Vad hinner man på 47 år?

Ja idag var det dags för en liten reflektion. Vad har Thord och jag åstadkommit på 47 år? Inte mycket egentligen… Det som faktiskt är bestående och som gör att det fortsätter är väl våra två barn, Göran och Maud. Göran har tre flickor tillsammans med hans kära Ann-Sofie. Barnbarnen är Cassandra 17 år, Melinda 15 år och lilla Isabbelle, 1  år. Maud har, tillsammans med sin livskamrat Lars,  två barn, Emelie, 15 år och Andreas, 12 år. Härliga barnbarn som gör oss till stolta mor- och farföräldrar. Släkten är säkrad!

I övrigt är det kanske inte så många avtryck som vi gjort men vi har haft ett gott liv på det stora hela. Mycket tack vare våra barn och våra hundar som berikat livet och som vi inte för något skulle vilja vara utan. Sorger och glädjeämnen, problem och positiva överraskningar har kantat vår väg. Ibland kanske vi har tyckt att problemen övervägt men på det stora hela har vi nog haft det rätt bra, upplevt mycket och dessutom fått göra bekantskap med fantastiska människor.

När man tittar tillbaka så tror jag inte att vi ångrar värst mycket av det vi gjort. Visst, om vi tänkt lite längre än näsan räckt har vi kanske undvikit en hel del problem men å andra sidan har vi inte fått uppleva det som har berikat vårt liv på ett sånt positivt sätt. Visst har vi träffat på en del mindre härliga människor men de som tillfört värme och omtanke och härlig vänskap är desto flera. Det som man kan hoppas på är att vi också har tillfört något positivt för andra.

Igår var vi bjudna hem till Maud och hennes familj på farsdagsmiddag. Vi blev bjudna på planka och till efterrätt kaffe och tårta. Vi tjuvstartade också lite på bröllopsdagen genom att Thord hade bett Maud att fixa en blombukett som han överräckte där och då. Mycket trevlig överraskning.

Brudbuketten original bestod av röda pinociorosor och fresia men de senare måste specialbeställas då de inte finns i "vardagslag" vid denna tid.
Brudbuketten original bestod av röda pinociorosor och fresia men de senare måste specialbeställas då de inte finns i ”vardagslag” vid denna tid.

För övrigt har dagen passerat på ett skönt sätt. Morgonen startade, för egen del, inte helt på den positiva sidan. Vaknade med att jag hörde Garbo hulka…. Hann upp ur sängen och rädda mattan i sovrummet. När vi skulle gå vår morgonrunda regnade det. Hade inte hunnit långt förrän ena strumpan i stövlarna åkte fram mot tån…. I den andra strumpan fanns ett vasst barr som stack till under hålfoten med jämna mellanrum. Valet var lite som Aftonbladet eller Expressen. Fortsätta på samma sätt eller stanna och försöka rätta till problemen i spöregn. Tjurig som jag är så fortsatte jag och låtsade som om det regnade. 😀

Efter frukost var det inbokad massage för mej. Resultatet blev väldigt bra. Mitt öronsus är fortfarande tyst, kroppen mår också fortfarande bättre än på länge. Fick också några övningar som jag tror kommer att ge väldig nytta. Därefter var det dags för en tur till Östersund. Bilen skulle ombesiktigas. Fick komma in inom en kvart efter att jag loggade in mej. Godkänd! Proviantering och hemfärd och en stunds vila i fåtöljen.

Lite för snabbt blev det dags att fixa middag. Det blev, till förrätt, gratinerad löksoppa (som vi gått och suktat efter en längre tid nu) och vitt vin (KWV) till det. Huvudrätt, lövbiff med pommes frites, bearnaisesås och sallad och glas rött Labvin. Till efterrätt blev kaffe, glass och ett likörglas Bailys och nu sitter vi här och mår rätt så gott.

Konstaterar att det är nog tur att vi är lite envisa bägge två… Annars vete gudarna om vi suttit här tillsammans idag. Livet går upp och ner men det gäller att sikta på det som är viktigt och svälja det som ligger i vägen till förmån för det som verkligen är viktigt… trygg gemenskap.

Marith

2 reaktioner på ”Vad hinner man på 47 år?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 × två =