Tvärnit!

Ja ibland blir det faktiskt bara tvärnit! Jag lovade, som jag förmodligen nämnt några gånger, mig själv att försöka se och tolka allt som händer och sker på ett positivt sätt. Det har gått rätt bra…. tills nu. Den sista tiden har det i stort sett varje dag kommit papper till Tord Hemmingssons dödsbo… Alltså en daglig påminnelse om det som fattas och ytterligare saker som lägges på högen ”Måste åtgärdas”!

Som ytterligare lök på laxen har det snöat och snöat och snöat och jag har skottat och skottat och skottat och mina leder de värker och värker och värker.

Sömnen blir ju så där när det värker hur man än ligger. Liiiite svårt att hålla humöret uppe kan jag säga. Idag kände jag att nu blir det en tvärnit! Hade en hel lista med saker att göra men det blev nada. Finns ingen energi alls. Inte ens en normalt sett god middag kunde ändra på den saken.

Snön och alla papper som har kommit har i alla fall fått mej att bestämma mej att nu har jag kämpat nog. I snart 10 år har jag kämpat på så gott jag kan för att det så småningom skulle bli lite lättare och enklare. Pyttsan… om jag fått två år till så kanske… men hur skulle det då bli? Lite enklare? Nä nä, kämpa på. Bläää, orkar faktiskt inte och jag inser att jag måste sälja huset och flytta.

Största problemet är vart? Känner mej inte hemma någon annanstans och har inga som helst planer eller mål och vet inte vad jag vill. Vet egentligen bara vad jag inte vill. Jag vill inte bo i lägenhet och jag vill inte bo i trånga utrymmen. Hellre få rum men så pass stora att man kan andas, om ni förstår vad jag menar. Vill heller inte ha grannar alldeles inpå. Ja ni inser säkert dilemmat, det är nog rätt omöligt. Tror jag köper mej en husvagn och hyr in mej på en långtidsparkering på någon camping…  Då blir det åtminstone mindre  bekymmer och när man känner av att det blir ”trångt” så kan man ta sitt hus och parkera i skogen några dagar. Då har man hela naturen att röra sig på också. Hade en tanke på att hyra ett hus men det verkar vara lika omöjligt som att kamma en flintskallig.

Dessutom är det ett nära på oöverkomligt problem att tömma hus och uthus och fixa och dona vid en flytt. Hatar dessutom att be andra om hjälp för alla har sitt att tänka på och att leja in folk kostar en förmögenhet som jag inte har. Kanske att det blir lite över när jag sålt huset om jag har tur men det är ju då det. Nä just nu är det faktiskt rätt svart. Hoppas det släpper för det ligger en stor hög med måsten och väntar. Kanske kommer det att kännas bättre om jag får sova några nätter.

Det är i alla all tur att jag har mina ”flickor”! En stor tröst när det är som mörkast. Skulle inte ha klarat de senaste åren utan dem.

Marith

2 reaktioner på ”Tvärnit!”

  1. Hej! Så fint du skriver ner orden om sorg, saknad och problem. Det där med alla papper som dimper ner som är så svåra att ta itu med. Har du verkligen inte någon omkring dig som kan ta hand om dem? Fråga om hjälp! Många vill hjälpa till och vi är många som är pensionärslediga bland dina hundvänner, men det är svårt att fråga. Lika svårt är det att erbjuda hjälp. Kanske kan du hyra ut en del av din gård ? eller byta till något mindre. Det krävs energi och du har inte den just nu. Våren kommer snart. Du har så rediga tankar och och det är din styrka. Varma kramar! May

    1. Tack för din kommentar! Det löser sig nog med papperen, vet ju vad jag ska göra med dem men det blir bara onödigt mycket och en påminnelse om allt… Det här med att sälja huset är nödvändigt av både praktiska och ekonomiska skäl och jag vill inte ÄGA ett nytt hus, bara hyra. Vill bara inte ha det ansvaret längre.. Ibland blir det bara för mycket så det pyser över men det ordnar sig alltid även om det inte ordnar sig som man vill jämt. Kram och tack! /Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

10 − 4 =