Tålamod har aldrig varit min starka sida…

Näe, tålamod är inget som jag har som en stark merit men jag har bitit ihop och tänkt på Cesar Milan och hans mantra att man ska ha en lugn och positiv energi. Många djupa andetag har det blivit men ibland har det sluntit lite, synd om dem som drabbats…

Vi är nu inne på 5:e veckan i köksrenoveringen och jag tror att de börjar fatta att tålamodet är på upphällningen för min del. Igår kom snickaren vid halv 12 men i gengäld var han här till klockan var över 6. Trodde han skulle komma idag och fixa det sista men icke… Elektrikern kom nu ikväll vid 7-tiden och fixade sina sista uppgifter så nu finns det lyse, uttag och ström till kyl och frys. Han hade fattat!

Få se hur det blir i morgon. Kommer inte snickaren så vet jag inte vad som händer. För säkerhets skull så fixade jag så det blir lite samträning i morgon eftermiddag. Man måste ju släppa allt annat när man tränar hund annars blir det bara pannkaka. Det är ju tur att man har en väl fungerande ventil. Det behövs!

Under dessa veckor som renoveringen har pågått så har spisen gått sönder (nu lagad), bilen krånglat (också lagad nu), gräsklipparen sönder (nu lagad) och som lök på laxen så gick motorn till pelletsskruven sönder igår men med samarbete så fixade vi det, gubben och jag. Han visste hur och vad som behövde göras och jag utförde jobbet som han inte kunde göra själv.  Det är ju inte bara en sak som händer. Jag undrar om man inte testat mej tillräckligt nu under de senaste 7 åren eller ska de hålla på tills man blir alldeles knäckt? Kanske beror det på att mitt motto? Allting går bara man vill tillräckligt gärna (med tillägget nästan, efter många års livserfarenhet… ). Någon kollar kanske min limit?

Lite positivt är att idag har vi, för första gången på snart 5 veckor, suttit vid vårt riktiga matbord och ätit middag. Det firade vi med att äta rökt röding, romsås och en god sallad. Det blev också ett glas vin till maten. Vi tyckte att det var vi värda då vi ätit mikromat i nästan 4 veckor (visserligen tillagad tidigare) och resterande tid så enkel mat som möjligt (har kunnat använda spisen trots att köket inte är färdigt än) och sedan suttit vid ett litet avlastningsbord och ätit.

Jag trodde inte att jag skulle bli färdig med matrummet då jag hade ett hörnskåp, skänk och matbord som skulle in från altanen. Trodde inte att jag skulle kunna klara att ta in dem utan hjälp men är man envis (som är en stark merit hos mej i vissa fall) så fixar man det ändå. Jag börjar bli så himla less på att alltid behöva be om hjälp. Önskar att jag hade en kropp som klarade av lite mera.

I måndags var jag till sjukgymnasten och fick mej ett träningsprogram. Tror att det kanske kan ge lite för nu då jag kört lite så får jag träningsvärk men inga ökade smärtor i övrigt. Axlarna (som inte ingår i träningsprogamet ännu) värker förstås då jag putsade fönsterna i matrummet igår men det går väl förhoppningsvis över.

Positivt är också vädret just nu.

150909

Soligt och varmt på dagen, lite kyligt på morgontimmarna när vi gör vår runda men vi fortsätter att plocka både blåbär och hallon. Får se hur länge det räcker men nog är det härligt när man får färska bär till frukost? Lite lyx, kan jag tänka.

Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

arton − fem =