Ingen mening med att klaga…

… kan man tycka. I alla fall inte om man tror att saker och ting ska ändra sig bara för att man klagar. Det är ju förstås lite skillnad på VAD man klagar på.

Tänk bara på när folk frågar ”Hur är det?” Inte sjutton är det någon mening med att berätta hur man mår om man mår dåligt, har ont eller om det har ”onnes” på något vis. Frågefrasen är ju oftast bara en artighetsfras och om man berättar om något ”eländigt” så kommer det oftast andra artighetsfraser som ”Du ska se att det blir bättre”, ”Då kan det bara blir bättre”, ”Det vänder snart”. Det sorgliga är att man oftast finner sig själv fråga och svara på samma sätt…

Nej ska man klaga så måste man nog vara beredd att själv ta itu med saken på ett eller annat sätt. När jag efter flera  år av värk och stora besvär, äntligen blev trodd och fick remiss och operation av höften bestämde jag mej för att jag skulle sätta ner foten om och när det blev samma läge. Tror ni att man kommer ihåg det? Nej då! Inte i första taget i alla fall. Jag var till sjukgymnasten och fick ett träningsprogram som gjorde att jag får kramp i vissa muskler. Var till en kiropraktor som såg att det berodde på att jag är sned i ryggen och att musklerna därför drar snett. Jag fick också tips på en övning som ska stärka ”rumpmusklerna” som är för svaga.

I förra veckan fick jag akut ont i min opererade höft. Blev paniskt rädd och visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Tankarna snurrade runt i skallen men efter lite funderande så insåg jag att jag måste ta det riktigt, riktigt lugnt och avvakta lite. Tänkte först ringa ortopeden (skulle göra det för allt som gällde den opererade höften) men som sagt, bestämde mej för att avvakta lite. Det har varit en vecka med många tankar och funderingar men faktiskt så har det gett med sig. Inte så att det är helt bra men väldigt mycket bättre.

Ringde  och pratade med min sjukgymnast om de övningar jag fått och utgången av det hela men insåg efter det samtalet att det är nog bäst att sätta ner foten. Inte klaga men förklara att ska jag ha nytta av sjukgymnastens kunskaper så måste han faktiskt lyssna och tro på vad jag säger. Det ÄR inte ok att min opererade höft ska göra lika ont som innan operation. Då är det något fel på övningarna! Ska ta det nästa gång jag pratar med honom. Om han lyssnar och tror mej avgör om det blir fortsatt sjukgymnastik i hans regi eller om det ska ske på annat sätt. Jag tänker INTE göra övningar som förstör det jag redan uppnått!

För övrigt har jag lite funderingar och klagomål på saker och tings tillstånd rent allmänt. Just nu är det en stor tillströmning av flyktingar hit till Sverige. Naturligtvis tycker jag man ska hjälp så många som möjligt, men då menar jag hjälpa. Tycker INTE att det är en hjälp att t ex ta emot en ensamkommande kille på 12-13 år som får rota sig, gå i skola, hitta en familj som han trivs med och sedan utvisa när han fyller 18 år till ett land där han inte har någon anhörig kvar att komma till. Tycker faktiskt att det  är ännu grymmare än att från början tala om att han inte är välkommen då han i så fall har haft möjligheten att hitta någon stans att ta vägen och som har gjort att han kunnat bygga upp sitt liv istället för att än en gång bli uppdragen från sina rötter. Dessutom tycker ju jag att fixa tält för att inhysa flyktingar är inhumant särskilt nu när vintern nalkas. Man måste nog se till att man har beredskap, anställa folk och ordna bostäder m m och ta emot på värdigt sätt. Det här är ju faktiskt statens bord, inte enskilda människor eller kommuners ansvar. Naturligtvis ska alla hjälpa till men ansvaret måste ligga på staten, dvs regeringen.

När man ändå är i funderartagen… Det blev ju lite kaos för regeringspartierna när KD lade ner DÖ… och de andra i Alliansen följde med. Det märkliga är att Lövens kommentar var att de är Allianspartiernas ansvar för att det kanske blir kaos? Undrar bara vem som sitter i regeringen och har makten? Han hoppas också på att de vill samarbeta, helt otroligt! Är det inte regeringspartierna som  borde se till så att de andra VILL samarbeta? Ett ord som dyker upp efter att ha sett intervjun är ordet pompös…

För övrigt går det långsamt framåt här hemma. I måndags kom de äntligen och rev upp på toaletten och i tisdags installerades torken. Nu står den och brummar dygnet runt. De kommer hit igen på torsdag och kollar hur det står till. Har vi tur är det torrt, har vi otur kan det ta 4 veckor innan det är torrt. Håll tummarna för oss är ni snälla!

Nä, nu har jag öppnat ventilen igen. Ja, det låter som klagomål och det är givetvis klagomål men det kan vi väl blunda för? Ventilen behöver pysa…

Trevlig helg!

Marith

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sexton + 15 =