En fröjdefull jul!

Ja det blev faktiskt en riktigt fröjdefull jul trots allt. Jag hade i ärlighetens namn gruvat mej inför julhelgen. Den skulle jag inte behövt göra för den var riktigt angenäm. Dels kom Maud och familjen hit och förgyllde tillvaron i dagarna tre. Dels så tittade flera goa vänner in och helt oväntat så fick jag både blommor, glögg och choklad. Så många omtänksamma människor det finns. Får nästan lite dåligt samvete…

På förmiddagen på julaftonen kom Maud, Andreas och Emelie. De installerade sig och gjorde i ordning de sista julklapparna. Emelie hade varit på resa med scouterna och då köpt mörk choklad som hon vet att jag tycker om. Hon ville inte ge den som en julklapp för den var köpt som en liten present. Denna omtänksamma och goa tonårig är ju helt otrolig som tänker på sin momma när hon är ute på äventyr. <3

Under tiden fixade jag lite varm choklad till ungdomarna och glögg till Maud och mej och lite pepparkakor och lussekatter till oss alla. Packade sedan ryggsäcken och gick en skogstur med hundarna bort till Alexis och slog läger och njöt av fikat och naturen. Vädret var också med oss och solen sken.

Så härligt med glada ungdomar som rullar runt i snön tillsammans med hundarna och smittar med sitt goda humör.

Ulli löpte så när vi var ute fick vi växla med att ha Potifar och henne i koppel. Inomhus fick de vara tillsammans då de skötte sig alldeles utmärkt och dessutom hade Ulli tikskydd på sig. Potifar är en exemplarisk gentleman. Enda problemet var att han inte hade så stor aptit så det blev för det mesta lite mat kvar…

När vi kom hem igen hade Lars, som hade jour, skjutsat ner sin mor Anitha, som också skulle fira julafton med oss. Tyvärr hade Lars fått larm så han hade varit tvungen att åka igen, ända upp till Åre. Vi andra fixade jullunch, lutfisk! Jammi! Lagom till Kalle Anka och hans vänner kom Lars tillbaka. Maud hade gjort iordning en portion med lutfisk till honom så han också fick lite julfiling. 😀

Efter Kalle var det så dags att dela ut julklappar. Många klappar var det.

Emelie och Andreas skötte utdelningen och sedan var det dags för julklappsöppning.

Så roligt att se att ungdomarna är glada för vad än det är i paketen. En del var förstås riktiga ”höjdare” men i några var det t ex klädvårdsrullar och liknande. Nöjda och glada tog de emot vad det än var i paketen. Skönt att det fortfarande är tanken med gåvan som är viktigare än värdet på gåvan.

Själv blev jag helt överväldigad. Dels var det många paket och dels var det en julklapp från hela familjen Barkar som verkligen överträffade allt !

Helt underbart! Två mor-dotterdygn, spa, hundvakt, resa, hotell… Vad mer kan man önska sig? Har under ett helt år gått och önskat att jag skulle ha haft möjlighet att få några dagar som jag bara kunde få vara… Ingen matlagning, ingen hundpassning, ingen tanke på någon annan. Har visserligen inte haft ansvaret för någon annan än mej själv och mina hundar i fyra månader men det var inte det som jag önskade mej. Jag kommer att njuta av varje minut!

Efter julklappsutdelningen var det då så dags för julbordet. Vi  hjälptes åt att göra i ordning. Emelie hade själv fixat det hon skulle äta då hon är vegetarian, gulliga unge! <3 Som vanligt åt man mer än vad man borde. Proppmätt var ordet. När kvällen led mot sitt slut åkte Lars och Anitha hem.

Lars jobbade under juldagen fram till kl 14 och sedan hade han jour. Han åkte hit för att äta middag då det vankades den traditionella julharen.  Innan det var dags för den så hann jag, Maud, Emelie, Andreas, Lady, Piga, Ulli och Potifar ut på en tur i skogen.

Precis när det var färdigätet var det så dags igen att åka på ett larm. Tyvärr resulterade det i ett besök på akuten då han gjorde illa sin hand. Det slutade med fyra stygn och en stelkrampsspruta.

På annandagen åkte resterande familjen också hem och en kvart senare kom ”andra halvan”, min son Göran och hans familj, Ann-Sofi och barnen Cassandra, Melinda och lilla Isabelle.

De hade också med sig nytillskottet i hundflocken för lite socialisering. Lilla Vida, 5 månader drever. En riktig liten goding!

Isabelle var på strålande humör och letade raskt fram leksakerna som hon brukar leka med när hon är här. Lite från julbordet inledde middagen och sedan bjöd jag på älgskav. Cassandra är också vegetarian så hon åt också lite specialkost istället för det traditionella. Efter middagen tog både Isabelle och Vida en liten vilostund i Pigas och Ullis sköna säng.

Klockan sex skulle Cassandra  åka med tåget ner till sin kille, Hugo, som bor i Stockholm, så efter maten var de tvungna att bege sig hemåt.

Efter att hundarna var matade och rastade satte jag mej i fåtöljen och slog på TV’n.  Det kändes allt lite tomt… men jag är väldigt glad över att jag fick besök av mina barn och barnbarn den här helgen. Den gick förundransvärt smärtfri men självklart blev det lite tungt ”dagen efter”. Hittade detta på Facebook och känner att det faktiskt är en liten tröst.

Att överlista Jantes foto.

Lättare sagt än gjort men väl värt att ha i tankarna. Det gäller bara att hitta vad man ska leva för och hur man ska leva. Inte lätt att ställa om sig efter att aldrig någonsin levt ensam under sin levnad förrän nu. Det är faktiskt en jädra stor omställning… Inte så konstigt att det är tungt ibland.

Sedan började det snöa så jag har haft fullt upp med att skotta snö och inte värst mycket tid till komplentation. Tvi vale! Vet nu definitivt att detta är sista vintern här. Praktiskt taget alla leder värker och musklerna har träningsvärk. Måste finnas annat att sysselsätta sig med än snöskottning.

 

Igår, fredag, var det dags för en pelletsleverans. Snälla grannen Göran åkte och hämtade två stora säckar i Lockne. Snälla Staffan, nere på byn, som också skottar vägen åt mej, kom och skulle hjälpa mej få säckarna på plats. Det gick åt helvete! Det var gamla utslitna säckar så banden som traktorn lyfter säckarna i gav med sig och säcken åkte i backen… eller rättare sagt ner i snön. Staffan var tvungen att åka hem till sig och sätta på skopan istället för gaffeln och skotta undan en massa snö och sedan försiktigt lyfta upp säcken i skopan och köra fram till rännan då säcken hade spruckit på översidan.

Pelletsmöda

Naturligtvis snöade det också så det gjorde ju inte saken lättare. Göran hjälpte mej att hinka ner pelletsen i rännan och sedan var det dags att få den andra säcken på plats. Nu var vi ju beredda på vad som kunde hända och försiktigt, försiktigt lyfte Staffan säcken sedan han varit hem och bytt till gaffel igen. Hann inte lyfta den många decimeter förrän första bandet gick sönder. Då tog vi ett buntband under säcken och över gafflarna. Han hann halvvägs så gled bandet på snedden och säcken lutade så han var tvungen att sätta ner den. Ett spännband till avhjälpte det hela och efter en mycket försiktig körning kom säcken på plats.

Rätt ilsk kände jag mej förstås. Det hela hade tagit två timmar istället för ca 30 – 45 minuter. Tänkte lite… ringde sedan upp leverantören och berättade hur det hade varit. Då skickar jag ingen faktura för så ska det naturligtvis inte vara. Är det okey? Ja tack sa jag, den kompensationen är jag självklart nöjd med.

Slutet gott, inte så dumt med en månads fri värme, men ett riktigt skitgöra var det förstås. Får försöka kompensera mina medhjälpare också naturligtvis.

Idag kom Ronja och ska vara hos oss till nästa lördag. Så kul att få tillfälle att träffa henne med jämna mellanrum. Vi får försöka att göra vistelsen lite roligare för henne än sist då det slutade med livmoderinflammation och tillhörande operation. Det har hon repat sig ifrån helt och hållet och idag var det full fart.

Kör så det ryker!

Nyårshelgen ska jag fira i stillhet. Behövs lite reflektion och summering av detta år med både roliga och väldigt tråkiga händelser. Jag har också lite snöskottning kvar, den sista snön och Staffan skulle komma och skotta vägen. Ingen rolig sysselsättning men jag hann helt enkelt med idag. Har haft både besök och resterande tid suttit i telefon. Trevliga samtal bl a två timmar med Maud, tror det är rekord för oss. Lite information om spahelgen som blir helgen 13-14/1. Kan ett år börja bättre? Dessutom är det planerat att min gamla klasskamrat och bästis från ungdomsåren kommer på besök under 13-dagshelgen. Mycket roligt att se fram emot alltså.

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År från mej och mina ”flickor”!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

17 − 15 =