Det gäller att blanda…

Igår var det dags att ta tag i saker och ting. Maud och Göran följde med mej till begravningsbyrån. Jag hade fasat lite inför besöket men det gick bättre än väntat. Allt löste sig smidigt så nu är det bara detaljerna kvar. Dock tar det lite på ”krafterna” så det blir lite gjort här hemma.

Igår kväll kände jag att jag måste få något annat att tänka på en stund. Slängde ut en blänkare på Jämt(!)samträningsgruppens sida om träningssällskap idag. Tänkte att egentligen blev det lite väl kort om tid för att någon skulle nappa men det gjorde det faktiskt. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag med både dirigering och markering. Lite huvudbry blev det också så det blev lite som det brukar när man tränar hundarna. Man släpper alla andra tankar och bekymmer för en stund och koncentrerar sig på det man gör i stället. Älskade ”fyrbeningar”!

Dessutom ringde de från kommunen och jag fick ett bekymmer mindre. Återstår bara vem som ska ta rätt på hjälpmedlen som finns kvar här hemma men de skulle återkomma.

Innan det var dags för träningen stod jag här med tvättkorgen och strök kläder. Under tiden spelade jag en hel del CD-skivor för att leta efter låtar som vi ska ha på begravningen. Eftersom det blir en borglig begravning så styr vi själva över hur vi vill ha det. De rekommenderade fyra låtar och jag har hittat tre som jag tycker passar.

Det blir bara Maud och Göran med familj, Thords syskon med respektive, hans mamma och mina syskon med respektive som deltar, alltså närmaste kretsen. Några har frågat om de kan visa deltagande genom att ge något till någon särskild fond. Vi har inte rekommenderat någon utan vill man göra det så kan man helt fritt själv välja det man tycker.

Imorgon ska vi tillbaka till begravningsbyrån och träffa officianten och göra de sista förberedelserna. Även då följer Maud och Göran med. Känns väldigt skönt att de vill vara delaktiga.

För övrigt så har det gått lite bättre idag. Den djupa smärtan som gjort att jag nästan tappat andan har uteblivit helt idag. Det går förstås i vågor fortfarande och gör fortfarande riktigt ont men inte riktigt på samma sätt. Jag har börjat fatta att ha är borta … men ändå inte.  Det kommer förstås att ta tid, det har ju bara gått 6 dagar, många smärtsamma dagar återstår.

Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 2 =