Nöjespark? Karusell, berg- och dalbana, gungor…

Ja nog känns det som man lever i en nöjespark med alla dess ingredienser… Enda skillnaden är väl att ordet nöje kan jag för det mesta ta bort. Det har varit en tung tid utan egentlig energi. Mycket snöskottning som gör att mina leder värker och sömnen uteblir och orken försvinner. Dessutom har jag väntat på några viktiga besked och bara ovissheten gör att jag blir en aning handlingsförlamad.

Igår vände det! Först fick jag ett positivt besked via mail vilket gör att de flesta frågetecknen gällande dödsboet rätas ut. På eftermiddagen fick jag också positivt besked om en bostad som jag varit och tittat på. Det är en 3:a i ett gårdshus, rätt stora, ljusa rum med utsikt mot Revsundssjön i Stavre. Jordvärme och dessutom är fiber på gång samt ett extraplus … det finns centraldammsugare så den behöver jag inte sakna! 😀

Nu blir det förstås till att lägga på ett extrakol med att få huset i ordning för försäljning. Nästa helg kommer några eventuella spekulanter (vänner) och tittar lite mer noga på fastigheten (det som går att komma åt, lite för mycket snö för att kunna titta på riktigt allt). De har ju förstås varit här många gånger men det är ju en sak att vara på besök och en annan att vara köpare. Man kanske ser med andra ögon då… Om det inte faller i smaken så kommer jag att ta kontakt med mäklare så snart som möjligt. Har inte bestämt mej om jag ska kontakta de som redan varit hit eller om jag ska testa någon annan.

Egentligen är jag inte så orolig angående att hitta köpare. Ser i annonser (då jag själv letat någonstans att bo) att det är flera som letar hus i det här området. Har också fått frågan om man får tipsa om huset till en familj som tänker flytta hit.  Ja det lär ju uppdagas så småningom men mycket jobb ligger framför mej. Tänker börja röja inomhus och åka till tippen med det som ska kastats varvat med en massa telefonsamtal som måste fixas… Hatar att sitta i telefonkö så jag brukar spara ihop och ta alla på en dag så jag slipper förstöra flera dagar.

Jag har också bl a tid hos Karin Bysell, Mjuka kroppen, för lite välbehövlig massage till veckan. Har inte fått massage sedan strax före jul så den är efterlängtad. Försöker också att njuta av mina morgonrundor och utsikten över Sundsjön vid  Alexisbacken. Flickorna får också lite underhållsträning under rundorna och i söndags fick vi sällskap av ett gäng från Jämt(!)samträningsgruppen. Riktigt trevligt, både turen i skogen med diverse arbetsuppgifter för våra fyrbenta liksom småpratet vid fikat, kaffe och fettisdagsbulle, här hemma efter träningen.  Det är tur att jag har hundarna så jag träffar lite folk och att de drar mej ut och får mej att röra på mej varje dag.

Så … visst finns det ett litet uns av nöje i tillvaron, det kanske är en nöjespark trots allt.

Idag är det Alla hjärtans dag och nog känns det lite extra tungt en sån här dag. Det sägs att det är som värst innan man har passerat alla högtidsdagar och det är ju ett antal som redan är avverkade. De som väntar är påsk, Kristi himmelfärdsdag, pingst och midsommar. Sedan tror jag att jag har passerat alla. Alltid något att se fram emot.

Marith

 

 

 

Tvärnit!

Ja ibland blir det faktiskt bara tvärnit! Jag lovade, som jag förmodligen nämnt några gånger, mig själv att försöka se och tolka allt som händer och sker på ett positivt sätt. Det har gått rätt bra…. tills nu. Den sista tiden har det i stort sett varje dag kommit papper till Tord Hemmingssons dödsbo… Alltså en daglig påminnelse om det som fattas och ytterligare saker som lägges på högen ”Måste åtgärdas”!

Som ytterligare lök på laxen har det snöat och snöat och snöat och jag har skottat och skottat och skottat och mina leder de värker och värker och värker.

Sömnen blir ju så där när det värker hur man än ligger. Liiiite svårt att hålla humöret uppe kan jag säga. Idag kände jag att nu blir det en tvärnit! Hade en hel lista med saker att göra men det blev nada. Finns ingen energi alls. Inte ens en normalt sett god middag kunde ändra på den saken.

Snön och alla papper som har kommit har i alla fall fått mej att bestämma mej att nu har jag kämpat nog. I snart 10 år har jag kämpat på så gott jag kan för att det så småningom skulle bli lite lättare och enklare. Pyttsan… om jag fått två år till så kanske… men hur skulle det då bli? Lite enklare? Nä nä, kämpa på. Bläää, orkar faktiskt inte och jag inser att jag måste sälja huset och flytta.

Största problemet är vart? Känner mej inte hemma någon annanstans och har inga som helst planer eller mål och vet inte vad jag vill. Vet egentligen bara vad jag inte vill. Jag vill inte bo i lägenhet och jag vill inte bo i trånga utrymmen. Hellre få rum men så pass stora att man kan andas, om ni förstår vad jag menar. Vill heller inte ha grannar alldeles inpå. Ja ni inser säkert dilemmat, det är nog rätt omöligt. Tror jag köper mej en husvagn och hyr in mej på en långtidsparkering på någon camping…  Då blir det åtminstone mindre  bekymmer och när man känner av att det blir ”trångt” så kan man ta sitt hus och parkera i skogen några dagar. Då har man hela naturen att röra sig på också. Hade en tanke på att hyra ett hus men det verkar vara lika omöjligt som att kamma en flintskallig.

Dessutom är det ett nära på oöverkomligt problem att tömma hus och uthus och fixa och dona vid en flytt. Hatar dessutom att be andra om hjälp för alla har sitt att tänka på och att leja in folk kostar en förmögenhet som jag inte har. Kanske att det blir lite över när jag sålt huset om jag har tur men det är ju då det. Nä just nu är det faktiskt rätt svart. Hoppas det släpper för det ligger en stor hög med måsten och väntar. Kanske kommer det att kännas bättre om jag får sova några nätter.

Det är i alla all tur att jag har mina ”flickor”! En stor tröst när det är som mörkast. Skulle inte ha klarat de senaste åren utan dem.

Marith