Att tänka på sig själv…

Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att bara tänka på sig själv. Att inte behöva tänka på någon annan när jag vill göra något. Ingen att ta hänsyn till och ingen att ordna för. Ja, lite så är det ju nu men inte kan jag påstå att det är lättare. För det första vet jag inte alls vad jag vill…  Just ingenting för tillfället visar det sig. Känns inte som det finns behov av något annat än att göra ingenting. Om jag mot förmodan skulle komma på något så är det ändå ingen idé. Jag jobbar ju inte längre, är bara en pensionär vars inkomst ligger under det vedertagna existensminimum. Är det inte det ena så är det det andra sägs det ju och nu stämmer det riktigt bra.

Det har varit en tung period då inget har blivit gjort och inte ens flickorna kan locka till aktivitet. Jo, morgonrundan förstås, annars kom jag nog inte upp ur sängen. Igår var vi faktiskt på samträning men det var tack vare initiativ av andra. Var på vippen att avboka då det kändes lite kallt och motigt men som tur var åkte vi iväg. Känner att det ÄR bra att träffa lite folk förstås.

Bouppteckningen är klar och inskickad till skatteverket. Vi får väl se vad som händer när/om de fastställer den. Känns inte så upplyftande för det blir förmodligen så att jag MÅSTE flytta. Pengar växer nämligen inte på träd och när de sitter fast i en fastighet så är valmöjligheterna inte så många.

Kent har varit hit och fixat några småskavanker på huset så vissa saker ser lite bättre ut. Mest sådant som jag gått och retat upp mig på men det är så dags nu när jag förmodligen inte behöver reta upp mig i vilket fall som helst.  Tackade i alla fall nej till mäklaren som var hit. Blir det aktuellt hoppas jag hitta någon annan då jag inte riktigt köper deras strategi. Kanske ingen annan är bättre eller t o m sämre men då har jag i alla fall försökt.

Det finns i alla fall några ljusstrimmor i min klagolåt. Idag var jag till tandläkaren. Har en släng av tandläkarskräck så jag fasade lite då det var en plomb på en framtand som lossnat och skulle åtgärdas. Dessutom brukar det ju kosta skjortan så det var lite med bävan jag åkte dit. Gjorde inte det minsta ont trots att jag inte tog bedövning (tycker sprutan är etter värre än om det gör lite ont när de borrar). Lite drygt 800,- kostade kalaset och det tycker jag var helt acceptabelt.

Igår ringde Ingegerd och berättade att hon och Gustaf kommer upp och hälsar på till helgen. Så kul! Efterlängtat besök kan jag säga. Härligt att träffas och att känna att vi fortsatt är vänner trots att ”min halva” är borta. Vi har ju varit vänner i ca 30 år så det vore en stor förlust om vänskapen bara försvinner. Några gamla vänner tappade vi bort redan åren efter då Thord fick sin stroke och som vi båda saknade/saknar. Varför det blev så vet vi inte riktigt. Det berodde kanske på oss, att vi inte var tillräckligt aktiva, men det är väl så livet är. Några försvinner och några tillkommer. Jag hoppas att de flesta har lite tålamod med mej för just nu är jag ganska så initiativlös på alla fronter och dålig att själv hålla kontakten. Inte för att jag inte vill men jag kan inte förmå mej att ta kontakt. Känns i alla fall skönt att ha något att se fram emot.

Avslutar med ett foto på en annan ”glädjestrimma”!

En blomsterhälsning från Sofia & Eizha och Ann-Charlotte

Marith

 

Att ha något att se fram emot…

Man säger ju att för att orka med livets alla besvärligheter så måste man ha något att se fram emot. Kanske därför det har varit riktigt tunga dagar ett tag nu. Jag hade tänkt att försöka sälja huset innan vintern kommer men har fått tänka om. Hindren är alltför stora för att jag säkert ska hinna fixa allt. Denna insikt kom när jag summerade vad vi hann göra när May och Bosse var här och hjälpte mej. Jag har ju bara ”skummat lite på ytan” så det är ofantligt mycket kvar att göra. Mycket av det kommer jag definitivt inte att klara själv då det behövs mannakraft men jag tycker det är väldigt jobbigt att ständigt be om hjälp. Känns som jag sitter i en rävsax just nu.

Insikten om allt som måste göras tog musten ur mej. Vet inte riktigt vad jag ska börja med, vad är viktigast, hur ska det göras… Då blev det några dagar då jag inte gjorde något alls. Snälla Kent var i alla fall hit och fixade en stolpe till trappan upp till altanen. Den gamla höll på att ruttna men nu är det fräscht igen. Min snälla  granne hjäpte mej med pelletsen som tog slut i måndags. Ja, jag säger då det… tur att det finns så snälla människor runt mej annars har detta inte gått över huvud taget.

Idag kom äntligen sista papperet så jag kan lämna in allt till Mårten som ska fixa bouppteckningen. Hoppas det inte dyker upp några överraskningar men det skulle inte förvåna mej alls. Kanske blir tvungen att sälja så fort som möjligt trots allt. Jag har ju bråkat med en person som tog 700,- för att skrota vår gamla volvo förra året. Han var hit och hämtade den i augusti i fjol men den är fortfarande inte skrotad. Lite märkligt att Thord, som inte längre finns med oss, är ägare till en bil som vi betalat för att få skrotad för ett år sedan. Precis som om jag inte har bättre för mej än att bråka om sådan också. Har i alla fall fått svar från honom idag så vi får väl se hur det blir. Fixas det inte kommer jag faktiskt att anmäla för bedrägeri!

I söndagskväll fick jag oväntat besök av Kerstin och Johan. Alltid trevligt med besökare och särskilt när det änder alldeles oväntat. Idag fick jag besök från Norge. Arne hade ärenden till Östersund och fick reda på att Thord har lämnat oss. Han slog en signal först och kom sedan ner och fikade och stannade och pratade en stund. Trevligt avbrott det också. 😀

Sömnen är lite varierad. En del nätter går det bra att somna och att somna om när jag vaknar. Brukar bli minst två gånger per natt men jag brukar kunna nå upp till ca sju timmar totalt. I natt var det inte en sådan natt. Blev nog kanske fyra timmar så det var lite tungt att stiga upp ur sängen. Tack och lov så var det bättre väder idag. Solen sken och morgonrundan gav en riktig energikick.

Det är tur att det är så fina färger på hösten!

Än har inte fåglarna rensat alla bär på rönnbärsträden. Just detta träd har inte kommit i sin krafts dagar ännu men … liten men naggande god.

Jag tror t o m flickorna tyckte att det var lite ljuvligt idag.

Jag fick så pass stor energikick att jag bestämde mej för att putsa lite fönster. Började med de som såg sämst ut (hundrummet och  köket) får väl se om det blir någon fortsättning. Bävar för att se om kroppen kommer att protestera eller om det blev lagom dos. Har haft mycket värk och fönsterputsning brukar göra det etter värre. Har ju lejt bort det i flera år men dels så finns det nog ingen som kan putsa fönster riktigt numera och dels så gäller det att hålla hårt i slantarna.

I morgon hade jag tänkt storstäda men det blir nog en tur till Östersund med papperen till Mårten så bouppteckningen kan bli klar så fort som möjligt. Vore för underbart att få veta var man står. Denna ovisshet ovanpå tomheten och sorgen kan jag faktiskt klara mej utan. Kanske, kanske kan man försöka hitta någon form av mål att se fram emot när ovissheten skingras men den kanske bara förbyts mot katastrof.  Det är nog inte så konstigt att sömnen inte är den bästa.

Avslutar med en foto på en nyponros som inte ger sig trots att det hade varit frost på natten. Hämtar lite inspiration från den och inväntar morgondagen…

Marith

Idag skulle vi ha firat…

Ja idag skulle Thord ha firat sin 70-årsdag med öppet hus. Tyvärr blev det inte så. Om jag ska vara ärlig så är det väl fler gånger som det inte blir som det är tänkt än när allt går i lås.

Det har varit en händelserik tid som gått sedan sist. I fredags fick jag besök av Lena och hennes tre hundar. Blev en hel del ”surr”, lite mat och lite dryck. Härligt med besök och sällskap! Jag fick också en jättefin azalea av Lena.

På söndagen kom syster May och svåger Bosse. Vi började röja nere på logen och fick ihop en hel del som skulle på tippen. Resten ställde vi upp lite prydligt och städade upp så det ser rätt bra ut där nere. Vi lastade släpvagnen med skräpet (upptäckte idag att vi glömde de vi ställe alldeles innanför dörren så det blev nog ett halvt lass kvar).

Vi fortsatte med att ta en hel del från övervåningen på uthuset men där är det väl åtminstone en tredjedel kvar som är osorterat och fortfarande ostädat. Släpvagnen blev mer än full så jag gick till grannen och frågade om jag kunde få låna deras och det fick jag. Ja, jag har jättesnälla grannar måste jag säga.   På kvällen åt vi lite gott och syrran och jag fick en riktig ”systerkväll” då Bosse åkte hem. Vi kom på att vi faktiskt… aldrig haft en sådan kväll. När vi träffats så har det alltid varit med våra karlar eller barn eller allihop. Riktigt trevligt måste jag säga.

Måndagen ägnades åt att ta itu med Thords lager i ”vedboden”. Där hade han satt upp hyllor och där låg allehanda ”elprylar”  från hans elektrikertid, lite huller om buller. Sorterade bort allt som jag med lätthet kunde klassa som skräp. Det jag var tveksam om eller som jag tycker kan vara riktiga grejor fick vara kvar på hyllorna. Tänkte kontakta elektriker i kommunen och säga att de kan få komma och se om det är något som de har användning för och plocka med sig. Om de känner att det kan vara värt en slant så tar jag tacksamt emot men det finns förstås även sånt som kan vara bra att ha men inte värt att betala för och de får de förstås också ta med sig. Jag har ingen aning om vad saker och ting kan vara värda så på det här viset kanske vi tjänar på det alla inblandade.

Tidigt på tisdag morgon kom Bosse. Vi åkte iväg med släpvagnarna och lastade av, vilket gick riktigt smärtfritt. Vi var i stort sett ensamma där så det gick fort att lasta av. Sedan åkte vi hem och lastade på ett lass till och Bosse och jag åkte och lastade av medan May höll mina flickor sällskap.

Hade planerat lite göromål för resten av dagen men det blev inte så mycket gjort. Var rätt slut både mentalt och kroppsligt då kroppen protesterade rätt ordentligt. Dels hade vissa muskler fått jobba vilket det inte var vana vid och dels så mådde inte mina leder så bra.  Sov väl rätt skapligt trots allt (hade tagit några extra värktabletter) så onsdag förmiddag blev det lite gjort i alla fall.

På eftermiddagen var det dags att åka till banken. Tänk att det ska vara så omständligt! Vi har haft gemensamt bankkonto vilket inneburit att alla räkningar har varit inlagda på Thords ”halva” och därmed har jag nu fått lägga in mottagarna på nytt på min ”halva”. När jag nu var in på banken så fick jag reda på att jag får inte behålla kontot eftersom det var Thords namn som stod först. Nya konton blev förstås resultatet så nu är det bara till att lägga in mottagare IGEN! Dessutom är det samma sak med alla autogiron som är omlagda till mitt namn. Nytt konto förstås! Även inbetalningarna ska ändras till mitt nya konto. Så, ja det är bara att kavla upp ärmarna och ta itu med detta. SKITBYRÅKRATI!!!  OCH det mesta beror på att män är viktigare än kvinnor. Det är till männen räkningarna går, det är männen som står först på de flesta papper. Ett gott råd till er alla kvinnor där ute, se till så ni står först om ni inte vill ha detta hel..te om ni råkar leva längre än er karl.

Nåja, kvällen blev i alla fall bra. Mats och Barbro och deras tre hundar kom och hälsade på när jag kom hem. De hade med sig mat som de fixade och bjöd på först fördrink sedan älggryta med potatis- och morotsmos samt broccoli som varmrätt och en god kaka till kaffet på maten. Supergott! Känner att jag verkligen blir bortskämd med både sällskap, hjälp och omtanke. Tack alla ni snälla omtänksamma vänner!!! Tack vare er så har de sista 6 veckorna trots allt varit uthärdiga!

Sov riktigt gott i natt, godare än på mycket länge. Vaknade kvart över åtta då även flickorna passade på att ha sovmorgon. Gick en tur i regnet och tänkte på att idag skulle Thord ha haft sitt kalas. Kändes riktigt tungt och vädret gjorde ju inte saken bättre. När jag kom hem fixade jag lite frukost och tänkte på att jag faktiskt hade tur även idag då Lars och Ulla hade initierat lite träning. Så skönt att få tänka på lite annat.

Nu var jag väl kanske inte så alert och kände för att göra så mycket avancerat men vi kom överens om att vi lägger ett stort fält där de får jobba på terrängbyte äng-skog. Att det regnade och vittringen slogs ner var ju ett lite plus egentligen. Det gällde att ha nosen inställd på sök! Vi hade lagt ut nitton dummisar och arton kom in. Lite svinn får man räkna med. 😀 Vi höll till i Ismundsundet hos Lars så han och Valle får väl ut och jobba lite sedan. Jag tror att de blev rätt trötta alla fyra, Susa, Valle, Piga och Ulli. De jobbade på kanonbra så vi ska nog inte klaga men lätt var det inte. Vi avslutade med att gå in hos Lars när det var dags för fika. Kändes inte så lockande att sitta ute på ryggsäcken även om det precis slutat regna. Man blir rätt kall när man blir blöt och även om man har regnkläder så blir det kallt om händerna. Tror det är nog bara gortexhandskar som står emot regn samtidigt som de är smidiga men de brukar kosta multum så sådana har jag hittills inne unnat mej. Kanske dags att börja tänka lite mer på mina artrosleder…

Avslutar med några bilder från igår på vår morgonrunda. Regntungt men ibland finns det en strimma ljus vid horisonten.

Marith

 

Gott och blandat…

… eller sött och surt. Ja de senaste dagarna har verkligen varit lite upp och ner. Jag fick prisförslag av mäklaren, både på utropspris på huset och deras arvode. Kan väl säga så här… det fick mej inte att tvärt bestämma mej för hur jag gör. Ovisst ett tag till alltså. Känns lite som valet mellan Aftonbladet eller Expressen.

Skulle ta itu med att börja plocka i alla saker som finns här, både i uthusen och inne i huset. Det som mest låg på, var ju Thords kläder. Kanske därför det var så svårt att komma igång. Saker har hela tiden kommit emellan men i går var det dags. Tog mer än halva dagenmed kläderna. Sorterade det som skulle kastas och det som skulle skänkas till Röda Korset. Det blev tre stora sopsäckar av varje.

Det tog nog psykiskt mer än vad jag hade trott att det skulle göra. Min snälla bror och svägerska skulle komma idag på eftermiddagen och hjälpa mej att köra bort lite skärp till återvinningen men jag kände redan igår eftermiddag att det kommer jag inte att orka ta itu med. Jag tror inte att man riktigt kan förstå hur det är förrän man själv varit i samma situation. Det är tufft och hårt att mista en närstående eller en kär hund, katt eller häst t ex men det är inte riktigt samma sak. Har ju mist både min mor och far och ett antal hundar som verkligen stått mej nära men det är nog inget som tagit mej lika djupt som detta.

Det är ju heller inte bara förlusten av personen, det är ju det liv man levde, de förhoppningar man byggt upp, det planer man haft som plötsligt raserats så totalt. Det tar tid att hitta balansen i tillvaron och att kunna fungera som vanligt. Tar på krafterna… Jag känner också att jag måste få ta det i min egen takt för det är det enda som jag faktiskt kan kontrollera. Allt annat är det andra som bestämmer, avgör eller påverkar hur min framtid blir.

Som tur är har jag fina människor runt mej. Igår kväll kom Lars & Berit och Lena och hämtade mej för vi skulle ut och äta middag. Vart blev en överraskning… Restaurang Chili i Brunflo som har kanongod Thaimat. Enda ”felet” är att man äter så man nästan spricker. Tusen tack Lars & Berit! Valle får gärna ta flera ettor om detta blir resultatet  😉

Barbro ringde och vi försökte hitta en dag som passade för att umgås och ta en tur med hundarna men när jag var ledig så var inte de lediga så det blev bestämt att de skulle komma hit på en blixtvisit på onsdag kväll då de också ville bjuda på mat så tar vi en längre samvaro lite senare. Nog har man det rätt beviljat? Goa snälla människor!

Lena hörde av sig i dag och hon och hundarna kommer en sväng i morgon kväll och blir kvar till lördag förmiddag. Kul! Då blir det säkert lite härligt ”surr” och något glas vin. Hon är också ”transportör” av några reservdelar till min Flexilauncher så det känns bra att kunna få bjuda på lite mat som tack för hjälpen.

Pappersexercisen är på långt när inte klar ännu. Det kommer papper nästan varje dag som antingen ska skrivas på eller skickas in för ändringar. De ringde också från banken i går och ville att jag skulle komma in för de behövde underskrifter. Det blir onsdag till veckan. Det verkar aldrig ta slut…

Igår slocknade ”storteven” också. Klart som korvspad att det är mera saker som ska krångla. Som tur är hade jag en reservteve men den är mycket mindre än den stora som dessutom sitter fast på väggen. Jag får ju inte bort den själv så den måste jag ha hjälp att ta ner, suck!

Tjusigt va… eller inte…

Nä nu har jag klagat nog för idag. Hoppas orken och lusten är större i morgon så jag får lite gjort innan jag får besök. Slutar med ett foto från gårdagens morgonrunda. ”Sidhuvudets” foto är från kvällens runda så trots att det varit grått och blött och trist så finns det en strimma sol lite här och var…  precis som livet.

Marith

En månad har gått…

Ja nu har det gått en månad sedan Thord lämnade oss. Har förstått att han inte är här längre men det är svårare att inse det här med ”aldrig mer”.  Många minnen dyker upp … t ex som idag när jag satt och letade efter ett foto i Dropbox eller som igår när jag tände lite värmeljus/ljus. Det var ju alltid Thords uppgift att byta värmeljusen och tända dem när höstkvällarna mörknar.

I veckan som gått var mäklaren hit och tittade men jag har inte fått något besked om några priser ännu. Jag har varit helt inne på att sälja men det finns en liten naggande tanke… kanske inte ändå. Vet att det skulle vara vansinne men osvuret är bäst. Har varit och tittat på ett hus som blir hyresledigt i vinter och på torsdag ska jag iväg och titta på ett annat hus. Ja den som lever får se hur det blir. Känns väldigt tungt att ”dra upp sina rötter” efter 39 år också. Jag kommer definitivt sakna allt som vi gjort för att underlätta ”hundskötseln” från bänkarna på bron (så de är lätta att torka av), ”insläppet” direkt till duschen när de rullat sig i ”godsaker” till lilla rasthagen vid bron. Kommer också att sakna mitt nya, fräscha, lättarbetade kök, centraldammsugaren och närheten till skogen. Mitt utrymme både inne och ute (huset står mitt på tomten av ca 1 ha) som gör att det känns som jag kan andas. Hur det än blir och hur jag än gör kommer det inte att bli lätt. Finns för- och nackdelar med allt.

Under tiden så blir det upprensning i uthusen och alla andra gömmor. Finns både ”rat” och saker som jag ska ha kvar och sånt som går att sälja. Många grejor är det. Bror och svägerska kommer en sväng på torsdag och hjälper mej att få iväg det jag lyckas packa ihop till dess och som ska på sopstationen och måndag och tisdag kommer min syster och hjälper mej att sortera Thords ”lager av bra och ha saker”. Mycket går säkert att sälja för det är allt från specialverktyg till rent skräp. Jag gissar dock att det kommer att finnas att göra på den fronten tills det blir bister vinter…

I går var vi iväg och gratulerade minsta barnbarnet Isabelle när hon fyllde 3 år. Maud tittade in och vi följdes åt till födelsedagskalaset. Blev lite upprensning av Thords kläder också så nu är det som är kvar ganska hanterbart. Dock finns det en del som är bra kläder och som skulle gå att skänka bort men jag vet inte riktigt var det finns någon insamling. Får väl luska lite…

På onsdagkväll kommer Berit & Lars och Lena och hämtar mej för då ska vi visst ut och äta. Vart vet jag inte så det blir spännande. Berit & Lars firar Valles två öppenklassettor på Litsprovet och vill på detta sätt tacka för lite tips de fått av mej på träningarna. Jättegulligt!

Ja livet går på något sätt vidare även om det är riktigt tungt emellanåt men så kommer det nog att vara en rätt lång tid framöver är jag rädd. Jag ”pytsar” det tunga i lagom stora doser. Tror det är enda sättet att inte bryta ihop. Sover skapligt gott en del nätter och en del lite sämre. Sämst är väl att min artros har gett sig till känna lite mera nu. Vet inte om det är för att jag ”har tid” att känna efter eller om det har blivit sämre.

Det är i alla fall tur att jag har mina flickor. Även om jag inte orkar ta initiativ till träning så kommer lusten emellanåt men jag kommer inte längre än så. Promenader i skogen blir det dock och en och annan apport men jag ser att det skulle behövas lite mera hjärngympa till lilla Ulli. Det kryper i kroppen och hon springer som flygande maran och Piga hänger faktiskt på rätt bra också. Får väl försöka få ordning på dagsschemat och lägga in lite planlagd träning för dem så kanske jag får ändan ur vagnen.

Fina naturupplevelser blir det i alla fall när vi går i skogen. Ikväll gick vi innan det mörknade och det är ju bara att njuta av naturen.

Fotot ger inte riktigt rättvisa åt verkligheten. Man såg solnedgången men den kan bara anas på fotot.

Marith