150115 En ”pust av negativitet” har dragit in just nu…

Just nu är det lite svårt att hålla humöret på topp. Alltid ska de vara något, man får leta efter ljuspunkter. I lördags gick termostaten på kylskåpet sönder. Med hjälp av en timer så fungerar det hjälpligt men lång ifrån bra. Temperaturen varierar mellan 0 och +6 grader och det är det bästa alternativet. Tror jag har prövat alla lägen men det går nog inte få till det bättre.
 
Vi ringde och beställde en ny termostat i måndags… ännu har den inte kommit och eftersom den inte kommit till affären där vi beställt den (vi skulle få sms när den kom och skicka den med posten) så får vi ju den inte före helgen då det brukar ta ett par dagar med post.
 
Själv har jag varit och röntgat mitt knä idag. Fick ju två sprutor före jul men de börjar släppa nu, känner jag. Dessutom har jag fortfarande ont på höger sida efter min vurpa dagarna före jul. Man tycker ju att om det vore muskelärt så skulle det ha börjat gett med sig vid det här laget. Tankarna snurrar, det känns lite hopplöst.
 
Dagen började inte så bra då jag försov mej med en hel timme. Jag skulle vara i Bräcke 8.45, Thord skulle vara på Remonthagen 9.45 och sedan skulle han dessutom till Bräcke på sjukgymnastik kl 14.00. Jag var tvungen att åka senast 8.15 och sjukresor kom och hämtade Thord 8.30… Det gick bra som tur var. Känns inte så bra att inte vara hemma när han ska iväg. Han hann också hem och vila lite innan det var dags för nästa resa så det hela fungerade trots allt bra.
 
Temperaturen har stigit så just nu är det ca -2 grader…. men det snöar!!! Vill inte, vill inte skotta snö, men det hjälper föga. I morgon är det nog dags igen för nu snöar det. Dessutom kommer ett lass pellets som ska in också och jag som skulle städa färdigt huset i morgon. Nåja, det är ju ingen som kommer och gör det så det finns nog kvar till ett senare tillfälle…
 
Nej det är nog dags att tänka på något roligt istället. På lördag kommer Greta, med sin nya ”flock”, på besök. Ska bli så härligt att få träffa henne igen! Och de andra också förstås! Hoppas att hon i alla fall blir lite glad när hon ser oss.
 
Marith
 

150107 Beslut kan vara svåra att ta….

Ja hur man än vänder rumpan så är den alltid bak. Jag tycker att det är hur många beslut som helst som man måste fatta och så velar man bara. Idag när jag hämtade tidningen så såg jag att vi hade fått post redan i måndags (jag trodde inte att man delade ut någon då så den har legat i tryggt förvar i lådan). Det var tre brev från Länets adresserade till mej. Lite nyfiken öppnade jag kuverten. I det första stod det att de skulle betala ut x antal kronor per månad fr o m 1 mars. I det andra två stod det att om jag ville så skulle de betala ut en engångssumma då beloppen var så små. Beslut att fatta alltså men det är klart de måste väl få betala ut, det gäller bara att bestämma sig för var man bäst stoppar dem med tanke på framtiden. Ja, ja, det löser sig väl när den dagen kommer.
 
I förrgår fick jag frågan om jag ville hålla kurs för SSRK/JH i vår. Hmmm… det är ju himla roligt att få ”coacha” duktiga ekipage. Har ju fått förmånen att göra det med två duktiga unghundar nu. Mycket givande och intressant. Det är också lite skillnad på att ha en eller två enskilda mot att ha ett helt gäng och naturligtvis också beroende på vad som ska läras ut. Är det hundar som är arbetsvilliga och hussar/mattar som har ett genuint intresse är det hur kul som helst. Man blir ju lite lat på gamla dar så jag har lite svårt att entusiasmera de som bara är lite ljummet intresserade.
Jag hade en egen kurs i höstas med olika teman varje gång under 4 veckor (när Piga löpte och Garbo var konvalescent) och det var också rätt kul förstås. Till våren kommer Piga och Garbo att löpa i mars om allt stämmer och då är det lite för tidigt att hålla kurs (men när man inte kan träna själv får man lite abstinens 😉 ). Dessutom är det inte säkert att Piga blir lika störd som hon blev i höstas för då gick det öht inte att träna henne. Har varit bortskämd med att mina tikar (bortsett från min allra första) har varit helt okey att köra även under löp. Piga sa, kan själv, jag skiter i dej och hornen i pannan växte så därför blev det en välbehövlig vila för henne under förra löpet. Efteråt blev hon sig själv igen, tack och lov. Kurseriet måste i så fall bli senare på våren och det gör förstås att det inte känns som om jag vill förbinda mej men jag ska tänka ett varv till innan jag lämnar besked.
 
Klubben gick också ut med att de har anmält ett lag till Lag SM i Dalarna i augusti. De uppmanar medlemmarna  att anmäla sig och de söker även någon som kan vara lagledare och någon som sköter uttagning och träning. Lite sugen blev man allt på att anmäla Piga men det går ju på WT och jag tycker kanske inte att det är det allra roligaste tävlingsformen. Mycket pet-i-pet på de flesta som jag startat på. Nu är det förstås inte så många då jag hellre tränar än tävlar men det är ju det där med att få lite varierad träning. Haken är att blir man uttagen kan man ju inte tacka nej och det är ju också en hel del stök och bök när vi ska iväg på något. Det gör ju sig inte själv längre då jag måste ”ha jobbet med” eller ordna själv med avlösning. Ja, ja, jag får se. Får väl grunna ett par varv på det också.
 
Ett beslut är i alla fall definitivt fattat. Piga ska inte paras i vår. Hur det blir till hösten eller nästa vår det får jag grunna på ett tag till. Det är ju en hel del annat också som man går och grunnar på och velar om hur man ska göra men det kanske jag skriver av mej senare nångång.
 
Dagen idag har i alla fall varit intressant. Lite coaching och även flitig liten Piga fick göra några nyttiga övningar. Garbo blev sur när hon inte fick följa med så henne tog jag en sväng sedan. Snacka om lycklig och alert hund.
 
När det var gjort var det dags att kasta julgranen.
 
 
Den barrade rätt bra så jag passade på medan den gick att få ut utan att tappa alla barren inomhus.
 
Det var för övrigt en mycket fin gran men det är nog det milda vädret som gjorde att den inte klarade av att stå ute i plusgrader utan vatten ett tag, som gjorde att den barrade. Huvudsaken var ändå att den var riktigt fin där den stod, eller hur?
 
 
Granen sår så grön och grann i stugan….
 
Har plockat ihop lite annat smått och gott som har med julen att göra också och mer blir det i morgon. Stakar och stjärnor och ljusslingorna ute får nog vara till 20-dag Knut då jag älskar att lysa upp tillvaron, så det gör jag så länge jag kan.
 
Marith
 

150102 Det här med att skämmas…

Det har varit en hel del skriverier på sista tiden angående asylsökande från Syrien som vägrar godta att stanna i Grytan. För kallt, för långt från staden (ca 1 mil), för halt och jag vet inte vad. På Facebook har det tydligen varit många inlägg om detta. Jag har inte sett särskilt många av dem men tydligen finns det en hel del hårda kommentarer. På Noleviks blogg i ÖP,  http://blogg.op.se/nolervik/2014/12/31/jag-skams-tamejfan/  tycker han att man ska skämmas för inläggen. Jag tycker inte att man ska behöva skämmas för någon annans åsikter och uttryckssätt. Om jag skäms för något så är det väl att i Sverige 2015 så får folk inte ha andra åsikter än ”de rätta”. Vilka de rätt är beror väl lite på tydligen… Om man inte tycker detta är en bagatell och att det är klart att de har rätt att klaga så är man antingen rasist eller SD sympatisör!?!

Jag kan tala om att jag är varken det ena eller det andra. Har svårt att sätt folk i ”fack” annat än pålitliga människor och mindre pålitliga människor. Ålder, hudfärg, nationalitet har ingen som helst betydelse. Jag är ingen människokännare för jag är alltför naiv och blåögd, tyvärr. Tror gott om alla tills de har bevisat motsatsen. Har det gjort det kan det förstås ta tid att vinna mitt förtroende igen.

 
Hur som helst efter allt rabalder som varit om detta och massor av skriverier och intervjuer både i tidningar och TV har jag fått min uppfattning klar för mej. Jag tänker mej själv i den situationen att Sverige skulle hamna i krig, det är risk för livet och brist på mat m , (se RK’s länk: http://www.redcross.se/teman/mellanostern/). Jag söker mej till ett annat land och söker asyl för att klara livhanken. Blir mottagen, blir erbjuden mat och tak över huvudet, ska jag då inte vara tacksam för det? Skulle jag ställa krav på att så här vill jag inte ha det. Jag vill inte bo så här, vill inte bo där, det är för kallt, det är för halt, det är för långt från en stad m m? Näe jag tror inte det. Om jag är missnöjd över boendet får man väl försöka att göra något åt det själv så småningom. Det viktigaste måste väl ändå vara att jag har mat för dagen, varmt och gott inomhus och att det finns folk som bryr sig om att ta emot mej i min nöd? Och tänk, jag skäms inte för att tycka så, faktiskt!
 
Att dessa människor nu t o m matstrejkar för att få som de vill visar väl att något måste vara fel. Är de nödställda och behöver asyl i ett annat land får de väl acceptera det regler som finns i det landet. Annars får de väl söka sig till något annat land, om de hittar något, som tar emot dem på deras villkor.
 
Att ha möjlighet att få vädra sina åsikter om det som faktiskt ÄR fel när det gäller invandringen utan att bli kallad rasist eller SD sympatisör MÅSTE vara helt okey. Annars tror jag att den enda vinnaren blir just SD och det vill vi väl inte?

Som sagt var jag har noga tänkt igenom detta och tycker att situationen är rätt tragisk. Det dessa människor  binder ris åt sin egen rygg och kanske även andra kommande flyktingars ryggar. Hoppas någon kan tala dem till rätta och det lite snabbt. Detta gynnar ingen!

 
Nu har jag fått skriva av mej så nu ska jag sluta ”svedres” över detta men hoppas att sunt förnuft få segra. I morgon finns det säkert andra saker att ”svedres” över, nu ska jag ta en tur på affären och proviantera lite.
 
Trevlig helg på er! Marith
 
 
 

150101 2015 är här nu!

Ja nu har vi fått ett nytt årtal att komma ihåg att skriva igen. Det brukar ju vara lite si och så den första veckan innan man vant sig. Hoppas verkligen att 2015 blir ett riktigt bra år. 2014 var ju lite si så där… Ont, ont, ont i flera månader men en lyckad operation och utökad PA-tjänst så jag kunde sluta jobba som lokalvårdare gjorde att jag tror att året ligger på plus trots lite andra bekymmer (kroppsliga).
 
Lite chockartad december men med lycklig utgång, fick lönebesked på 0 kr dagen före julafton men det ordnade sig med lite god vilja från arbetsgivaren så räkningarna kunde betalas i tid trots allt.
 
Det har ju varit lite kallt och kärvt ett tag men lagom till nyåret kom mildvädret tillbaka… kanske i mesta laget.
 
 
Nyårsafton fanns en strimma ljus på himlen som gjorde att den speglades
i Sundsjön (anas mellan husen i mitten av bilden)
 
Nyårsafton firades hemma i lugn och ro då Garbo tycker raketer och smällar är riktigt obehagliga. Vi gjorde det bästa av situationen och åt gott och försökte mysa till det lite. Tyvärr hade väl TV’n inte mycket att bjuda på. Förstår inte att man inte kan ha bättre program på någon kanal, det är ju inte alla som är på fest. Det blev JVM i hockey och det är klart, det var rätt trevligt att se då det är riktigt duktiga juniorer. Vi får hålla tummarna för de fortsatta matcherna.
 
Dagens morgonrunda bjöd på hårda prövningar. Tack och lov tog jag på mej mina icebugs i stället för stövlarna som jag först tänkte. Det var hur mycket vattenpölar som helst efter stigen och vägen men det var också otroligt halt.
 
 
Rena rama iskanan….
 
 
Sundsjön visade upp en riktigt vacker och omväxlande sida med solen som speglade sig och med dimman på andra sidan sjön.
 
 
Det ser ut som det finns lite snö kvar i Fanbyn
 
Hemma har ”poolen” fyllts igen, nästan lika stor som på våren.
 
Dagen har förflutit i samma lugna lunk. Har t o m lyssnat på ett inspelat radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/479149?programid=2071 
Väl värt att lyssna på, i alla fall för dem som, liksom jag, har ständigt dåligt samvete över städningen. Skönt!!!
 
Jag har också lite funderingar över andra fenomen som just nu är på tapeten men jag ska nog tänka ett varv till innan jag luftar de åsikterna.
 
Marith