140106 Jerimiadvarning! Svederkäringa är återuppväckt.

Jag känner att det kanske är dags att väcka upp Svederkäringa igen (för min egen skull) men den som läser denna blogg varnas. Läs på egen risk! Det mesta är just nu en jerimiad… min pysventil för mentalt förstånd!
 
Just nu hopar sig bekymren som pärlor på ett radband. Det finns alltså mycket att ”svedres” över (oroa sig för). Som ”ensamfixare” känner man ju ett tungt ansvar för både två- och fyrbentas välmående, ekonomi och logistik och för närvarande är det kaos på alla fronter.
 
Det började redan för drygt 3 år sedan då jag kände av att kroppen inte hänger med som önskat men då det inte har funnits värst många alternativ så har jag satt hakan i brösten och bitit ihop och det har faktiskt flutit på rätt bra. I våras kände jag att nu börjar ekonomin vara på fötter igen, i alla fall så pass att jag kunde unna mej lite semester från mitt städjobb. 5 veckor fördelade under 4 månader. Så skönt även om det av ekonomiska skäl inte blev en sammanhängande semester! Logistiken hemma fungerade också, trots Thords lårbensbrott och armbrott med dess konsekvenser.
 
När jag sedan började jobba på allvar blev det efter någon månad tvärstopp och sjukskrivning på halvtid. Jag och min doktor trodde förstås att det var så enkelt som att jag skulle kunna vara helt sjukskriven från mitt städjobb på 20 timmar i veckan och fortsätta jobba på mitt arbete som personlig assistent till Thord som också är på 20 timma i vecka. Så enkelt är det förstås inte. Jag blev sjukskriven i mitten av oktober och i mitten av december fick jag beskedet att jag fick bara 1/4-dels sjukskrivning. Detta berodde på att jag under 9 månader 2013 hade jobbat 10 min/dag längre som personlig assistent än som lokalvårdare (utslaget under 9 mån). Detta beroende bl a av att jag tagit semester från städjobbet men inte som PA…. 43 dagar gick innan jag fick det beskedet och kunde sjukskriva mej 1 timme i veckan som PA. En rejäl ekonomisk förlust precis inför julen. Önskejulklapp? Inte alls men smällar man får ta oavsett man vill eller inte, börjar ju bli van.
 
Nu kommer hemtjänsten och tar 1 timme/ vecka från min PA-tjänst och då får jag ut halv sjukpenning. Från början lät det  på min arbetsgivare som om jag inte kunde blir sjukskriven för då förlorar Thord sin hjälp men efter lite dividerande löste de sig. Det ska krånglas med allt!!!
 
Mitt största problem som gör att jag är sjukskriven, är min höft. Jag tror att om jag får ordning på den så blir det andra också bättre (knän, axlar och kotkompressionen i ryggen). Jag har en riktigt bra läkare och en hjälpsam och omtänksam vårdkoordinator som hjälper till med bl a Försäkringskassan (men hjälper föga då regler är regler). Jag fick remiss till ortopeden och besked därifrån att väntetiden är 4 månader. I julmellandagarna ringde jag dit, för när väntetiden överstiger 3 månader har man rätt till vårdgarantin och kan välja något annat sjukhus istället. Det behövde jag nu inte. Jag fick meddelande om att jag har hög prioritet och att kallelse skulle komma under januari. Mycket riktigt, kallelse kom till den 16 januari och nu har jag alltså lite kalla fötter då istället.
 
Hoppas naturligtvis på att det blir operation… men hur går det då här hemma? Vem ska ta hand om hundarna? Jo, det verkar som det kanske löser sig. Vem ska ta hand om Thord? Hoppas kommunen fixar ersättare. Vem ska sköta allt annat här hemma? Städning, matlagning, tvätt, pelletshantering, snöskottning m m, m m? VET EJ! Hur går operatioen till? VET EJ! Hur länge blir man handikappad? VET EJ! Hur ont får man? VET EJ! Ja som ni ser, det är inte helt enkelt att vara Sverderkäringa!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

femton − ett =