140226 Positivt – Negativt, lite att fundera över (VIII?)

Jag har nu under en ganska lång tid haft bekymmer med min högra höft. Jag tror inte det är många som undgått det, i alla fall inte läsare av denna blogg. Bloggen har ju varit och är min ventil för att hålla mej mentalt friskt tror jag.
 
Jag har mött väldigt många snälla, omtänktsamma och hjälpsamma människor under tiden, kanske extra många tack vare bloggen… Man blir alldeles varm i hjärtat när man tänker på alla goa människor som finns, samtidigt som man själv får lite dåligt samvete. Jag känner att jag inte har haft riktigt orken och engagemanget att själv bry mej lika mycket om de människor i min närhet som kanske skulle ha behövt det. Hoppas dock att jag när jag kommer på benen igen kan ”betala tillbaka” lite av all omtanke som jag mött och möter.
 
Hur vänner och bekanta reagerar på mina tankar, som är både positiva och negativa, är nog väldigt olika och det har fått mej att tänka till lite. Jag är ju i grunden optimist. Mitt livsmotto är och har varit: Allting går bara man vill tillräckligt gärna. Detta har hjälpt mej i många svåra stunder men jag kan nog också vara pessimist och detta är nog heller inte av ondo.
 
 
Ibland när man beklagar sig så säger folk; Tänk positivt, klart att det går bra. Det gör de oftast i all välmening, i alla fall vänner och de som bryr sig. MEN ibland känns det som om man klappa en på huvudet och säger så ja, så ja, det är väl inget att oroa sig för. Det kan göra lite ont faktiskt  Då har de nog inte förstått vad man säger tror jag. Man är nog inte ute efter varken tröst eller lösningar utan bara att någon lyssnar och förstår (men förstår också att folk kan tröttna på att lyssna ibland).
 
Hur som helst, när det gäller negativa tankar… Jag tror att man måste få tillåta sig att ”bryta ihop och komma igen”, för om man hela tiden måste hålla en glättig och positiv yta så dör man inombords på något vis. Är man ledsen så är man och är man glad så är man det. Visst, nog kan väl en positiv tanke bryta en negativ känsla men det finns två sidor på ett mynt. Om man tänker på att det värsta scenariot  faktiskt kan hända så hinner man förbereda sig mentalt på vilka vägar och lösningar man ska ta i så fall. Om man istället slår bort alla negativa tankar och bara tänker på att allt kommer att gå bra/bli som man vill, då tror jag att man får en sådan chock när det inte blir som man trott,  att man får mycket svårare att klara av att hitta lösningar och komma ur den situationen.
 
Man säger ofta att om man är positiv får man åtminstone vara glad en gång och det är ju sant men jag tror som sagt att det som kommer surt efter blir desto surare i så fall, i alla fall om det är något som är riktigt viktigt. I ”vanliga” livet tror jag också på att man gott kan vara positiv, men när det gäller verkliga ”katastrofer” som kan hända tror jag nog att det är bättre att vara förberedd på det värsta och bli dubbelt så glad om det går bra än tvärt om.
 
Låter det som jag svamlar? Ja kanske jag gör det. Just nu känns det på sätt och vis som om  jag inte riktigt är med. Det känns mest som om jag står på sida av och betraktar vad som händer. Kanske är det brist på sömn, värken eller att jag egentligen skulle vilja gå i ide ett tag och vakna när allt krångel och problem är borta… Vi får väl se på vilket humör jag är på nästa gång jag skriver. Negativt eller Positivt, det är frågan?
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × ett =