140202 Beslutsångest….

Idag är det slagsmål mellan vad pliktkänslan säger och kroppens protester. Det har ju snöat lite några dagar men idag skiner faktiskt solen emellanåt. Vi har Elis som kommer och plogar och det är gott och väl men tyvärr så blir det en del snö kvar på gården. Det är lite svårt att skotta med skopa intill huset, bron och bilen så det blir en del kvar. Det brukar ta bara ca 1 timme att få bort det men sist jag skottade så tog det en hel vecka innan den värsta värken i höften gav med sig och blev bara ”normalont” igen. Jag vet ju att snön inte försvinner av sig själ och att ju längre man sparar ju svårare är det att få bort den. Det är synd att jag inte känner till någon ungdom på byn som skulle kunna tänka sig att tjäna en slant. Vi får väl se vem som segrar till slut. Idag är det i alla fall kroppen som har vetorätt…
 
 
Det blir en kant runt uthusen och rätt mycket vid bron….
 
 
 
Även ett område vid soptunnan behöver skottas.
 
Igår kväll upptäckte jag vad som besvärat min häl. Har haft ont ett antal dagar och befarade att det kanske var hälsporre som spökade. Men på något vis fick jag upp benet (naturligtvis det med den onda höften) så jag kunde titta under hälen och såg då en svart prick. Hundhår, naturligtvis! Tyvärr kan jag inte böja höftleden så att jag kunde komma åt den själv så det var bara att vänta till i dag. När jag väckte Thord hade jag med både nål, pincett, glasögon och pannlampa. Han gjorde ett gott försök min kära ”enarmade bandit” men lyckades naturligtvis inte.
 
Vi gjorde ett nytt försök sedan jag haltat mej runt på morgonrundan och det gick inte heller. Satte foten i en balja med vatten, försökte igen. Gick inte! Ner med foten i baljan igen men ännu längre tid och lite varmare vatten. Nytt försök och så småningom lyckades han få tag på det som irriterat. Det var inget hundhår… eller rättare sagt det var spetsen på ett morrhår. Vilken lättnad!
 
Marith
 
 
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 3 =