140402 Ännu en punkt att pricka av…

Igår kväll kunde jag äntligen pricka av en mycket hatad punkt. Ända sedan operationen har jag varit tvungen (enl doktorns order) att ta en spruta Fragmin varje kväll för att motverka risken för blodpropp och igår var det ÄNTLIGEN dags för sista sprutan. Detta innebär också att jag nu har varit hemma från sjukhuset i 26 dagar (idag inräknat). Jag kan tycka att det har gått både fort och långsamt… man vill lite mycket men man måste ha tålamod.
 
Helt klart är det på rätt väg. Sover fortfarande lite oroligt, vaknar flera gånger men de senaste dagarna har jag somnat om rätt snabbt förutom i natt. Värken i knät har börjat att ge med sig så det är inte den som stör sömnen men jag hoppas det var de förbaskade sprutorna… man är ju lite optimist ibland….
 
Igår och idag har gubben och jag travat (med myrsteg om ni frågar mej) på en bysväng ca 1 km varje gång. Det tar sig så sakteliga…. Thord går ju rätt långsamt och jag har aldrig riktigt kunnat det så det blir lite framåt, stopp, vänta in, framåt, stopp, vänta in. Folk har säkert mycket roligt åt oss. Dessutom brukar vi ha med oss en från hemtjänsten också för att göra det hela ännu mera humoristiskt. Vilken tur vi har som kan glädja andra!
 
I morgon kommer Berit, en av Thords systrar, och hennes dotter Karin och hälsar på. Det är underligt vad långt det är emellan att vi ses. För sju år sedan skaffade de en ny labrador (deras tredje) men honom har vi inte träffat förut… Vi har förstås träffat Berit och hennes familj men det har varit under andra omständigheter (begravning bl a). Hur som helst så ska det blir riktigt trevligt att få träffas lite.
 
Marith
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 2 =