120924 Sanningssägare

 

Det har varit fullt upp med saker att ”ampes & svedres” över ett tag nu så mina tankar har inte kommit på pränt. Förhoppningsvis blir det en annan ordning framöver.

 
Dagens fundering fick jag när jag hörde på radion igår att de disskuterade sanningssägare. Jag måste säga att jag både gillar och inte gillar dem, beroende på hur stark deras sanningssägardrift är. Folk som är raka och säger vad de tycker gillar jag skarpt. Dessa personer vet man alltid var man har, behöver inte fundera vad de menar med vad de egentligen säger. De säger helt enkelt vad de menar.
 
Sedan finns de folk som till varje pris måste säga sin sanning, oberoende av, eller i bland föra att trycka ner folk och hävda sig själva. Jag tycker att man kanske kan hålla igen lite om man sårar folk med att säga sanningen. Kanske bättre då att inte säga något alls?
 
Jag fick t ex en mycket fin present av några vänner en gång. Blev otroligt glad för det var mycket omtänksamt och inte en present som de bara kunde köpa, det var en hel del ansträngningar som följde med. Den var verkligen något att glädjas åt!. MEN så kom en ”sanningssägare” och talade om historien bakom… Den hade jag kunnat vara utan och fått fortsätta att vara glad över gåvan.
 
Min fundering är alltså… Varför är driften att säga sanningen så stor hos vissa så att de måste göra andra ledsna?
 
Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

19 − sexton =