Panikångest?!

Jag har undrat hur panikångest känns, nu tror jag att jag vet..

Det har varit mycket att fundera på nu ett tag. Det gick ju hål på taket på altanen som jag redan berättat. Då gjorde vi en kalkyl på vad det skulle kosta att lägga nytt altantak och att byta ut snörasskyddet till ett som verkligen fungerar. Det vi budgeterade för visade sig att det räcker inte på långa vägar. Bara materialet fyllde budgeten sedan tillkommer arbetet och nu är det ju bara 30 % som man får i ROT-avdrag. Skit!!! Bara för att denna regering tycker att det är de som har pengar som tjänar på det så ska det drabba oss mindre bemedlade ännu mer.  Ja vi får se hur det går. Snickaren kommer till veckan och tittar på.

Ett annat orosmoment har legat och pyrt och det är ju det här med Thords LSS. Varje år så gör det en ny utvärdering om timmarna. Vi vet ju att det är i stort sett status quo på vad han behöver men man vet ju aldrig vad kommun och regering hittar på. Saker och ting kan ju drastiskt förändras. Man går lite med en klump i magen tills man får besked för det gäller ju både Thords tillvaro och vår ekonomi. Det räcker med att man behöver oroas för att han fortsatt håller sig på benen och ser till så han sköter sin hälsa, inte lättaste att övertala ibland. Tack och lov så blev beskedet som vi fick i veckan positivt. Det fortsätter på samma sätt ett år till.

Ett annat positivt besked kom också i veckan. Jag och Piga kom med på en kurs som jag väldigt gärna vill vara med på. Nu blir det ju inte som jag riktigt tänkt då tiden blev knapp att ordna saker och ting på. Jag måste ha med mej alla hundarna och ”jobbet”.  Därför får jag avstå övernattning då det känns alltför omständligt att tränga ihop oss i ett litet rum. Torsdag och fredag får jag gå utan hund och lördagen är fulldag för Piga och mej. Det gäller att försöka rodda ihop det så man får en chans att ta del av så mycket som möjligt. Tyvärr kommer jag nog inte att kunna vara med från morgon på torsdag och fredag men lördagen ska baske mej vara utan begränsning…. Ja ja man kan väl hoppas i alla fall.

Nu är det förstås också en hel del annat som jag gått och funderat på också så jag tror att allt som ligger på mina axlar just nu utlöste en panikångestattack. Rekommenderas inte! Jag var ute på lilla kvällsrundan med flickorna och gick och funderade samtidigt som jag rastade flickorna i skogen. Rätt skönt var det, inget regn, inte så kallt och det såg faktiskt lite vårlikt ut. Då från ingenstans fick jag helt plötsligt väldigt svårt att andas, skakade och kallsvettades, blev yr och allt kändes helt overkligt. Kändes som jag gick bredvid på något sätt. Rätt långt hem var det också (allt är relativt beroende på omständigheterna). Var tveksam om jag skulle ta mej hem men på något sätt kom både jag och hundarna hem. Satte mej i hallen och fick ett glas vatten av Thord. Så småningom gav det med sig och andning och puls började så sakta normaliseras. Huvvaligen, detta vill jag inte vara med om igen. Som tur är har det inte hänt igen… ännu i alla fall. Hoppas det var en engångshändelse.

Nu verkar i alla fall våren vara här på allvar. Både blåsippor och tussilagon blommar.

h160501b

h160501c

Dessutom såg jag att rabarbern är på väg upp.  Smulpaj med rabarber är i alla fall något att se fram emot.

Marith

2 reaktioner på ”Panikångest?!”

  1. Kram, vill gärna hjälpa. Vet hur ångestattack känns, det är o-kul, man tror man ska svimma, eller falla under jorden. Går över, men inte kul. Kram till er! Här blommar blåsippor, i mitt hörn. Det hörn där jag bara är på vid våren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sex − fyra =