Internationella kvinnodagen fick mej att fundera lite…

För någon dag sedan var det internationella kvinnodagen med en massa inlägg på Facebook och inlägg i tidningar med mera. Det får en att fundera lite… Egentligen är det inte konstigt att vi inte nått längre med jämställdheten tycker jag. Vi kvinnor är ganska dåliga på att värdera det   kvinnor gör.

Ett exempel är t ex mitt ”jobb” som anhörigvårdare. Det har nog ett av Sveriges sämsta arbetsvillkor. Ja jag skrev jobb inom citationstecken då många inte anser att det är ett jobb, det är ju bara sånt som man ska göra när man är kvinna. Vilket annat jobb pågår dygnet runt, varje dag hela året? Dessutom bara betalt för några timmar per dag. Blir den anhörige sjuk, alltså inlagd på sjukhus är man arbetslös men ej uppsagd vilket innebär att man får ingen lön och man kan inte stämpla. Man får ingen feedback på att man gör jobbet bra, inte ens en liten uppmuntrande julklapp/jultallrik/julbord som de andra anställda inom kommunen får. Inte blir det bättre av att andra ”systrar” frågar vad man egentligen gör när man är anhörigvårdare. Ja frågan i sig är väl inte konstig egentligen men tonfallet och minen när man berättar lite i stora drag. Man känner och ser vad de tänker…

Jag tror att om man inte själv har hamnat i den situationen så förstår man inte vad det handlar om. Dessutom är det ju så att om det vore tvärt om och det är en karl som är anhörigvårdare, då plötsligt är jobbet otroligt mycket värt. Karln är ju så duktig ! Åh vad snäll ha måste vara som tar hand om sin kära hustru! Lön och arbetsvillkor lär väl kanske (?) vara densamma…  Det är faktiskt inte lätt oavsett vilket kön man har som anhörigvårdare. Att alltid vara tvungen att ta sig själv i andra hand. Vill man göra något för egen del så måste man själv fixa så att det går, att ordna back up och samma sak om man blir sjuk.

Det finns flera exempel på vilken skillnad det är om man är karl eller kvinna. Ett exempel till… För ca 1 år sedan fick Thord ”kristallsjukan” (kristallerna i öronen kommer i olag och man blir yr). Hans sjukgymnast fixade det genom att tippa dem rätt, går rätt snabbt att göra om man vet vad man ska göra och får hjälp av en kunnig sjukvårdsperson. Har själv gjort det för ca  15 år sedan, efter att ha haft problem med yrsel i nästan 1 helt år innan jag fick hjälp. Hur som helst, han fick snabbt hjälp och allt var frid och fröjd.

Nu drabbades jag av detta elände igen och fick träffa sjukgymnast som inte ville göra denna manöver då jag var äldre och då var man så skör i blodådror och i nacken. Jag skulle då köra några snällare övningar själv flera gånger per dag under tre veckor och blev jag inte bra så skulle hon försöka göra manövern. Testade några gånger men tyckte inte att det gav någon större effekt så jag letade lite på nätet och hittade några andra övningar. Detta fungerade så nu tror jag att jag faktiskt är botad. Kan gå och lägga mej utan att världen snurrar, vaknar inte på natten och blir ”sjösjuk” och blir inte yr när jag stiger upp. Vad vill jag säga med det här? Jo att när Thord kom dit (han är några år ÄLDRE än mej, har haft en stroke och dessutom varit halvt sjukskriven på grund av nackbesvär sedan 2003 tills han gick i pension)  men honom kunde man hjälpa omedelbar bums. Kan det vara något annat än kön som avgör vem som får hjälp kontra måste hjälpa sig själv istället?

Nä nu har jag skrivit av mej lite…. blir bara lite arg i bland och då känns det skönt att öppna ventilen och pysa lite. Nu ska jag tänka på lite roligare saker, njuta av mina fina tulpaner som jag fick av våra lunchgäster igår.

Älskar tulpaner! De förvarnar att våren är på väg!
Älskar tulpaner! De förvarnar att våren är på väg!

Jag njuter också av vårsolen och fåglarna som kvittrar. Om man skruvar upp ljudet lite så kan man nog höra hur de är i full gång (filmensnutten i övrigt är kanske inte så mycket att se).

Dessutom ska jag börja planera för hämtning av vårt kommande nytillskott till hundflocken, lilla Ultima. Vi är i valet och kvalet om vi måste övernatta någonstans eller om jag ska satsa på att köra fram och tillbaka under dagen. Det blir lite drygt tror jag, ca 5,5 timme enkel resa men det känns ändå mera lockande. Egentligen så skulle jag ha haft med mig någon som resesällskap och som kanske kan köra hem. Om någon läser och kan och vill så hör av dej! Vi har inte bestämt hämtdag ännu men hon blir 8 veckor på onsdag så fr o m onsdag är det fritt fram att hämta. torsdag har Thord sjukgymnastik så då blir det inte men annars är det öppet än så länge.

Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 × tre =