En resa till solen…

Äntligen var det dags för mej och min bästis från uppväxtåren, Lena Nordström, att göra slag i saken och åka till sol och bad och fly allt julstök för en gångs skull. Vi skulle flyga från Frösön (undanber mej synpunkter på miljö-/klimataspekten tack) så hon kom upp redan på måndag. Vi inledde ”semestern” (hon är också pensionär) med att äta god mat och förbereda oss på vad som komma skulle. Fick också lite brått att färdigställa och dela ut julklappar till nära och kära innan vi skulle åka.

Tisdag eftermiddag började jag se över vad jag skulle ha med och packade reasväskan. Så småningom, efter att ha provat lite kläder som jag inte haft på länge, så blev väskan fylld. Vägde både handbagaget och resväskan och det var god marginal… Vi skulle ju vara borta bara en vecka men man vill ju vara säker på alla eventualliteter. 😀

Den 19:e, onsdag morgon, klockan halv 5 ringde väckarklockan. Mata och rasta hundar, göra sig resklar och packa det sista, inklusive en termos med kaffe och en riktig skinkmacka som vi åt på väg till Hissmofors. Där skulle vi lämna hundarna och bilen. Maud skjutsade oss till flygplatsen på väg till sitt jobb.

Väl framme vid flygplatsen, faktiskt i god tid, så letade vi oss fram och lämnade in resväskorna och fick våra boardingkort. Sedan var det dags för säkerhetskontrollen. Naturligtvis blev det ett himla liv när jag gick genom bågen. Sedan fick jag stå som Lasse Åberg, ”jag kan flyga, jag kan flyga” medan de skannade av hela mej inklusive fötterna.  Det var förstås min opererade höft som gav utslag.

Nåja, vi kom igenom och gick och satte oss bredvid ”vår” gate, nr 5 med utsikt över landnings-/startbanorna.

Helt plötsligt så började allt folk att gå bort mot gate 2 och 3 och det blev alldeles tomt där vi satt. Vad är det frågan om? Lena ropade på en karl som gick förbi och frågade vart de skulle. Las Palmas, svarade han. Vad står det på lappen, frågade Lena. Gate 5 men det är ändrat till 2 och 3 svarade han. Phuuu! Det var på håret att vi inte skulle komma iväg. Vet inte varför vi inte fått den upplysningen men det kanske stod på någon tavla någonstans som vi hade missat.

Väl på planet så fick vi sitta på raden framför nödutgången. Detta innebar att våra säten inte gick att vicka bakåt. Dessutom hade mitt säte en knöl så det var svårt att över huvud taget sitta. Tog huvudkudden och lade på sätet efter halva resan och då gick det bättre om än inte bra.

Rak i ryggen som en fura, fick vi sitta. Frukost serverades och vi förfriskade oss lite. Man måste ju börja vänja sig i tid. 😀

Vi närmar oss resmålet på Gran Canaria

Allt gick bra och vi fick våra väskor rätt snabbt och tog oss ut till rätt buss som skulle skjutsa oss till Riviera dela de Cura, hotell Riviera Marina. Omväxlande vyer på vägen dit, både kargt och prunkande på vissa ställen.

Bra musik på vägen till hotellet

När vi kom fram till hotellet och hade checkat in och packat upp besökte vi poolen. Sol… ljuva sol! Bubbelpool fanns det också, även om man skulle önska lite mera bubblor…

Bubbelpoolen invigdes redan första dagen

På 3:e våningen bakom palmen låg vårt rum.

Utsikten kunde vi inte klaga på varken på dagen …

… eller kvällen

Tredje dagen ”tog vi ledigt” från solandet” och åkte  in till Poerto Rico och shoppade lite. Vi tog en taxi både dit och hem. Varmt var det förstås men vi gick mest ut och in i lite butiker. Jag ville ha lite ”hundvaktarpresenter” med mej hem och hittade också en riktigt fin handväska till en mycket billig penning, en liten julklapp till mej själv. Min gamla, hade lagom till resan, gått sönder. Beställde en ny på nätet som jag fick på måndag innan resan. Tyvärr gick den också sönder vid första användningen så den fick jag reklamera.

På julafton var det väldigt lugnt. Ingen sol alls så inget häng vid poolen i solen. Dessutom var det ganska mycket vind så det var inte lockande att ta en simtur i poolen heller. Lena hade sovit dåligt och mådde inte riktigt bra så hon tog sig en tupplur på förmiddagen. Jag passade på att utforska strandpromenaden, den del vi inte kunde se från hotellet.  Det blev en besvikelse måste jag säga. Gick bara några hundra meter och sedan såg det ut så här:

Slutet på strandpromenaden (ber om ursäkt för det skakiga slutet)

Dessutom stod den en skylt som sa att man gick där på egen risk då det fanns risk för ras från berget.

Även vid middagen var det lugnt. Ingen speciell mat och inga utsmyckningar. Baren stängde också tidigt, redan vid 21 så det var lite avslaget. Lena och jag hade lite jul på balkongen. Hon hade köpt både godis och Procecco på flyget på resan ner.

Juldagen blev det däremot en riktigt härlig dag. Solen tittade fram igen och vinden hade lagt sig. När vi gick in i matsalen på kvällen möttes vi av kypare som serverade champagne och som också senare serverade vin till maten. I vanliga fall fick vi själva ta för oss (ja vi hade all inklusive). Maten gick inte av för hackor även om det ju inte liknade våra julbord men jösses vilket utval och vilka delikatesser. Själv fastnade jag mest för detta:

Det fanns så mycket så det rymdes inte på ett foto. Det var räkor, kräftor, krabba, ostron, lax med massa tillbehör och ursnygga utsmyckningar gjorda av is och olika meloner och pumpor och andra grönsaker. Detta var en liten del av allt som serverades så det gick då ingen nöd på oss. Ett mycket annorlunda men utsökt julbord.

Då jag inte hade mina hundar att gå mina skogsrundor med fick jag försöka hitta andra sätt att motionera. Jag tog alltid trapporna när vi skulle ner till matsalen eller ut till poolen. Många trappsteg blev det under en dag.

Många trappsteg blev det. 8 trappsteg på varje och två trappor till varje våning. Matsalen låg i ”källaren” och dit gick vi tre gånger om dagen.

Dessutom tog jag simturer i poolen flera gånger om dagen. Så gudomligt skönt sätt att röra på sig.  Jag fick faktiskt ont i handlederna efter första dagen men jag kände att det bara var träningsvärk som släppte när jag hade tagit andra dagens första simtur.

Rätt trevligt rum hade vi men tyvärr glömde jag ta ett foto. Det som var lite udda var att tvättställ, dusch och toalett var placerade mellan TV-rummet och sovrummet och det var öppen planlösning. En liten skärmvägg med en glasdörr till toaletten och frostat glas till två tredjedelar av duschen som vätte mot sovrummet. En liten balkong med ett bord och två stolar och en torkanordning för handdukar och badkläder fanns också. Även ett kylskåp där man varje morgon fyllde på med två flaskor vatten.

På kvällarna var det olika uppträdanden i baren:

Uppträdande den 23 december

Som sagt var, vi hade all inklusive så det var fria drinkar, undantaget några specialare. Irish coffe var en som vi fick betala själva.

När jag upptäckte att det fanns så kunde jag inte låta bli att bjuda Lena och mej själv på en sådan.

En dag var det modeuppvisning av strandkläder ute vid poolen. Många snygga plagg fanns det men tyvärr var det då snart slut på semestern så det kändes onödigt att köpa något men nog var det frestande.

Modevisning

Till slut nådde vi förstås hemresedagen. Morgonens och semesterns sista vy från balkongen blev denna….

En härlig och välbehövlig semesterresa var till ända. Nu återstod bara hemresan. Kändes på sätt och vis skönt. Blev nog ganska lagom att vara borta en vecka. Vi hann återkoppla och fylla i det viktigaste som hänt oss under de år vi inte har haft kontakt. Vi kunde också vädra de mesta som vi går och grunnar på då allt kändes som när vi var unga. Skönt med någon som man kan både berätta och säga vad som helst till och veta att det stannar där.

Visst inser jag också att vi båda har utvecklats lite åt olika håll. Intressena är kanske inte längre lika och jag kände att jag sjävl har nog förändrats av det livet gett mej. Jag var kanske mer något av en följare när jag växte upp. Nu står jag nog mer stadigt på mina egna ben. Jag hoppas att jag är följsam nu också men jag står upp för vad jag tycker och tänker på ett annat sätt än jag gjorde under uppväxten. Kanske det kallas för att mogna?

Det är nog i alla fall väldigt nyttigt att ”återförenas” och  ”återuppleva” tillsammans med en bästis från förr. Känns som jag har lärt mej mycket om mej själv (på gott och ont) under den här veckan. Många skratt och mycket nostalgi blev det ju också. Vi var rätt påhittiga när vi var unga så det fanns mycket att skratta gott åt och ibland nästan ta fram skämskudden. 😀

Jag gruvade mej lite för hemresan… eller rättare sagt säkerhetskontrollen. Inte så kul att stå där och bli genomsökt när larmet går men det gick oväntat bra då denna kontroll inte upptäckte min utbytta höft (bättre säkerhetskontroll i Sverige kanske). Lite strul att hitta till rätt gate blev det. Flygplatsen är betydligt större än den på lilla Frösön men vi kom med även på hemresan.

Nu fick vi sitta vid nödutgången så förutom att vi kunde vicka ryggstödet bakåt så hade vi bättre utrymme för fötterna. Dock var restriktionen för att vi skulle få sitta där att vi var vid fullt förstånd, inte full och inte rörelsehindrad. Ansvarade också för att öppna nödutgången och assistera kabinpersonalen vid evakuering om något skulle hända.

Maud skulle hämta oss vid flygplatsen klockan 22 men vi landade redan halv tio och väskorna kom snabbt så vi fick vänta lite innan hon kom. Tack och lov var det plusgrader även hemma så köldchocken blev inte så stor. Vi åt en skinkstut och drack lite julmust hos Maud innan vi packade in hundar och väskor i Lenas bil (min stod hemma obrukbar sedan den 15 december). Vi var väl hemma runt midnatt och Lena gick och lade sig med det samma. Hon skulle åka hem till sej på morgonen,

Själv kunde jag inte hålla mej så jag satte mej och öppnade julklappshögen som väntat på mej. Många och mycket fina julklappar fick jag, nästan så jag skämdes. Tack alla berörda för dem och tack till familjen Barkar för hundvakten. Utan er har det ju inte blivit någon resa. Tusen tack även till Lena som stod ut med sin ”barndomsbästis” i nästan 10 dagar! Kram till er alla!

Sista fotot från resan och som ni ser så ser vi ju ut att vara vänner fortfarande. 😀

Marith

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

20 − elva =