En månad har gått…

Ja nu har det gått en månad sedan Thord lämnade oss. Har förstått att han inte är här längre men det är svårare att inse det här med ”aldrig mer”.  Många minnen dyker upp … t ex som idag när jag satt och letade efter ett foto i Dropbox eller som igår när jag tände lite värmeljus/ljus. Det var ju alltid Thords uppgift att byta värmeljusen och tända dem när höstkvällarna mörknar.

I veckan som gått var mäklaren hit och tittade men jag har inte fått något besked om några priser ännu. Jag har varit helt inne på att sälja men det finns en liten naggande tanke… kanske inte ändå. Vet att det skulle vara vansinne men osvuret är bäst. Har varit och tittat på ett hus som blir hyresledigt i vinter och på torsdag ska jag iväg och titta på ett annat hus. Ja den som lever får se hur det blir. Känns väldigt tungt att ”dra upp sina rötter” efter 39 år också. Jag kommer definitivt sakna allt som vi gjort för att underlätta ”hundskötseln” från bänkarna på bron (så de är lätta att torka av), ”insläppet” direkt till duschen när de rullat sig i ”godsaker” till lilla rasthagen vid bron. Kommer också att sakna mitt nya, fräscha, lättarbetade kök, centraldammsugaren och närheten till skogen. Mitt utrymme både inne och ute (huset står mitt på tomten av ca 1 ha) som gör att det känns som jag kan andas. Hur det än blir och hur jag än gör kommer det inte att bli lätt. Finns för- och nackdelar med allt.

Under tiden så blir det upprensning i uthusen och alla andra gömmor. Finns både ”rat” och saker som jag ska ha kvar och sånt som går att sälja. Många grejor är det. Bror och svägerska kommer en sväng på torsdag och hjälper mej att få iväg det jag lyckas packa ihop till dess och som ska på sopstationen och måndag och tisdag kommer min syster och hjälper mej att sortera Thords ”lager av bra och ha saker”. Mycket går säkert att sälja för det är allt från specialverktyg till rent skräp. Jag gissar dock att det kommer att finnas att göra på den fronten tills det blir bister vinter…

I går var vi iväg och gratulerade minsta barnbarnet Isabelle när hon fyllde 3 år. Maud tittade in och vi följdes åt till födelsedagskalaset. Blev lite upprensning av Thords kläder också så nu är det som är kvar ganska hanterbart. Dock finns det en del som är bra kläder och som skulle gå att skänka bort men jag vet inte riktigt var det finns någon insamling. Får väl luska lite…

På onsdagkväll kommer Berit & Lars och Lena och hämtar mej för då ska vi visst ut och äta. Vart vet jag inte så det blir spännande. Berit & Lars firar Valles två öppenklassettor på Litsprovet och vill på detta sätt tacka för lite tips de fått av mej på träningarna. Jättegulligt!

Ja livet går på något sätt vidare även om det är riktigt tungt emellanåt men så kommer det nog att vara en rätt lång tid framöver är jag rädd. Jag ”pytsar” det tunga i lagom stora doser. Tror det är enda sättet att inte bryta ihop. Sover skapligt gott en del nätter och en del lite sämre. Sämst är väl att min artros har gett sig till känna lite mera nu. Vet inte om det är för att jag ”har tid” att känna efter eller om det har blivit sämre.

Det är i alla fall tur att jag har mina flickor. Även om jag inte orkar ta initiativ till träning så kommer lusten emellanåt men jag kommer inte längre än så. Promenader i skogen blir det dock och en och annan apport men jag ser att det skulle behövas lite mera hjärngympa till lilla Ulli. Det kryper i kroppen och hon springer som flygande maran och Piga hänger faktiskt på rätt bra också. Får väl försöka få ordning på dagsschemat och lägga in lite planlagd träning för dem så kanske jag får ändan ur vagnen.

Fina naturupplevelser blir det i alla fall när vi går i skogen. Ikväll gick vi innan det mörknade och det är ju bara att njuta av naturen.

Fotot ger inte riktigt rättvisa åt verkligheten. Man såg solnedgången men den kan bara anas på fotot.

Marith

8 reaktioner på ”En månad har gått…”

  1. Så lessen att läsa om din förlust är ju inte ute i svängen längre, så detta hade jag helt missat. Sänder Styrke kramar till dig ❤️

  2. Tack! Jo det är mycket att tänka på och varje beslut jag tar kommer att påverka framtiden så det känns som man går på slak lina. Bara att hoppas på det bästa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 × tre =