Det blir sällan som man tänkt och planerat för…

Vecka som idag tar slut var planerad att gå i hundträningens tecken. Jämt(!)samträningsgruppen skulle ha ett samarbete med MittHundEvent i Ånge.  Det var från början MittHundEvent som hade bokat Anita Norrblom och vi skulle få hänga med. Intresset för vår grupp blev större än anat så vi bokade även Kicki Pilenås  2,5 dagar (måndag till onsdag). Anita kom på måndag eftermiddag och stannade till lördag eftermiddag.

Tanken var att få avnjuta deras kunskaper under hela veckan. Jag hade plats för träning på tisdag för Anita och resterande tid hade jag tänkt finnas där till hands och samtidigt lyssna på alla ”klokskaper”. Nu ville ju inte omständigheterna att det skulle bli så naturligtvis. Pga snöläget hade visningen av huset blivit uppskjutet och mäklaren hade planerat två visningar denna vecka, måndag kväll och lördag eftermiddag.

Söndag och måndag förmiddag var det bara att kavla upp ärmarna och skura och styla och framförallt jaga alla hårtussar som Piga och Ulli just nu lämnar efter sig i full skala. Måndag eftermiddag hämtade jag Anita på flyget på Frösön, Ulla som var klippan under veckan hade träning med sin unghund med Kicki på måndagen och Carina med entourage kom på måndag kväll. Onsdag och fram till torsdag mitt på dagen fanns Carina på plats och Ulla skulle vara där och gå med hund i någon av Carinas grupper varför jag kände att jag kunde stanna hemma och försöka få lite ordning på tomten på de mest uppenbara platserna.  Eftersom vi är tre bestämda damer så tänkte jag att tre kan vara en för mycket ibland … 😀 I alla fall kan jag ju skylla på det så slipper jag känna mej som en smitare.

Åkte dit på fredag eftermiddag och var lite funktionär när vår grupp, nkl,  hade träning. Stannade även och åt middag och minglade en stund för att sedan bege mej hem och förbereda lite för visningen på lördagen.  Fortsatte med detta även på förmiddagen en stund och åkte sedan till Rissna igen för att vara lite funktionär tiden som var kvar innan dagens och veckans sista träningspass avslutades. Efter lunch skjutsade jag in Anita till Flyget och passade på att köpa hundmat som börjat tryta. Fick dryga ut lite på fredag kväll och lördag morgon för att få det att räcka men det kändes väldigt onödigt att åka till Östersund och handla hundmat (som jag trodde skulle ha räckt under hela veckan fram till måndag) när jag ändå skulle skjutsa in Anita på lördagen.

Det hade varit 1880 visningar på internet av huset under första veckan det låg ute så förväntan att det skulle vara många som kom på visningarna var stor men så blev det inte. Intressenter kom men många var de ju inte. Förhoppningen är ju att de är tillräckligt intresserade för att de ska vara intresserade för köp också. Egentligen räcker det ju med en om man har tur…

Mäklaren skulle kontakta dem under kommande vecka så jag får väl snart veta. Känns i alla all lite så där när man varit hemma och avstått från det mesta av träningsveckan för att gno och se till så att det ser så bra ut som möjligt och sedan är det få som kommer. Dessutom känner jag mej som en urvriden disktrasa och kan inte koncentrera mej på något egentligen. Nej inte är det mycket som blir som man planerar  och tror och hoppas på. Det värsta jag vet är att vänta på besked om saker som berör mej i högsta grad och jag själv inte kan varken påverka eller styra. Bara att vänta. Tur att jag äter Sedix för att kunna sova just nu. Annars skulle jag säkert inte kunna sova en blund om nätterna.

Idag kom i alla fall Maud och Andreas för att hjälpa mej med tomten som är riktigt eftersatt. I höstas blev det inte mycket gjort då jag hade fullt upp med begravning, bouppteckning och sorgearbete. Andreas körde gräsklipparen med lövupptagaren och tippade av nedanför logen. Det tog jag sedan hand om med skottkärran och körde det till komposten bakom logen. Maud krattade kanterna som sedan Andreas pockade upp med lövupptagaren. Många lövhögar blev det. Nu är det bara resten kvar….

Maud krattar och Andreas plockar upp lövhögar i samma veva som han ”krattar” ängen med lövupptagaren ….

Kommer sedan glatt till mej ….

… och lämnar över att forsla löven till mej ….

… med slutstation komposten bakom logen. 😀

Tack och lov känns slitet ”värt besväret” när man ser vad fint det blir.

Av de stora snöhögarna som jag trodde skulle ligga till midsommar minst, är snart ett minne blott. Denna lilla snöhög finns kvar, alla andra ”lämningar” av vintern är nu ett minne blott. De har varit sommarvärme flera dagar nu och idag var det en ganska kvalmig värme så när det mörka molnen på himlen dök upp trodde vi på åska men den bara drog förbi.

En trevligt tid väntar framöver, i alla fall när man tänker på naturen. Blommor, hägg och rabarber är verkligen på gång. Så härligt! 😀

 de

Det jag kommer att sakna mest när jag flyttar är nog just häggen och rabarbern. Finns inget härligare än att komma ut på bron på morgonen och känna den ljuva doften av hägg och höra fåglarna kvittra. Ja det skulle ju vara doften av nybakad rabarberpaj då möjligen. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Snart så är det dags för premiär.

Jag hoppas verkligen att någon av de som varit hit och tittat bestämmer sig för köp så försäljningen går snabbt och smärtfritt. Nu vill jag verkligen komma iväg till mitt nya boende och ägna mej åt hundträning och andra trevliga saker istället för att klippa gräs och ansa rabatter etc.  Håll tummarna!

Marith

2 reaktioner på ”Det blir sällan som man tänkt och planerat för…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 2 =