Dag 3 till ända…

Ja även denna dag har försvunnit. Tog en kvällsrunda med flickorna i den sköna sensommarkvällen. Soligt, varmt och gott. Det är tur att vädret och naturen följer sitt schema oberoende av vad som händer i övrigt.

Dagen började med en trevlig morgonrunda tillsammans med Maud, Potifar och lilla Lady

Dimman låg rätt tät och det kändes som en symbol för min framtid som är höljd i dunkel då jag i dagsläget inte alls har en aning om hur den kommer att forma sig.

Lilla Ulli passade på att både pussas, sitta i knäna och bli ompysslad av Maud.

Själv har jag faktiskt uträttat en hel del idag. Det går faktiskt lättare att fokusera när det finns sällskap även om Maud tillbringade en stor del av dagen vid svartvinbärsbuskarna. Hon hann med att plocka en buske och det gav hela 12 liter och då finns det ett antal buskar kvar som är helt oplockade. Bra bärår i år (förutom blåbären som det blev ynkligt lite av).

Förutom att tvättmaskinen och dammsugaren fick göra rätt för sig så har jag försökt plocka undan de mest iögonfallande sakerna som tillhörde Thord. Inte för att jag inte vill minnas utan för att slippa få dessa kraftfulla åsnesparkarna i magen när jag råkar titta på vissa saker. Uttrycket ”aldrig mer” har fått en helt ny betydelse, det är definitivt inte bara ord längre.

Gräsklipparen har också gått varm på eftermiddagen. Den var lite knepig att sätta sig på då det har varit Thords domän de senaste åren. En uppgift som han skött riktigt bra (förutom att det blivit en del reparationer, nya knivar och framför allt brytpinnar). Att klippa gräset har han gjort med stolthet då han kände att han faktiskt kunde utföra något på egen hand och det riktigt bra.

Att pyssla om pannan har han också gjort de senaste två åren (med lite hjälp ibland). Den fick också en liten ”omgång” av mej idag. Lika bra att göra de sysslor som gör mest ont. Desto fortare kanske man slipper tänka på hur det har varit, blir till en ny vana liksom….

Några telefonsamtal, chatt och sms har det blivit även idag. Skönt att känna att man bryr sig och att få dela med sig av det som behöver komma ut men framför allt få prata om /tänka på andra, lite roligare saker som gör att allt det tunga lättar för en stund.

Tanken på  att: jag  borde ha förstått att Thord var cancersjuk, att jag borde ha sett det, att jag borde ha gjort på något annat sätt, det har jag förstås snuddat vid. Det har nog de flesta och det är en fråga som jag väldigt ofta får. Jag tänker dock inte gå dit! Jag VET att jag under de sista 9 åren har försökt att göra det bästa för honom med det medel, förstånd och förmåga som jag haft. OM jag borde har förstått, så har jag ju bevisligen INTE förstått. Det har heller inga läkare eller sjukgymnasten gjort och han har ju träffat ett antal läkare under sista halvåret. Senast i april opererade man bort en platta från sista lårbensbrottet. Vad jag vet brukar man ju vara väldigt noga med att kolla hälsan innan man genomför en operation. INGEN har upptäckt det så hur skulle jag som lekman kunnat göra det? Saker som jag ändå inte kan göra något åt/göra ogjort är ju ingen idé att jag gräver ner mig för. Det som hänt är nog fruktansvärt ändå som det är. Jag hoppas faktiskt att folk snart slutar fråga. Det är nog den enda fråga som jag hoppas slippa svara på snart. Vet att folk menar väl men jag tycker inte att det är relevant längre. Det är ju i alla fall försent och att leta syndabockar gör inte saken ett dugg bättre, tvärt om.

I morgon blir en riktigt tuff dag. Dags att besöka begravningsbyrån. Som tur är följer både Maud och Göran med. Känns riktigt tryggt och bra. Även om jag vet vad Thord ville i stora drag så kan det bli lite frågetecken och då känns det skönt att få bolla det med dem.

Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

13 + 14 =