Ännu en milstolpe passerad.

Ja pingsten är över och numera är det bara två dagar (som tur är). Det blev lika tungt som jag befarade. Alltid svårare när det är en större helg för då vill man ju äta lite extra gott och kanske göra något extra men det smakar inte lika gott när man sitter där själv och tittar på en tom plats mitt emot. Anade att det skulle bli lite tungt och gjorde något tafatt försök att hitta på något att fördriva tiden med men lyckades inte så bra.

Tänkte då att jag skulle fortsätta att ta  itu med tomten istället men det gick heller inte så bra då mitt knä och mina handleder protesterade å det grövsta. Blev nån extra värktablett och ta det lugnt istället och då är det lätt till att man sitter och tänker, ältar och tycker synd om sig själv. Det mesta går ju på tok just nu, från stort till smått. Ibland undrar jag varför man över huvud taget fortsätter att kämpa. Om jag ger upp så måste väl oturen ge med sig? Tål att tänkas på…

För att ge ett exempel… Igår kändes kroppen någorlunda okey för att jobba lite så det blev fortsatt städning av tomten. Bl a tog jag gräsklipparen  med lövupptagaren och krattade upp det sista av lövhögarna. Vagnen måste tömmas och skräpet tas sista biten till komposten bakom logen med skottkärran. Fick en briljant idé! Jag kör upp till logen och tippar ur precis framför för logen för vagnen ska ju in i logen sedan. Sagt och gjort! Nu fick jag köra fram lite längre än tänkt med gräsklipparen för att kunna tömma den.

Tippade ur, körde bort med skottkärran, kopplade ifrån vagnen från gräsklipparen och med lite möda och lite klur så fick jag in vagnen på logen. Bara att backa gräsklipparen och köra upp den på gården sedan. Det var bara det att det gick inte alls. Det bara spann. Försökte lägga brädor under men det blev inget bättre med det. Det lutade nämligen lite nedför och bara svartjord som inte gav hjulen fäste. Gick över till grannen för att kanske få hjälp men han var inte hemma. Ja lite så fortsatte dagen.

Jag brukar inte bli särskilt deppig på våren men just nu känns det rätt så tungt. Ser ut att vara lite trögt med försäljningen av huset också så det känns som all  tid och kraft jag lagt ner är lite förgäves. Finns intressenter men ingen har lagt något bud och om 9 dagar måste  jag börja betala hyra för huset i Stavre. Skulle ha känts betydligt bättre om det vore försäljning på gång. Dessutom sitter jag ju fast här med allt jobb på tomten som jag hade förhoppning om att slippa i år efter denna tunga snörika vinter.

Just nu känns inte ens träningen med flickorna särskilt bra då jag inte kan koncentrera mej riktigt och när jag kör Ulli måste tankarna var fokuserade annars går det fort och fel. Suck! Inser att det kommer nog inte att bli någon start på prov i år. Lite för mycket att få till för att det ska bli bra och under har jag slutat att hoppas på för länge sedan. Just nu går det åt fanders med det mesta.

Trösten är att det finns en otrolig växtkraft i naturen. Önskar att jag haft lite av den kraften och energin just nu.

Marith

En reaktion på ”Ännu en milstolpe passerad.”

  1. Hej Marith!!
    Har följt dej och din familj lite till och från och det har ofta varit kul, spännande och givande. Därför skickar jag nu massor av styrkekramar och önskar dej all lycka i framtiden.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

2 + sexton =