140321 Att se saker och ting från den ljusa sidan är inte alltid lätt, man får leta lite

Ja denna natt var inte olik flera andra. Svårt att sova, blev 2-timmars pass även denna natt. Kl 6 gav jag upp då strömmen gick kl 5 men kom tillbaka fram mot 6. Låg och funderade men då jag inte kunde somna om steg jag upp och gick ner till källaren för att kolla pannan. Stoppade i en maskin tvätt i samma veva och när jag kom upp igen så kändes det som om det kanske kunde gå att somna om. Det gjorde det faktiskt.
 
När jag sov som godast ringde Sara, sjukgymnasten, och sa att om jag ville och det var okey för Thord kunde jag få komma samtidigt som han. Detta lät ju bra så då var det bara att kolla om det var okey med skjutsen också och det var det. Tänkte i mitt stilla sinne att det kanske  blir en rätt så bra dag trots allt.
 
Kvart över 1 gjorde vi oss i ordning i väntan på skjutsen för färd till HC i Bräcke. Då ringde telefonen. Det var Sara. Det blev inte så att du kunde komma idag, undrade Sara? Jo, sa jag, Jag pratade ju in på svararen att det var OK. Nja, ni skulle ha varit här nu, sa Sara….
 
Sviterna efter min första helvetesvecka hemma gjorde sig alltså påminda igen. Det är ju så att man får inte beställa sjukresor mer än 14 dagar innan resdag så resan var ju inte beställd till denna fredag. Det gjorde jag ju i mitt ganska omtöcknade tillstånd och naturligtvis blev det fel. Veckan innan var det fredag kl 14, kommande två inbokade träningar för honom är också kl 14 men just denna fredag var det kl 13…. Jag är egentligen inte förvånad över att det kunde bli fel och om jag varit personlig assistent till någon annan än en anhörig så hade jag överhuvud taget inte behövt bry mig i något som har med jobbet att göra. Jag hade fått vara ifred för att försöka komma upp på benen själv men i stället så sprang det folk från hemtjänsten, olika stup i kvarten och alla skulle ha instruktioner. Lägg därtill att jag hade väldigt ont och att det tog tid för att få hem medicin. Nä, den veckan vill jag överhuvud inte uppleva igen. Jag har ju klagat och de här sista dagarna har det varit lite bättre. Bara fyra olika under de 3 senaste dagarna…. men tre av dem har varit hit förut så ”bara” en ny.
 
Arg över omständigheterna och sur för att det inte gick att fixa till så tog vi en promenix tillsammans, gubben och jag. Det var ju många plusgrader och solen sken så jag tänkte att det måste ju i alla fall bättra på humöret lite om inte annat. Det gjorde det, men det blev ju lite bryderier efter vägen. Thord hade broddarna på skorna för vi trodde att det var halt. Möjligen lite halt efter vår egen väg men sedan var det ju barmark och Thord tyckte det var besvärligt att gå med broddar. Vad göra? Jo vi klampade upp på bron hos de som har en sportstuga mitt emot oss. Där fanns det två små bänkar som gick att sitta på så jag fick av broddarna genom att jag stod på backen och Thord satt på ena bänken och sträckte upp foten för då behövde jag inte böja mej så mycket.
 
Skönt var det i alla fall och underverk gjorde det för humöret. För övrigt går det hur bra som helst att gå. Tycker egentligen att kryckorna är mest i vägen (i alla fall inomhus). Det som fallerar mest är orken men den kommer väl. Så som sagt var, man får leta lite efter ljuspunkterna så kanske de tittar fram….
 
Marith
 

2 reaktioner på ”140321 Att se saker och ting från den ljusa sidan är inte alltid lätt, man får leta lite”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 17 =