140320 Nä då man ska inte ta ut något i förskott…

Igår kväll när jag gick och lade mej kändes allt riktigt hoppfullt. Tyvärr blev det en jobbig natt då det av någon anledning var svårt att sova. Sov ett par timmar, vaken ett par timmar osv. Kl 7 gav jag upp och steg upp. Hade inte mer än hunnit slå på telefonen så ringde den. Sjukgymnasten måste till vetten med sin hund så vår ”träff” var inställd. Lite surt då det inte är så enkelt att ordna skjuts när man inte får köra själv.
 
Nåväl, min snälla son kom och hämtade mej i snöyran och jag fick i alla fall träffa sköterskan som skulle plocka bort mina stygn. Nu var det bara ”ett” stygn då hela såret var ihoptråcklat utan knutar, bara en lång tråd. Tyvärr var det också överlappat på ett ställe vilket innebär att jag måste till sköterskan för omläggning ett antal gånger framöver. En liten flik låg lös ovanpå så det kommer att ta lite tid innan det läker ihop med det andra. Trösten var att det för övrigt såg rent och fin ut. Sköterskan kunde inte förstå att Jämtlandska läkare gör på det viset, både med att tråckla och att göra överlappningar. De får ju heller ingen återkoppling så de är medvetna om vad det ställer till för patienterna och naturligtvis MÅSTE ju jag vara en av dem!
 
Jag fick en ny tid om 5 dagar och gick då ner till sjukgymnasterna för att se om det gick passa ihop den tiden med en ny tid hos dem. Det gick förstås inte! Inga sjukgymnaster där den dagen. Så istället för att fixa både stygnen och sjukgymnasten idag har jag minst två resor till att försöka ragga skjuts till.  
 
Efter besöket på HC skulle jag passa på att proviantera lite. Göran följde med och körde vagnen och sprang och hämtade grejor som jag glömt stoppai vagnen rätt vad det var. Det var jobbigare än jag hade föreställt mej, Dels att försöka komma ihåg vad jag skulle ha, dels att gå med tjock jacka i en varm butik och sedan en hel del folk i rörelse. När vi stod i kassan kändes det nästan som att jag skulle svimma men som tur var var vi färdiga och jag kunde gå ut och få lite luft. Jag hade köpt mej en flaska Loka som jag svepte i mej när vi började vår hemfärd. Efter en stund kom det en ny obehagskänsla så Göran fick släppa in lite frisk luft och det vände. Jag är tydligen inte så stark som jag trodde….
 
Idag har det varit två från hemtjänsten här, få se om den tredje kommer till kvällen. I morse var den personen mer än en halvtimme sen och det blev lite tight med frukosten innan jag skulle åka. Vi fick ägna bra många minuter att leta en byxa som Thord ville ha på sig. Han fick ta en annan…. Sedan kom vi på att de kanske hade lagt byxan i en korg i garderoben i stället för att hänga den. Mycket riktigt, där låg den. Hmm….
 
Ja som ni ser så har jag faktiskt lite anledning att inte vara lika positiv idag. Har bestämt mej för att jag ska inte vara glad åt något i förväg utan vänta på att det faktiskt blir som tänkt innan jag ropar hej.
 
Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fem × 5 =