140311 Dagens rapport från sjuksängen

Ska försöka mej på en liten kort rapport idag också. Det är märkligt så mycket jag glömmer och som poppar upp rätt vad det är. Mina favoritblommor är tulpaner på denna sida nyåret. Gissa vem som hade med sig en stor bukett? Jo min snälla dotter Maud naturligtvis. Tog ett foto men tyvärr är de inte lika fina som de var när jag fick dem. De har ju en tendens att inte stå så länge numera. Förr förväntade man sig (med rätta) att de skulle hålla en vecka men man får passa på att njuta av dem så länge det går. 
 
 
 
Jag har fått full insikt över vilken så pass stor denna operation egentligen är men nu börjar polletten ramla ner, Mådde ju riktigt bra fredag och lördag så naturligtvis trodde jag att det skulle fortsätt så. Tog naturligtvis inget recept på några starkare tabletter än Alvedon (synd att inte läkaren inte sa något). Det började med att knät började krångla och sedan har det spridit sig så nu är det ont från mitten av låret till ner i ankeln.  Jag har också snart hela regnbågens färger på benet. I morse ringde jag ortopeden för att få recept på ett starkare läkemedel och någon skulle ringa upp idag men det har ingen gjort….
 
Jag ska väl inte klaga för mycket egentligen, detta är nog helt normalt men ont har det varit. Nu i eftermiddag tog jag mig en tupplur, har mest bara legat ändå i sängen idag, stegräknaren visade runt 100 steg,,, När jag vaknade har värken faktiskt börjat ge med sig lite. Hoppas det är vändningen! Vore kalas att få en riktigt god natts sömn nu, tror jag behöver det.
 
Det har varit lite jobbigt med att få allt att fungera med Thords hjälp för man ska tänka på allt och bestämma allt. Måste säga att man är bra enfaldig ibland. Jag trodde när jag sjukskrev mej och de sa att två personer skulle ersätta mej så kunde jag släppa jobbet och ägna mej åt rehabilitering. Riktigt så blev det nu inte. Det är till att hålla rätt på alla tider, ringa och beställa skjuts, fixa medicin och bestämma när de ska göra olika saker. MEN det finns ju positiva saker också. De behöver ju inte komma hit och göra det sista när gubben ska gå och lägga sig, det fixar jag för det kräver ingen större kroppsenergi. I gengäld så får jag hänga med på en kant när de lagar mat till Thord (som jag får planera för naturligtvis).
 
Ja, ja, jag bara klagar men det blir nog bra det här. Håller sig den värsta värken borta nu så ska ni få se/höra ett annat ljud i skällan och kanske kommer en positivare rapport i morgon.
 
Marith
 

2 reaktioner på ”140311 Dagens rapport från sjuksängen”

  1. Gäller å släppa på saker, men det inte är lätt när man gjort det mesta själv, och vet hur man tänkt, men andra kommer och ska göra’t. Å man tycker det blir lite.. Och dessutom är handikappad 😉 Men vet det blir bättre. Som sagt, 1 vecka har inte gått än..

    1. Sant, men eftersom de hela tiden frågar och man dessutom ringer från "stationen"och stressat frågar så har man inte så stort val om det ska funka. Även om jag är lite av en kontrollfeek skulle jag mer än gärna bara låta bli att dras in. Har lite annat jag heller gör, vilar t ex…. Sedan gör de inget som man sagt de ska göra. Är tex bromattan skrövlig och på snisksn så rättar man inte till den annat än om man ber om det. Skulle vars "mumma" om Thord subblade och bröt lårbenet igen som lök på laxen…..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

10 − tre =