140228 Vilken berg- och dalbana! (V!)

Efter en relativt jobbig natt och därtill hörande morgonpromenad med flickorna så var det dags att ta kontakt med ortopeden. Man ringer upp och sedan ringer de upp… Nu gällde det att få reda på hur resultatet blev med mitt sista blodprov. Jag hade ju lite för höga värden på vita blodkroppar på det förra provet. Då var det 9,4 och det låg på gränsen men lite för mycket. De skulle ringa upp 20 minuter i 11 sa telefonsvararen. 20 över 10 tänkte jag plocka fram telefonen så jag var beredd men precis då kände jag att det durrade i fickan…. Missat samtal, hemligt nummer. Skit!!! Kollade svaren och tack och lov så skulle hon ringa upp igen lite senare. 5 i 11 ringde hon igen, resultatet var nedslående. Värdet hade sjunkit men bara med 0,4, lite för lite. Nu hade de bestämt att de skulle göra en snabbodling och kolla undergrupper och se om det kunde vara något allvarligt. De skulle höra av sig igen.
 
Egentligen blev jag väl inte så besviken, jag hade förberett mej själv på detta resultat. Vore egentligen konstigt annars. Varför ska det vara enkelt när det kan vara krångligt? Förberedde mej en lång väntan för det var ju snart lunch också och efter resultatet av provet så skulle ju läkaren också inkopplas. Fick i alla fall inte någon lust att göra något alls så jag satt och slösurfade  på internet en stund.
 
Helt plötsligt ringde en glad Annelie och sa att nu hade hon pratat med läkaren och hon var beredd att operera. De hade inte hittat något i undergrupperna så hon ansåg att det var ofarligt att operera trots att jag låg precis på gränsen. Snacka om att jag blev glad!!! Så skönt besked.
 
Snabbt gjorde vi oss i ordning för en resta till Östersund för att uträtta en massa ärenden och provantering inför min konvalescens. Hundmat till Piga införskaffades, Rusta besöktes för lite smått och gott, Sportia fick också ett besök för att skaffa elastiska skosnören som jag tydligen måste ha efter operationen. Sedan blev det en resa till ICA Maxi för att fylla frysen och kylskåpet så vi har lite ett laga mat av.
 
När det var avklarat bar det av hemåt men först ett stopp i Tandsbyn för inköp av hundmat till Greta & Garbo. Precis när vi skulle lasta så ringde telefonen. ICA Maxi ringde och undrade om jag saknade min handväska med tillhörande plånbok….  Tänk att det finns ärliga människor! Jag hade glömt den i den svart varuvagnen. Hur lätt har det inte varit att ta både pengar och kreditkort! Nu fanns den i spelkassan och väntade på att bli hämtad. Det var bara att vända men det var det ju verkligen värt. Skulle väldigt gärna ha tackat den ärliga person som lämnade in den! Det jag kan göra nu är att ge en prick i himlen och hoppas att vår herre håller reda på vem det var och se till så att tjänsten gengäldas! 
 
Vi meddelade förstås våra hundvakter i Falun som kommer och hämtar Piga och Garbo någon gång under närmaste dagarna. Maud kommer och hämtar Thord och Greta på tisdag och själv kommer jag att försöka få ordning på tvätt, packning, städning av huset m m så att allt är i ordning tills jag kommer hem. Förhoppningsvis på lite bättre humör och med mer glädja och energi än det varit sista tiden.
 
Nu gäller det att inte tänka för mycket på själva operationen. Läkaren, som för övrigt är på sportlov så det blir en annan läkare som opererar mej, förklarade att jag måste vara införstådd med att detta var en ganska vanlig operation, men en stor operation och som innebar vissa risker som jag måste vara införstådd med och godkänna. Nu finns det ju inga alternativ, det är bara att blunda och hoppas på det bästa!
 
Summa summarum så har det verkligen varit en berg- och dalbana idag. Hoppas jag kan slå bort tankarna i morgon och bara gneta på lite. Tror det kommer att underlätta. Känns i alla fall riktigt gott att nu är jag på väg i alla fall!
 
Marith
 
PS. Kan tillägga att jag efter första telefonsamtalet kände mej som denna:

 
Ganska så avslagen alltså!
 
 
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

10 + 15 =