120713 Mysche te svedres och ampes ti…

Det har varit en period där det har varit mycket att stå i, att oroa sig för… Det är ju förstås väldigt roligt när det händer saker och det vi har varit engagerad i den senaste månaden är förstås kennelträffen. Mycket att fixa och dona och försöka få allt att klaffa. Ändringar i sista minuten och saker som händer så planeringen måste ändras gör förstås att man har det man tänker på. Nu är det hela över och det är som att blåsa ut ett ljus… en varm känsla men det blir också lite tomt.

Nu var det ju inte att sätta sig och rulla tummarna… När det ena är fixat så måste det ju naturligtvis vara annat som krånglar. Kameran lade av precis när jag skulle föra över bilderna från kennelträffen. PANIK! Nu löste det sig ganska snabbt genom inköp av en ny och konstaterade att minneskortet var det inget fel på så bilderna var räddade. MEN det är inte nog med det. Datorn krånglar och jag kan konstatera att om jag vill rädda det som finns så är det nog till att skaffa en ny så fort som möjligt och försöka föra över det jag är rädd om.

Det jag funderar över är: Om någonting krånglar, varför måste det i stort sett alltid bli något mera som krånglar? Jag tänker naturligtvis på att först krånglade bilen (kylarslang som gått sönder), sedan kameran och nu datorn!
Huvvaligen vö man får svedres!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

11 − 3 =