150424 Öppna sinnen, tro, hopp… och realism

Häromdagen satt Thord och jag och tittade på TV och där  var det en scen där en person sökte tröst i kyrkan. Vi pratade om att egentligen så blir man lite avundsjuk då det måste var rätt skönt att ha en tro att luta sig emot ”när det blåser”.  Jag har alltid försökt att hålla sinnet öppet både för människor och ”fenomen” men att så långt som att tro att ”gud i himlen bor” har jag inte nått. Kanske att det finns något som styr och ställer men inget jag lutar mej emot när livet är för hårt. Då finns det nog hjälp på närmare håll, för att änglar finns det vet jag. Dessa ängar är dessutom fullt kontaktbara fysiskt så där finns ingen tvekat. När det gäller människor i övrigt, tror jag dem om gott tills de har bevisat motsatsen men har de sedan svikit får det verkligen jobba hårt för att återfå förtroendet, verkligen bevisa att de förtjärnar det. Falskhet är nog ett bland det värsta jag vet.

Igår kväll var jag medbjuden på en seans. Jag har alltid varit lite nyfiken men har varken trott eller misstrott då jag inte själv varit i kontakt med ett ”medium”, bara sett något program  på TV någon gång. Att se det hela i verkligheten är ju något helt annat, tänkte jag.

Lite nyfinken anlände jag till mötesplatsen och jag tror att jag var sist, förutom mediet då. Vi var nog ca 12 – 15 personer, kvinnor i ålder 45 – 65-årsåldern skulle jag tro. Vi var placerade i en halvcirkel och när mediet kom så stod/satt hon mitt framför oss alla. En del av deltagarna hade varit där tidigare medan några, liksom jag, var där för första gången.

Mediet började först med att få kontakt med ett antal personer från andra sidan. Hon berättade lite om dem (en i taget) och frågade om någon kände igen personen. En var t ex enögd, en annan var en kvinna med knäppta händer, troligtvis troende o s v. Sammanlagt var det nog en 5 – 6 olika personer ”från andra sidan” som kom på besök.

Naturligtvis kände några ur publiken igen en anhörig, även om det, vad jag kunde bedöma, inte stämde till 100 %. Det var alltid något som misstämde men det berodde säkert på att man kanske inte visste allt om den personen. Helt plötsligt kunde hon rapa och fråga om den personen hade besvär med t ex levern. Om det inte stämde så berodde det nog på att ”anden” inte berättat allt medan denne/denna levde.

Sedan blev det då en liten paus för att därefter fortsätta med att vi fick ställa frågor. Det kunde t ex vara om hälsan, då skrev hon ut homeopatmedicin på ett papper. En person hade redan fått recept och provat sedan förra gången men inte fått någon effekt. Då fick hon frågan om hon även åt andra mediciner och det gjorde hon men hon hade börjat trappa av. Då sa mediet att det kunde vara så med mediciner att de tog ut varandra men att det inte var någon fara att göra en veckas uppehåll med de vanliga medicinerna…. Hur törs hon säga så?!

Till en person sa hon att hon fick stark medicinsmak i munnen och frågade om hon åt någon medicin men det visade sig att det gjorde hon inte och hade heller aldrig gjort. Efter  lite dividerande så kom de fram till att det var nog hennes mamma… vad hon nu hade med det hela att göra. Är man medium kan man nog vrida och vända det lite som det passar, verkade det som.

Man kunde också fråga hur det kommer att bli eller vad man varit i ett tidigare liv. Däremellan berättade hon lite om vad hon förutspått för någon väninna och att hon varit med i en norsk dokumentärfilm där dokumentären handlade om vad hon berättat… Hon hann också berätta om sina egna bilköp, hälsoproblem och lite andra problem.

En person berättade också om att hon hade lyckats ”förutspå” var några förlagde prylar hade hamnat. Bl a några stolsdynor som var undanstoppade högt uppe i en garderob, en bok som låg i en låda med gamla kvitton och en ring som låg bakom en lucka (barnbarnets bilstol). Då passade jag på att fråga om min förlovningsring kanske kunde komma tillrätta. Hon frågade lite om när jag tappat den så jag berättade att det hände på nyårsafton, samma dag  som min dotter hade gift sig. Då satte hon sig och blundade och efter en liten stund sa hon att hon såg sand och att det var blött…. (men sedan kom hon nog på att jag sagt att det var nyårsafton)… ”Nej, jag kan inte få fram något. Den kommer nog inte tillbaka. Det är ju så att allt kommer inte tillbaka så det är bara att acceptera att så är det”.

Sedan var det många som hade frågor om hur det kommer att bli och en fick svaret att ”Jag ser dej packa en väska och drar iväg, Ja nu vet jag ju inte om du lämnar eller bara åker på en resa”.  En berättade att hon fortfarande väntade på den stora festen som hon skulle få gå på  som hon blev lovad sist hon var på seans med mediet…

En deltagare frågade om hon visste hur det skulle gå för hennes yngsta son. Mediet funderade lite och frågade hur gammal är han, är han 13? Nej, sa hon som frågade, han är 36… Han verkar vara glad med glimten i ögat, sa mediet. Nja, kanske men inte direkt, sa hon som frågade. Ja, jag ser att ha strular till det lite… han har två fruntimmer bredvid sej. Nej sa hon som frågade, det stämmer inte. Han är gift och har familj. Det jag vill veta är hur det går. Han har varit sjuk och ätit en massa mediciner så levern har blivit skadad. Han väntar på en transplantation och jag vill veta om han får någon ny lever snart. Ja eftersom jag ser att han strulat till det och har två  fruntimmer så går det säkert bra för honom. Nja sa frågeställaren, om det har varit den äldste  sonen så skulle jag kunna förstå, han är ju lite strulig av sig men inte han. Det kan ju vara så att jag blandar ihop dem också, sa mediet. Det kan ju bli så om de ligger nära varandra i tid….

Några som frågade om vad de tidigare varit i sitt liv fick otroliga beskrivningar från sitt tidigare leverne. En hade varit stor och tjock, ca 150 – 200 kg tung… Lite märkligt att ingen hade haft något ”normalt liv” utan det ena har varit fantasifullare än det andra…. Jisses!

Vi fick vinka när vi hade något att fråga om så jag vinkade också. Jag tänkte hon kan ju få ett försök till… Du har ju redan frågat, sa hon till mej. Vi får se, jag kanske tar dej sen. Till saken hör att det var flera både före och efter som redan hade fått någon fråga besvarad…

Så återkom hon till mej till slut och hon frågade vad jag ville veta. Jag skulle gärna vilja veta vad som ligger framför mej, sa jag. Hon blundade, muttrade lite och efter en lång stund sa hon. Förnöjsamhet, det enda jag får fram är förnöjsamhet.  Det stämmer definitivt inte, sa jag. Jag tror att alla som följt med i bloggen och som känner mej vet att förnöjsamhet inte är rätt ord vad gäller mej. Har man i snart 7 år levt ”med kniven mot strupen, både fysisk, psykiskt och ekonomiskt så är nog ordet förnöjsamhet inte det rätta.

”Nähä, sa hon. Ja då beror det på att du inte öppnar dej. Det kan ju vara svårt att öppna sig bland så många andra, men vi kan ta det sedan, bara du och jag”. Jag kan ju bara säga att även när det gäller det så vet ju ni som känner mej och ni som följer bloggen att speciellt sluten är jag ju inte. Har nog inga hemligheter för någon utan berättar nog gärna lite för mycket istället…

Nåja, tiden tog slut och seansen var över. Alla började resa på sig och jag tittade på klockan, nästan 21. Jag hade lova Thord att försöka vara hemma till nio så jag gick. Jag tror ju att hon var rätt så lättad över att inte behöva försöka tolka vad gäller mej. Rätt svårt att bluffa för någon som ”med öppna sinnen” sett vad som försiggått under kvällen.

Säkert är hon rätt så bra på att läsa av folk och så svårt att läsa av ett gäng 45-65 åriga tanter är det nog inte. De flesta av oss har höga prestationskrav på oss själva, och av andra. Brukar fixa det mesta och har jobbat och slitit och kommit till punkten: Vad tog livet vägen. vad finns för mej, hur ska jag orka fortsätta?  De stämmer nog på de flesta och med lite försåtliga frågor kan man nog få till det något så när. Det är ju också lite skillnad på att ha öppet sinne och att verkligen vilja tro. Jag unnar faktiskt dem som tror på detta och som kanske finner tröst och hopp på detta sätt men det var definitivt inget för mej.

Summa sumarum, jag kommer nog fortsätta att ha ett öppet sinne men bägge fötterna vill jag nog ha på jorden. En ny upplevelse var det och tro’t den som vill. Jag gör det inte men jag är en erfarenhet rikare. Det är inte så illa det heller.

Marith

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + elva =