150408 Alltid ska det vara nåt!

Vi blev nedbjudna till Ingegerd och Gustaf under påskhelgen. Härligt att få åka bort och se lite annat några dagar och att få träffa goda vänner. Eftersom vi skulle få möjlighet att vara med på lite hundträning på långfredagen så åkte vi ner redan under skärtorsdagen.

Vi tog god tid på oss. Thord hade tid på Balansskolan i Bräcke mellan kl 10 och 11 så jag hämtade upp honom där. Provianterade lite och passade på att besöka Apoteket också innan avfärden mot Dalarna. I Bollnäs stannade vi på OK-macken och passade på att tvätta bilen som var mera grå än grön. Vet inte om det var så klokt…

Jag har haft problem ibland när det varit ”blötväder” med att ETS-lampan lyser och kör jag på ”autopiloten” så lägger den av. Då är det bara att stanna och starta om så funkar det igen. Denna gång lyste även lampa för avgasreningen och de slocknade inte. Jag vet inte hur många gånger vi fick stanna sista 10 milen men det var mycket irrterande.

Vi blev mycket väl mottagna när vi kom fram och en god middag, gott att dricka och lite ”catching up”,  gjorde att kvällen gick fort. På fredag morgon steg vi upp vid 7-tiden för att komma iväg i tid.  Först fick hundarna fick mat…

5 matfriska hundar (en städar utanför bild)
5 matfriska hundar (en städar utanför bild)

Bilden ovan är efter min vurpa som jag gjorde på köksgolvet. Alla 5 hundarna satt och väntade medan Gustaf och jag laddade matskålarna. Garbo dreglar något kopiöst när hon väntar, så även denna dag.

När matkopparna var utplacerade och alla hundra hade fått var sin, så plockade jag ihop mathinken och skulle gå ut till hallen med den. Pang sade det bara! Ont gjorde det och det tog nog någon minut innan jag fattade vad som hände och dessutom vågade röra på mej. Jag var barfota och hade satt foten på en stor blöt fläck med Garbos dregel. Lika halt som en klick såpa. Blev fruktansvärt rädd då jag landade på min opererade höft men det kändes som om det vara var mjukdelarna som fick ta smällen.  Efter en stund tog jag mej upp och kände att inget var brutet i alla fall.

Nåja, vi kom i alla fall iväg på träningen efter frukost och det blev några timmar ute i finvädret tillsammans med 10 andra ekipage. En del kända och en del nya bekantskaper. Thord var med och tittade på och pratade lite med gamla bekanta.  Mats och Alf hade lagt upp övningarna som innehöll det mesta. De agerade också funktionärer och hade därför inte själva med sig några hundar. En givande träningsdag blev det. Tusen tack Mats och Alf!

Lite senare på kvällen kände jag att jag fick lite ont i ett revben men tänkte inte så mycket på det för jag har haft lite ont förut.  Nåväl, på påskafton var vi även denna dag ute och tränade hund. Leif och Ulla kom så det blev totalt 9 hundar som fick röra på sig.

Hela helgen kändes det som om vi bodde på lyxhotell. God mat, trevligt sällskap och dessutom blev jag bortskämd med att inte behöva rasta hundarna varken morgon eller kväll. Riktigt lyxliv!

Tyvärr tilltog smärtan i revbenet och på morgon och på påskdan gjorde det riktigt ont när jag hostade eller tog ett djupare andetag. Jag märkte ju inget strax efter att jag ramlade men det berodde nog på att det gjorde rätt ont i låret. Förmodligen fick jag mathinken under mej när jag ramlade men den åkte undan. Locket öppnades och Pigas burk med C-vitamin åkte ur och pulvret rann ut på golvet så det var förmodligen så det gick till. Det dämpade nog också landningen på klinkergolvet så därför gick det trots allt rätt bra, kunde ju ha brutit lårbenet eller skadat den utbytta höften om inte min skyddsängel hunnit med att lindra fallet genom att skicka hinken under mej.

Trots allt så gick det rätt bra att köra hem men vi hade haft lite funderingar att stanna för i Bollnäs och hälsa på Lena, en gammal barndomsvän som bor där men det kändes som det var bäst att åka raka vägen hem.

På måndag, annandag påsk, hade jag tagit på mej att hålla i samträningen här hemma. Lite handikappad kände jag mej allt då jag varken kunde kasta eller bära särskilt mycket men det gick ändå rätt bra då det fanns många frivilliga som ställde upp.

Igår kändes det oväntat bra. Nöp bara till i revbenet när jag gjorde något lite förhastat men tyvärr så behövdes det fyllas på med pellets. Kanske inte lämpligaste sysslan så idag är det sämre igen. Däremot är det mindre ont i låret men nu har det börjat att klia… Läker förmodligen som det ska men nog är det rätt färgglatt?

Tur att det gick bra då jag tydligen landade precis där operationssåret är.
Tur att det gick bra då jag tydligen landade precis där operationssåret är.

Nu är det inte bara jag som blivit ”justerad” i Påsk. Thord har åkt på magsjuka så han har varit sängliggande sedan måndag natt. Just nu känner han sig lite bättre och har även ätit lite fisk och ris och sitter och håller flickorna och mej sällskap en stund (eller kanske tittar han på TV). Idag skulle han egentligen ha varit hos tandläkaren och dragit ur en tand. Förmodligen är det lite blandade känslor…

Nu hoppas vi bara på god bättring för oss båda och att jag får återkomma med en enbart positiv attityd nästa gång. Nu väntar vi otåligt på våren!

Rabatten är lika otålig som jag i väntan på våren.
Rabatten är lika otålig som jag i väntan på våren.

Marith

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 14 =