Mest roligt och lite funderingar…

Ja det har varit en mestadels rolig tid sedan förra uppdateringen. Trevliga telefonsamtal, besök, vinterväder, supermåne och Spa-helg.

Ronja kom på lördagen för att vara hos oss drygt en vecka. Det är så härligt när hon kommer på besök, mycket påminner om Garbogumman och hon är en hund som inte gör så mycket väsen av sig.. hon bara är. Älskar förstås att busa med Piga och Ulli även om deras löp (Ulli i sluttampen på sitt löp och Piga i början på sitt) gjorde att det kanske inte busade  riktigt som vanligt.

Supermånen visade sig och det var riktigt trolskt några kvällar.

På trettondagsafton kom min gamla bästis Lena  från ungdomstiden hit på besök några dagar. Vi har under lång tid inte träffats men för tre år sedan fick vi kontakt igen, tack vare Lena. Sedan har vi haft kontakt, mest via Facebook och sommaren 2016 var vi på en träff med tjejerna från vår hemby och då mellanlandade Lena här hos mej.

Många minnen, skratt och kanske några ”skämskuddar” 😀 från förr blev det. Åt lite gott och drack lite gott och mådde allmänt riktigt bra. Tänk vad skönt det är att få släppa alla tråkiga tankar och bara få njuta av gamla roliga minnen. Jo då det blev lite sådan vädring av tråkiga tankar också då Lena var med  när Thord och jag började sällskapa så hon kände ju förstås även Thord.  Vi åkte bl a på semester tillsammans och tältade. Hennes dåvarande kille körde och mycket tok blev det på den resan som vi naturligtvis också vädrade. Åkte t o m fast för fortkörning kom vi ihåg…

Lena hade med sig en jättefin bukett tulpaner och en massa annat.

Som vanligt fick flickorna sin vanliga runda och på lördagen följde även Lena med och höll oss sällskap. När jag rastade flickorna på morgonen var det ett fantastiskt ljus som förebådade ovädret som sedan kom mot kvällen. Snö och blåst i massor.

Ronjas husse kom och hämtade hem Ronja på lördagskvällen och mina flickorna gjorde sitt för att försöka få Lena att känna sig välkommen. Ulli tog t o m saken i egen tass och helt enkelt kröp upp i knät på Lena. Hon ser ju inte helt avvisande ut förstås så det funkade nog. 😀

Lena stannade till måndag förmiddag. Kändes lite tomt när hon for. Många tankar och minnen snurrade i huvudet så klart. Hoppas det inte dröjer alltför länge tills vi ses igen. Så skönt med gamla vänner då det trots tiden som gått, många år är det, ändå känns som det var igår. Bara att ta upp tråden där vi lämnade den.

Under följande vecka var det kallt vilket gör att det blev fina färger på himlen om mornarna.

Min bror Sune och hans sambo Lull kom på besök under veckan. De hade med sig en jättebukett tulpaner och en chokladask. Så jättesnällt! Känner mej riktigt bortskämd om sanningen ska fram. Jag bara älskar tulpaner!

I lördags var det dags för att njuta av min otroligt fina julklapp. Packade väskan och bilen med den och hundarna och åkte till Hissmofors. Lars, Emelie och Andreas skulle vara hundvakter medan jag och Maud åkte till Sollefteå och Hallstaberget för att njuta en Spa-helg.

Det blev förstås lite synd om Potifar igen… Ulli löpte ju när de var på besök hos oss i jul och nu kommer vi på besök och Piga löper. Nu var det ju i slutet på löpte men lite extra jobbigt blir det ju med att hålla uppsikt och att alltid ha antingen Potifar eller Piga i koppel när de är ute och går. Kan ju bara säga tusen, tusen tack till dem alla tre!

I huset fanns ju två kattor också men det var då rakt inga problem Chili gosade med huvudet mot Ulli det första hon gjorde och Ulli tittade förundrat, storögt på henne och satte sig.

Sedan bar det iväg för Maud och mej. Premiärtur för mej i henne nya bil, en Kaktus. Riktigt skön att åka i. Vi kom fram lite före incheckningstid men det var inga problem. Vi hade fått ett riktigt trevligt rum. Enda nackdelen var att elementet var iskallt och kyligt i rummet. Hittade efter många om och men termostaten och vred upp den men inget hände. Vi satt i jackorna och tog ett glas Prosecco innan det var dags att gå och få lite spabehandling. På vägen dit stannande vi vid incheckningsdisken och berättade om vårt värmebekymmer som de lovade att fixa.

Maud hade beställt formning/ansning av ögonbrynen och fransfärgning. Hon började med ögonbrynen.

När det var klart var det dags för min behandling. Hon hade beställt avslappnande ryggmassage och ansiktsbehandling. Först tog han ryggen och har jag fått bestämma har han stått där och masserat än i dag. Så gudomligt skönt. Sedan var det dags för ansiktet. Massage och olika krämer i tre omgångar. Sista omgången gjorde han en paus så det fick ligga kvar en stund och tog mina armar och händer. Himmelskt skönt! När ansiktet var klart masserade han hårbotten en stund. Snacka om att man svävade på moln.

När jag var klar var det dags för Mauds ögonfransar. Det enda som var syn var förstås att det inte var två som behandlade så vi kunde få behandling samtidigt men som sagt var, otroligt skönt!

Vi gick sedan ner på rummet och gjorde slut på Proseccon och satt och surrade tills vi kände vi var hungriga. Rummet var fortfarande kallt och elementet bara lite ljummet. Ovanför elementet var det stora fönster och det hängde ”dra-för-gardiner”. Vi drog igen dem och stoppade gardinerna bakom elementet (ja det var vattenburet) och det blev ganska snart varmt i rummet.

Vi gick ner till matsalen och god mat blev det. Hälleflundra med sötpotatispure, olika betor och knaperstekt fläsk och ett glas Riesling till det. Jag brukar tycka att Riesling är en aning för sött för min smak men till sötpotatispuren passade det perfekt, kanske för att maten var lite ”söt” så kändes inte vinet så sött…

Till efterrätt blev det en Irish coffe. Mums! När vi kom tillbaka till rummet lade vi oss på sängen och knäppte på TV’n. Vi var rätt trötta, mätta och belåtna så snart kändes ögonlocken tunga och det var dags att kalla på John Blund.

Jag sov som en stock och vaknade åtta då Maud var upp på toa men jag somnade om och klockan blev nog runt nio innan jag kravlade mej upp. Vi gjorde oss i ordning och packade väskorna och sedan gick vi och åt en riktig hotellfrukost.

Gottigottgott! Extra gott när det är bara att ta för sig och sedan ställa bort brickan, att inte behöva ta hand om varken matlagning eller disk. 😀

Efter frukosten kände vi oss kanske inte riktigt lika pigga som vi gjorde på lördagkvällen då vi planerade att gå ner på gymmet och ta en tur på gåbandet och ge roddmaskinen en omgång. Vi  kom ju på en sak att skylla på… ingen av oss hade några gymkläder med oss. Istället plockade vi ihop våra ”spagrejor” och tog resterande till bilen. Vi skulle vara utcheckade vid tio men det var fullt tillåtet att nyttja spaavdelningen.

Sagt och gjort… vi kände först på vattnet i bassängen. Varmt, men fortsatte till bubbelpoolen. Kändes som ett lämpligt alternativ att börja med. Det blev en ganska lång stund i poolen… Letade sedan reda på en ångbastu som vi satt i en bra stund och sedan kände vi att det var dags för bassängen. Den kändes inte alls så varm… skulle kanske ha börjat i en annan ordning men det blev i alla fall en liten simtur som blev skönare ju längre vi var i vattnet.

Under lördagen, när vi fick våra behandlingar, såg vi att de hade fiskar som jobbade med att ”rensa fötter” och det såg onekligen lite intressant ut så vi bestämde att vi skulle avsluta med det.

Levande ”tens” 😀

Sedan var det dags att göra sig i ordning för hemfärd. En ljuvlig helg var på väg mot sitt slut men först tog vi en kopp kaffe och en räkmacka. Snacka om att bli ordentligt bortskämd. Jag tror att detta var den klart bästa julklappen jag fått så länge jag kan minnas. Så otroligt skönt och så otroligt trevligt att få förmånen att tillbringa en helg tillsammans med sin dotter och veta att även Piga och Ulli hade det riktigt bra. Detta kommer jag att leva på länge.

Tillbaka till verkligheten var det dags att plocka ut julen. Redan på söndagen hade temperaturen stigit så utan att fundera kunde jag ha öppet till altanen och där öppna fönstren så att jag kunde kasta ut granen. Denna gran som var det märkligaste gran som jag sett. Drack knappt en liter vatten om dygnet, barrade från första dagen och var nästan kal fläckvis men ändå sköt skott….

Resten av veckan har jag inte fått så mycket gjort mer än lite tvätt och snöskottning så klart. Vet inte var tiden tar vägen för mej, blir inget gjort trots att jag nu fått en riktig energiboost.

Trevlig helg! /Marith

En fröjdefull jul!

Ja det blev faktiskt en riktigt fröjdefull jul trots allt. Jag hade i ärlighetens namn gruvat mej inför julhelgen. Den skulle jag inte behövt göra för den var riktigt angenäm. Dels kom Maud och familjen hit och förgyllde tillvaron i dagarna tre. Dels så tittade flera goa vänner in och helt oväntat så fick jag både blommor, glögg och choklad. Så många omtänksamma människor det finns. Får nästan lite dåligt samvete…

På förmiddagen på julaftonen kom Maud, Andreas och Emelie. De installerade sig och gjorde i ordning de sista julklapparna. Emelie hade varit på resa med scouterna och då köpt mörk choklad som hon vet att jag tycker om. Hon ville inte ge den som en julklapp för den var köpt som en liten present. Denna omtänksamma och goa tonårig är ju helt otrolig som tänker på sin momma när hon är ute på äventyr. <3

Under tiden fixade jag lite varm choklad till ungdomarna och glögg till Maud och mej och lite pepparkakor och lussekatter till oss alla. Packade sedan ryggsäcken och gick en skogstur med hundarna bort till Alexis och slog läger och njöt av fikat och naturen. Vädret var också med oss och solen sken.

Så härligt med glada ungdomar som rullar runt i snön tillsammans med hundarna och smittar med sitt goda humör.

Ulli löpte så när vi var ute fick vi växla med att ha Potifar och henne i koppel. Inomhus fick de vara tillsammans då de skötte sig alldeles utmärkt och dessutom hade Ulli tikskydd på sig. Potifar är en exemplarisk gentleman. Enda problemet var att han inte hade så stor aptit så det blev för det mesta lite mat kvar…

När vi kom hem igen hade Lars, som hade jour, skjutsat ner sin mor Anitha, som också skulle fira julafton med oss. Tyvärr hade Lars fått larm så han hade varit tvungen att åka igen, ända upp till Åre. Vi andra fixade jullunch, lutfisk! Jammi! Lagom till Kalle Anka och hans vänner kom Lars tillbaka. Maud hade gjort iordning en portion med lutfisk till honom så han också fick lite julfiling. 😀

Efter Kalle var det så dags att dela ut julklappar. Många klappar var det.

Emelie och Andreas skötte utdelningen och sedan var det dags för julklappsöppning.

Så roligt att se att ungdomarna är glada för vad än det är i paketen. En del var förstås riktiga ”höjdare” men i några var det t ex klädvårdsrullar och liknande. Nöjda och glada tog de emot vad det än var i paketen. Skönt att det fortfarande är tanken med gåvan som är viktigare än värdet på gåvan.

Själv blev jag helt överväldigad. Dels var det många paket och dels var det en julklapp från hela familjen Barkar som verkligen överträffade allt !

Helt underbart! Två mor-dotterdygn, spa, hundvakt, resa, hotell… Vad mer kan man önska sig? Har under ett helt år gått och önskat att jag skulle ha haft möjlighet att få några dagar som jag bara kunde få vara… Ingen matlagning, ingen hundpassning, ingen tanke på någon annan. Har visserligen inte haft ansvaret för någon annan än mej själv och mina hundar i fyra månader men det var inte det som jag önskade mej. Jag kommer att njuta av varje minut!

Efter julklappsutdelningen var det då så dags för julbordet. Vi  hjälptes åt att göra i ordning. Emelie hade själv fixat det hon skulle äta då hon är vegetarian, gulliga unge! <3 Som vanligt åt man mer än vad man borde. Proppmätt var ordet. När kvällen led mot sitt slut åkte Lars och Anitha hem.

Lars jobbade under juldagen fram till kl 14 och sedan hade han jour. Han åkte hit för att äta middag då det vankades den traditionella julharen.  Innan det var dags för den så hann jag, Maud, Emelie, Andreas, Lady, Piga, Ulli och Potifar ut på en tur i skogen.

Precis när det var färdigätet var det så dags igen att åka på ett larm. Tyvärr resulterade det i ett besök på akuten då han gjorde illa sin hand. Det slutade med fyra stygn och en stelkrampsspruta.

På annandagen åkte resterande familjen också hem och en kvart senare kom ”andra halvan”, min son Göran och hans familj, Ann-Sofi och barnen Cassandra, Melinda och lilla Isabelle.

De hade också med sig nytillskottet i hundflocken för lite socialisering. Lilla Vida, 5 månader drever. En riktig liten goding!

Isabelle var på strålande humör och letade raskt fram leksakerna som hon brukar leka med när hon är här. Lite från julbordet inledde middagen och sedan bjöd jag på älgskav. Cassandra är också vegetarian så hon åt också lite specialkost istället för det traditionella. Efter middagen tog både Isabelle och Vida en liten vilostund i Pigas och Ullis sköna säng.

Klockan sex skulle Cassandra  åka med tåget ner till sin kille, Hugo, som bor i Stockholm, så efter maten var de tvungna att bege sig hemåt.

Efter att hundarna var matade och rastade satte jag mej i fåtöljen och slog på TV’n.  Det kändes allt lite tomt… men jag är väldigt glad över att jag fick besök av mina barn och barnbarn den här helgen. Den gick förundransvärt smärtfri men självklart blev det lite tungt ”dagen efter”. Hittade detta på Facebook och känner att det faktiskt är en liten tröst.

Att överlista Jantes foto.

Lättare sagt än gjort men väl värt att ha i tankarna. Det gäller bara att hitta vad man ska leva för och hur man ska leva. Inte lätt att ställa om sig efter att aldrig någonsin levt ensam under sin levnad förrän nu. Det är faktiskt en jädra stor omställning… Inte så konstigt att det är tungt ibland.

Sedan började det snöa så jag har haft fullt upp med att skotta snö och inte värst mycket tid till komplentation. Tvi vale! Vet nu definitivt att detta är sista vintern här. Praktiskt taget alla leder värker och musklerna har träningsvärk. Måste finnas annat att sysselsätta sig med än snöskottning.

 

Igår, fredag, var det dags för en pelletsleverans. Snälla grannen Göran åkte och hämtade två stora säckar i Lockne. Snälla Staffan, nere på byn, som också skottar vägen åt mej, kom och skulle hjälpa mej få säckarna på plats. Det gick åt helvete! Det var gamla utslitna säckar så banden som traktorn lyfter säckarna i gav med sig och säcken åkte i backen… eller rättare sagt ner i snön. Staffan var tvungen att åka hem till sig och sätta på skopan istället för gaffeln och skotta undan en massa snö och sedan försiktigt lyfta upp säcken i skopan och köra fram till rännan då säcken hade spruckit på översidan.

Pelletsmöda

Naturligtvis snöade det också så det gjorde ju inte saken lättare. Göran hjälpte mej att hinka ner pelletsen i rännan och sedan var det dags att få den andra säcken på plats. Nu var vi ju beredda på vad som kunde hända och försiktigt, försiktigt lyfte Staffan säcken sedan han varit hem och bytt till gaffel igen. Hann inte lyfta den många decimeter förrän första bandet gick sönder. Då tog vi ett buntband under säcken och över gafflarna. Han hann halvvägs så gled bandet på snedden och säcken lutade så han var tvungen att sätta ner den. Ett spännband till avhjälpte det hela och efter en mycket försiktig körning kom säcken på plats.

Rätt ilsk kände jag mej förstås. Det hela hade tagit två timmar istället för ca 30 – 45 minuter. Tänkte lite… ringde sedan upp leverantören och berättade hur det hade varit. Då skickar jag ingen faktura för så ska det naturligtvis inte vara. Är det okey? Ja tack sa jag, den kompensationen är jag självklart nöjd med.

Slutet gott, inte så dumt med en månads fri värme, men ett riktigt skitgöra var det förstås. Får försöka kompensera mina medhjälpare också naturligtvis.

Idag kom Ronja och ska vara hos oss till nästa lördag. Så kul att få tillfälle att träffa henne med jämna mellanrum. Vi får försöka att göra vistelsen lite roligare för henne än sist då det slutade med livmoderinflammation och tillhörande operation. Det har hon repat sig ifrån helt och hållet och idag var det full fart.

Kör så det ryker!

Nyårshelgen ska jag fira i stillhet. Behövs lite reflektion och summering av detta år med både roliga och väldigt tråkiga händelser. Jag har också lite snöskottning kvar, den sista snön och Staffan skulle komma och skotta vägen. Ingen rolig sysselsättning men jag hann helt enkelt med idag. Har haft både besök och resterande tid suttit i telefon. Trevliga samtal bl a två timmar med Maud, tror det är rekord för oss. Lite information om spahelgen som blir helgen 13-14/1. Kan ett år börja bättre? Dessutom är det planerat att min gamla klasskamrat och bästis från ungdomsåren kommer på besök under 13-dagshelgen. Mycket roligt att se fram emot alltså.

Önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År från mej och mina ”flickor”!

 

Att acceptera sakernas tillstånd

Ja inte är det lätt inte. Jag tycker nog att livet är lite väl orättvist så jag har vid det här laget accepterat att livet faktiskt inte är rättvist. Vissa får mer och andra mindre. Vissa blir hårt prövade och andra mindre. Kanske kan man inte jämföra. Vissa kanske inte klarar det andra faktiskt gör. Livet är hårt! Jag har under de senaste 9 åren försökt förlika mej med ödet. De första 3 – 4 åren var riktigt kämpiga. Ingen ekonomi, ovisst med Thord, jobbade för brinnande livet och fick bakslag kroppsligt.

Under de första fyra åren hann Thord ta sig upp ur rullstolen till kryckor till att kunna gå utan kryckor inomhus. Sedan kom nästa smäll… Under rehab föll han och bröt lårbenet p g a försumlighet som dessutom blev en lex Sara anmälan. Åter igen rehab på Remothagen och rullstol igen. Kämpade sig upp till kryckor men för att klara ekonomin var jag tvungen att jobba halvtid på ”bortajobb”. Resulterade i att han trodde han var bättre än han var och bröt återigen lårbenet.

En ännu kämpigare period för att åter kunna gå på kryckor men envis och med ett envist huskors kom han på benen igen. Bröt förstås en arm nästa gång men som tur var hade det faktiskt inte så stor inverkan då armen ifråga inte var brukbar innan heller. MEN så blev det dags för mej att operera höften som helt pajat. En tuff tid med hemtjänsten springande här och få visste vad de skulle göra eller hantera Thord vilket hade till följd att hans afasi blommade ut riktigt igen. 18 personer på 11 dagar… då måste man sätta ner foten. Nu blev det max två nya per dag… Ja ja, vi repade oss från det också.

Redan för 9 år sedan fick vi lägga alla planer och drömmar på hyllan. Första åren var värst då vi inte visste var något skulle ta vägen. Efter ca 5 år började vi acceptera sakernas tillstånd och sätta upp nya, relativt uppnåbara mål och drömmar. Några hann vi infria, några var definitivt kvar. Vi hade en ganska bra sommar då vi struntade i en del saker som vi borde ha gjort och istället passade på att göra lite roliga saker bara, som tur var, skulle det visa sig.

Han hade haft lite problem under vårvintern/våren och bl a opererat bort en platta på benet efter senast lårbensbrottet (han hade fått opererat bort en skruv tidigare efter första lårbensbrottet). Han hade också haft en del andra besvär som renderade kontakt med sjukvården men på hösten blev det lite akut. Det slutade ju med ett akutbesök på Östersunds sjukhus med diagnos cancer i både lunga och lever (på höger sida där han inte hade så bra känsel). En vecka senare somnade han in….

Jag borde ju kanske ha varit beredd på att vad som helst kan hända men det var jag inte. Lite naivt trodde jag att livet började räta upp sig. Hade lite planer igen för framtiden och kände mej rätt hoppfull. Snacka om att någon drar undan mattan under fötterna. Ja det har varit rätt kämpigt några månader men av 9 års erfarenhet har jag lärt mej lite hur jag fungerar i alla fall. Jag kan inte ta in allt på en gång. Jag är en person som gärna går ”all in” när jag gör något så det gäller att pytsa lagom doser av saker och ting om jag inte ska bryta ihop.

Jag vet att det fanns en hel del vänner och bekanta som tyckte att jag gjorde saker fel, tänkte fel o s v i början. Jag startade ju med att plocka bort de mest uppenbara påminnelserna om Thord. Kläder skor och andra saker som var bara hans. Detta för att jag vet hur JAG fungerar. En del tycket att jag inte skulle göra så, vänta lite och känna efter hur jag känner. Vet att det var i välmening men det har inte fungerat att göra så för MEJ, kanske för någon annan men som sagt, inte för mej. Helt rätt sätt då jag fortfarande är vid mina sinnes fulla bruk, tror jag i alla fall….

Kände också att jag måste starta om, sälja huset och skaffa något nytt boende som var bara mitt. Började att röja, det finns oerhört mycket att röja, och jag hann förstås bara skumma på ytan innan vintern var här. Insåg att jag måste vänta till vår/sommar om det ska kunna fungera. Känner också att det finns för- och nackdelar med allt så vi får se hur det går. Ekonomiskt vore det förstås läge att sälja… Den största pensionsförsäkringen har vi ju lagt på huset, men men… vi får se.

Hur som helst så har det fungerat skapligt att ta saker och ting lite pö om pö. Får lägga full energi på det som är aktuellt just då och lämna det övriga tills det blir dags att ta itu med det. Tyvärr har december varit förjävlig rent ut sagt. Inte på grund av att det varit mycket att göra eller så utan på grund av alla dessa jävla (ja jag svär för det är jävla) påminnelserna om den förbannade cancern. Jag kan inte titta på TV eller gå in på internet, FB eller tidningarna eller vad som helst, utan att nog fan står det något om cancer! Jag vill inte bli påmind om det just nu! Orkar inte! Förstår att man i juletider vill passa på att tigga pengar men snälla, får jag en paus?

Jag har alltid gett en slant till det som just för tillfället känns rätt. Det finns många behjärtansvärda ändamål, Rädda barnen, Läkare utan gränser, Bassefonden, Barncancerfonden, Cancerfonden, Hjärt- och lungfonden, ja det finns hur mycket som helst. Jag skänker en slant när jag har pengar över och har lust. Fixar däremot inte när man nästan kräver, tigger, försöker ge en dåligt samvete om man inte ger. Lika är det med alla berättelser om cancer som man ska dela. Berätta gärna och låt folk läsa om de vill men låt berättelserna stanna hos dem som berättar. Man är ingen dålig människa för att man inte delar en annans historia! Vi har alla våra kors att bära. Jag berättar min historia men jag vill att den är min, skulle inte alls vilja att den delades hit och dit. Läs här den som vill, det räcker!

Jag skulle också vilja uppmana alla fanatiker som poängterar miljötänk, köttätande och diverse andra saker som man försöker ge oliktänkande dåligt samvete, ta för guds skull julledigt och låt folk få njuta av tillvaron med god mat, juleljus, både levande och elektriska, äkta julgran och levande hyacinter och julklappar efter lust och förstånd.  Finns så mycket elände ändå i världen, gör något själv och låt andra själva avgöra om och vad det vill göra.

Avslutar med en uppmaning till alla som läser bloggen: Var rädd om era nära och kära, ni vet inte vad som finns bakom nästa krök så ta chansen och lev fullt ut!

Marith

Lite märkligt är det…

Ja lite märkligt är det allt… hur man är, menar jag. Under nio år har jag, så fort jag skulle göra något som jag själv ville eller måste, varit tvungen att tänka på Thord och ordna för honom först innan jag visste om jag hade möjlighet. Likadant var det om vi var borta och skulle äta buffé eller likande. Måste först se till så att han hade de han ville ha innan jag försåg mej själv. Ibland kunde de kännas lite tungt och jag önskade att det var bara att bestämma själv vad jag ville göra och bara ta för mig av det jag ville ha. NU kan jag ju det men jag vet inte vad jag vill så lusten att göra något har inte infunnit sig. Något fattas. Det är nog så att när man kan är det inte lika viktigt som när man vet att det finns förhinder.

Förra söndagen var jag och mina barn och barnbarn bjudna på julbord av min svägerska på Actura i Östersund. Tusen tack Lull! Nu kunde inte min son Göran och hans familj vara med men Maud & Lars och Andreas (Emelie var i Växsjö så hon kunde inte heller vara med). Dessutom var min syster och svåger med men deras son och barnbarn hade också förhinder. Min bror, brorson med sambo, brorsdotter och hennes dotter och son var också med samt Lulls dotter och hennes son så vi blev rätt många trots lite bortfall. När jag då gick och skulle ta för mej var det som om något saknades. De hade ju faktiskt varit en fördel med att först gå och ladda Thords tallrik och sedan min egen. Då hade jag ju hunnit välja ut vad jag ville ha innan det var min tur att lasta på tallriken….  Vad konstig man är egentligen!

I onsdags var jag iväg och tittat på ett hus igen men det huset skulle säljas och inte hyras ut. Eventuellt finns det en intressent som kan tänka sig att köpa och sen hyra ut men det var ju en hel del jobb för att det ska kunna bli funktionellt och trivsamt så tips om ett hus att hyra mottages fortfarande tacksamt! Jag blev också bjuden på mat på kvällen av min snälla son och sonhustru. Rotmos och fläsklägg, Jättesnällt och Jättegott!

Maud undrade, när vi pratades vid i veckan, vad jag har tänkt inför julen. Jag hade redan bestämt mej för att julen vill jag fira hemma för det är förmodligen sista julen här i Fjällsta som det ser ut. Jag vet ju att mina barn helst firar jul hemma hos sig (precis som Thord och jag har gjort så det är nog ett släktdrag), så jag har inte velat fråga om någon vill komma då jag inte vill att de skulle känna sig tvungna. Nu sa Maud direkt att ”då kommer vi”. Känns riktigt bra och jag tror ju att hon sa det för att hon vill inte för att hon känner sig tvungen. Lite roligare att julstöka känns det ju. Hade funderat på att skippa julgranen men nu blir det en annan sak. Dessutom talade min bror Sune om att han hade huggit en gran åt mej så det var bara att komma och hämta. Härligt!

I lördags var det en riktigt positiv dag. När jag och flickorna skulle gå en något försenad morgonrunda mötte vi en av de närmaste grannarna. Undrade lite hur det var och sa att om jag på något vis behövde hjälp av något slag var det bara att höra av sig. Lämnade sina telefonnummer och försäkrade att det var bara att ringa oavsett tid på dygnet. Så snällt och mycket tacksamt att veta!

Jag fixade iordning här hemma och mej själv för att åka in till Östersund för lite proviantering och till Hissmofors för att uppvakta Maud som fyllde år. Då ringde telefonen och några andra grannar undrade om jag var hemma för de tänkte komma och överlämna en blomma. De hade blivit lite tagna på sängen när Thord gick bort så de hade inte riktigt hunnit med. Självklart blev det lite kaffe och lussebullar (tack och lov att jag hunnit baka) och en trevlig pratstund.

När jag så småningom kom till Hissmofors blev jag bjuden på mat också. Hade förstås inte med någon mat till flickorna men eftersom de äter samma mat som Potifar och Lady så blev de också bjudna. Jättegott! Blev också bjuden på alkoholfri skumpa, inte alls så tokigt! Enda nackdelen med dagen var att det var underkylt regn och snorhalt så det var inte så kul att köra bil men vi tog oss oskadda både dit och hem.

Idag har jag diskuterat med mej själv hur viktigt det är att plocka fram adventsljusstakarna och kom fram till att även om det är den 1:a advent idag så får det duga med att alla stakar och stjärnor för fönsterna är framplockade. Latmasken vann alltså. Kommer en dag i morgon också, det är jag övertygad om.

För övrigt var det en riktigt fin dag idag. Fantastiskt ljusspel av solen på eftermiddagen, se bilden på sidhuvudet. Utsikt från gårdsplanen! Nu ikväll hade det börjat blåsa och det var 1 minusgrad och all snö i träden hade försvunnit. Fullmånen lyste dock riktigt intensivt på flickornas kvällsrunda så det var ju lite tjusigt på sitt sätt. Den är ju lite extra stor just nu, supermånen, så den syns verkligen.

Marith

 

Det lättar…

Ja det känns som den allra värsta tyngden börjar lätta, peppar, peppar. Jag har haft väldigt svårt att ta tag i saker nu under en längre tid. Kroppen har känts blytung. Backarna på morgonrundan har  känts en aning kämpiga vissa mornar men idag, för första gången på riktigt länge, var stegen mycket lättare. Det var så pass bra att det blev ett extrapass med flickorna så jag hoppade även idag över städningen som skulle ha utförts igår. Berättar mer om orsaken till det senare.

Vi gick ner till ängarna vid kyrkan. I onsdags när vi var där så tappade jag bort en fingervante så jag tänkte leta efter den och låta flickorna jobba lite också. Ingen fingervante dök upp men några riktigt bra linjetag blev det för Ulli och Piga. Dessutom blev det koppelträning både dit och hem. Har varit dåligt med den varan ett tag  men de skötte sig riktigt bra.

Ängarna ligger intill Sundsjön och det var riktigt vackert där idag. Gick ner till kyrkoruinen och fotade lite.

Vackert trots att dimman låg tät ute på sjön

På hemväg gick vi förbi Minneslunden där Thords urna är begravd. Såg en skylt när jag passerade kyrkan där det stod att hundar var välkomna in på kyrkogården bara de var kopplade så jag tänkte det var lugnt att flickorna fick hänga med in.

Tyvärr fanns en skylt där som sa att de inte fick komma in i minneslunden men det tror jag att byns lösa hundar brydde sig om för det var både hund- och kattspår i snön. Däremot fanns det inga spår av någon människa.

Jag gick i alla fall själv in medan flickorna snällt väntade utanför. Inte för att jag känner att Thord finns just där bara för att hans urna är nedgrävd där men det känns ändå bra att ha sett hur det ser ut där. I ett skåp med glasdörrar fanns en lista på de som ligger i minneslunden. Rutorna var vita av rimfrost men jag skrapade av lite så jag kunde läsa namnen som stod på listan.  Egentligen känner jag mer av Thords närvaro här hemma när jag tittar på hans foto tillsammans med våra barn och barnbarn än än där i minneslunden.

För övrigt har det varit en blandad vecka som gått. I onsdags var vi ute och tränade tillsammans med Lars och Valle och Ulla, Susa och Flinga. Det är tur att de pushar på lite så man får tummen ur. Blev faktiskt riktigt inspirerad så Lars och jag bestämde att vi skulle bjuda in Jämt(!)samträningsgruppen till träning i Ismundsundet på söndag. Tyvärr blev det inte så stort gensvar men som det ser ut så blir vi väl en fem, sex stycken i alla fall. Jag tror inte att entusiasmen håller i sig när provsäsongen är slut men det är ju fram till nästa säsong som man har chansen att bygga….

I tisdags fick jag en chock när jag hämtade posten…..

Kastade mej på telefonen då detta inte var något som jag visst om öht. Jag hade ringt och ändrat så räkningarna från kommunen skulle gå till mej fortsättningsvis redan i september. Den jag fick prata med var inte särskilt tillmötesgående och menade att om jag inte hade fått påminnelse så skulle jag klaga hos Post Nord och inte hos kommunen. Efter lite dividerande så skulle jag få prata med den som hade skrivit ut räkningen. Hon var upptagen just då men skulle ringa upp, vilket hon gjorde. Som tur var, var det samma person som jag pratat med angående ändringen och när vi resonerat en stund så kom vi fram till att räkningen hade nog redan gått iväg när hon ändrade namnet och dessutom hade Thord autogiro och när banken stängde hans del av kontot så såg jag aldrig vad som hänt.  Varför inte påminnelsen hade kommit fram vet jag inte… Hur som helst så skulle hon prata med sin chef och höra hur det gick att ordna.

På onsdagen då vi var ute och tränade, ringde hon igen. De hade återkallat allt, både från kronofogden och tagit bort avgifterna för påminnelserna som inte gått fram. SKÖNT att det finns personer som är förnuftiga. Jag hade också fått ett brev från Skattemyndigheten som jag med tvekan öppnade. Visade sig att Thord hade 15,- plus på skattekontot…

Igår hade jag bestämt mej för att städa men det blev till att passa pelletspannan som inte ville fylla på pellets. Fick springa och fylla själv en gång var 10:e minut. Bra motion att springa i trappen upp och ner under en hel dag. På eftermiddagen kom Kent och han hittae felet som tur var. Vi fick tömma förrådet på pellets (tur jag hade tunnorna kvar då det var mycket pellets för vi fyllde förra veckan). Det visade sig vara ett enkelt fel. Ett papper hade ramlat ner framför skruven så den fick inte tag på pelletsen. Tur att det inte var värre. Såg ett  skräckscenario framför mej då det var 15 grader här inne när jag vaknade.

Igår skrapade jag fram en vinst på Skrapbingo… 130,-! Inte mycket men är ändå åt rätt håll. Undrar om det fortsätter eller om det är tänkt att braka iväg åt andra hållet istället. Tja, vi får väl se hur det går, fortsättning följer.

Marith

Glömsk, förvirrad, okoncentrerad och lite gott och blandat

Ibland blir jag faktiskt nästan rädd för mej själv. Har blivit så glömsk så det är skamligt. Jag tänkte stänga ”sommarvattnet” för ca tre veckor sedan. Kom ihåg det varje gång jag gick morgonrundan med flickorna. Blev t o m påmind en dag och gick direkt in för att stänga av kranen… glömde det när jag väl var inne. Som tur är kom jag faktiskt ihåg det någon dag senare så nu är det äntligen avstängt. Glömmer trycka igång kaffebryggaren och om jag kommer ihåg att sätta igång den så glömmer jag dricka kaffet. Glömmer ta min medicin vissa mornar, vilket inte är helt optimalt. Brukar komma på det när värken i knäna blir alltför påtaglig. Ja exemplen är många och jag hoppas verkligen att det rättar till sig.

Det sägs att det första året efter att respektive har avlidit är det värsta, sedan lättar det. Detta för att under första året blir man påmind vid varje högtid. Med tanke på det så är det kanske inte underligt att det har varit en tung och jobbig tid. Det är nu nästan två och en halv månad sedan Thord lämnade oss och under dessa 10 veckor har vi avverkat hans födelsedag, vår bröllopsdag, Alla helgons dag och nu i morgon farsdag. Nu blir det kanske lite lugnare några veckor fram till jul och nyår men som jag gissar blir ganska tung då de helgerna varar en längre tidsperiod.

Allhelgonahelgen gick relativt bra då jag fick kärt besök av Ingegerd och Gustaf. Mycket uppskattat av oss alla och med alla menar jag även flickorna som fick fyrfotasällskap och två trevliga träningstillfällen. Träningstillfälle blev det också på onsdag och dessutom även en god lunch. På hemväg därifrån svängde jag in hos min bror och svägerska och det resulterade i att jag fick med mej en hare hem. Guld värt då det är lite av tradition att äta ”julhare” juldagen eller annandag jul (det som passar bäst). Med lite tur blir Flockens blogg uppdaterad ikväll eller i morgon och då är det nog träningsaktiviteterna som är på tapeten.

Igår var jag till Karin Bysell och fick mycket välbehövlig massage. Kroppen är just nu allt annat än snäll mot mej men det är säkert ett svar på hur själen mår så förhoppningsvis rättar det till sig så småningom. Bouppteckningen är genomförd och registrerad men ett annat besked fattas så ännu vet jag inte helt säkert mina förutsättningar. Kanske blir allt bättre när jag väl vet alla förutsättningar och vet vad jag har att förhålla mej till. Fortsätter förstås att leta nytt boende, vill helst hitta det ”perfekta” men jag vet att det är en utopi men vill åtminstone hitta stället där det känns som jag kan trivas med både boendet, omgivningen och allt som därtill hör. Finns hittills eventuellt två alternativ men inget av dem är det där perfekta.

Ikväll blev jag riktigt positivt överraskad i alla fall. Jag fick besök av Inger Rantamäki, en gammal vän och granne och kompanjon när vi tillsammans startade Fjällstaboden som vi hade under några år för länge, länge sedan. De flyttade från Fjällsta för många år sedan och vi träffades några gånger sporadiskt. För några år sedan flyttade hon söder ut när hon hamnade i samma sits som jag är i nu och för ca ett år sedan kanske så fick vi kontakt genom Facebook (hurra för att den finns). Nu var hon på besök här uppe och hon och hennes mamma hade varit och gratulerat ett barnbarn och tittade in efter det besöket. Så otroligt trevligt…. men min förvirring…. aja baja. Det tog säkert en minut innan jag fattade att det var Inger som stod i min hall. Kände förstås igen ”människan” som stod framför mej men kunde inte placera. Kände också att jag inte kunde fråga vem det var då jag kände att det var någon som stod mitt hjärta nära. Hoppas bara att det berodde på att jag blev helt överraskad. En fin bukett med vita rosor fick jag också.

För övrigt är nog vintern här nu. Drygt -7 grader och rimfrost var det i morse. Brrr… Fint förstås och flickorna tycker det är toppen. Tror att det är lättare att reda ut alla dofter eftersom de gick med näsan i backen på morgonrundan.

Såg lite kyligt ut när jag tittade ut genom fönstret när jag tog dagens första kopp kaffe innan morgonrundan

Det gick inte att ens skönja Sundsjön idag. Dimma!

Liiite tjusigt är det allt med rimfrost

Flickorna ser nästan lite frusna ut men det var nog mera att de tyckte att jag skulle lägga bort kameran och fortsätta gå.

Marith

PS. Om någon har ett tips på ett hus som uthyres till rimlig kostnad och rimlig standard (ej vedeldning!) så är jag för närvarande öppen för alla förslag!  DS.

 

 

Att tänka på sig själv…

Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att bara tänka på sig själv. Att inte behöva tänka på någon annan när jag vill göra något. Ingen att ta hänsyn till och ingen att ordna för. Ja, lite så är det ju nu men inte kan jag påstå att det är lättare. För det första vet jag inte alls vad jag vill…  Just ingenting för tillfället visar det sig. Känns inte som det finns behov av något annat än att göra ingenting. Om jag mot förmodan skulle komma på något så är det ändå ingen idé. Jag jobbar ju inte längre, är bara en pensionär vars inkomst ligger under det vedertagna existensminimum. Är det inte det ena så är det det andra sägs det ju och nu stämmer det riktigt bra.

Det har varit en tung period då inget har blivit gjort och inte ens flickorna kan locka till aktivitet. Jo, morgonrundan förstås, annars kom jag nog inte upp ur sängen. Igår var vi faktiskt på samträning men det var tack vare initiativ av andra. Var på vippen att avboka då det kändes lite kallt och motigt men som tur var åkte vi iväg. Känner att det ÄR bra att träffa lite folk förstås.

Bouppteckningen är klar och inskickad till skatteverket. Vi får väl se vad som händer när/om de fastställer den. Känns inte så upplyftande för det blir förmodligen så att jag MÅSTE flytta. Pengar växer nämligen inte på träd och när de sitter fast i en fastighet så är valmöjligheterna inte så många.

Kent har varit hit och fixat några småskavanker på huset så vissa saker ser lite bättre ut. Mest sådant som jag gått och retat upp mig på men det är så dags nu när jag förmodligen inte behöver reta upp mig i vilket fall som helst.  Tackade i alla fall nej till mäklaren som var hit. Blir det aktuellt hoppas jag hitta någon annan då jag inte riktigt köper deras strategi. Kanske ingen annan är bättre eller t o m sämre men då har jag i alla fall försökt.

Det finns i alla fall några ljusstrimmor i min klagolåt. Idag var jag till tandläkaren. Har en släng av tandläkarskräck så jag fasade lite då det var en plomb på en framtand som lossnat och skulle åtgärdas. Dessutom brukar det ju kosta skjortan så det var lite med bävan jag åkte dit. Gjorde inte det minsta ont trots att jag inte tog bedövning (tycker sprutan är etter värre än om det gör lite ont när de borrar). Lite drygt 800,- kostade kalaset och det tycker jag var helt acceptabelt.

Igår ringde Ingegerd och berättade att hon och Gustaf kommer upp och hälsar på till helgen. Så kul! Efterlängtat besök kan jag säga. Härligt att träffas och att känna att vi fortsatt är vänner trots att ”min halva” är borta. Vi har ju varit vänner i ca 30 år så det vore en stor förlust om vänskapen bara försvinner. Några gamla vänner tappade vi bort redan åren efter då Thord fick sin stroke och som vi båda saknade/saknar. Varför det blev så vet vi inte riktigt. Det berodde kanske på oss, att vi inte var tillräckligt aktiva, men det är väl så livet är. Några försvinner och några tillkommer. Jag hoppas att de flesta har lite tålamod med mej för just nu är jag ganska så initiativlös på alla fronter och dålig att själv hålla kontakten. Inte för att jag inte vill men jag kan inte förmå mej att ta kontakt. Känns i alla fall skönt att ha något att se fram emot.

Avslutar med ett foto på en annan ”glädjestrimma”!

En blomsterhälsning från Sofia & Eizha och Ann-Charlotte

Marith

 

Att ha något att se fram emot…

Man säger ju att för att orka med livets alla besvärligheter så måste man ha något att se fram emot. Kanske därför det har varit riktigt tunga dagar ett tag nu. Jag hade tänkt att försöka sälja huset innan vintern kommer men har fått tänka om. Hindren är alltför stora för att jag säkert ska hinna fixa allt. Denna insikt kom när jag summerade vad vi hann göra när May och Bosse var här och hjälpte mej. Jag har ju bara ”skummat lite på ytan” så det är ofantligt mycket kvar att göra. Mycket av det kommer jag definitivt inte att klara själv då det behövs mannakraft men jag tycker det är väldigt jobbigt att ständigt be om hjälp. Känns som jag sitter i en rävsax just nu.

Insikten om allt som måste göras tog musten ur mej. Vet inte riktigt vad jag ska börja med, vad är viktigast, hur ska det göras… Då blev det några dagar då jag inte gjorde något alls. Snälla Kent var i alla fall hit och fixade en stolpe till trappan upp till altanen. Den gamla höll på att ruttna men nu är det fräscht igen. Min snälla  granne hjäpte mej med pelletsen som tog slut i måndags. Ja, jag säger då det… tur att det finns så snälla människor runt mej annars har detta inte gått över huvud taget.

Idag kom äntligen sista papperet så jag kan lämna in allt till Mårten som ska fixa bouppteckningen. Hoppas det inte dyker upp några överraskningar men det skulle inte förvåna mej alls. Kanske blir tvungen att sälja så fort som möjligt trots allt. Jag har ju bråkat med en person som tog 700,- för att skrota vår gamla volvo förra året. Han var hit och hämtade den i augusti i fjol men den är fortfarande inte skrotad. Lite märkligt att Thord, som inte längre finns med oss, är ägare till en bil som vi betalat för att få skrotad för ett år sedan. Precis som om jag inte har bättre för mej än att bråka om sådan också. Har i alla fall fått svar från honom idag så vi får väl se hur det blir. Fixas det inte kommer jag faktiskt att anmäla för bedrägeri!

I söndagskväll fick jag oväntat besök av Kerstin och Johan. Alltid trevligt med besökare och särskilt när det änder alldeles oväntat. Idag fick jag besök från Norge. Arne hade ärenden till Östersund och fick reda på att Thord har lämnat oss. Han slog en signal först och kom sedan ner och fikade och stannade och pratade en stund. Trevligt avbrott det också. 😀

Sömnen är lite varierad. En del nätter går det bra att somna och att somna om när jag vaknar. Brukar bli minst två gånger per natt men jag brukar kunna nå upp till ca sju timmar totalt. I natt var det inte en sådan natt. Blev nog kanske fyra timmar så det var lite tungt att stiga upp ur sängen. Tack och lov så var det bättre väder idag. Solen sken och morgonrundan gav en riktig energikick.

Det är tur att det är så fina färger på hösten!

Än har inte fåglarna rensat alla bär på rönnbärsträden. Just detta träd har inte kommit i sin krafts dagar ännu men … liten men naggande god.

Jag tror t o m flickorna tyckte att det var lite ljuvligt idag.

Jag fick så pass stor energikick att jag bestämde mej för att putsa lite fönster. Började med de som såg sämst ut (hundrummet och  köket) får väl se om det blir någon fortsättning. Bävar för att se om kroppen kommer att protestera eller om det blev lagom dos. Har haft mycket värk och fönsterputsning brukar göra det etter värre. Har ju lejt bort det i flera år men dels så finns det nog ingen som kan putsa fönster riktigt numera och dels så gäller det att hålla hårt i slantarna.

I morgon hade jag tänkt storstäda men det blir nog en tur till Östersund med papperen till Mårten så bouppteckningen kan bli klar så fort som möjligt. Vore för underbart att få veta var man står. Denna ovisshet ovanpå tomheten och sorgen kan jag faktiskt klara mej utan. Kanske, kanske kan man försöka hitta någon form av mål att se fram emot när ovissheten skingras men den kanske bara förbyts mot katastrof.  Det är nog inte så konstigt att sömnen inte är den bästa.

Avslutar med en foto på en nyponros som inte ger sig trots att det hade varit frost på natten. Hämtar lite inspiration från den och inväntar morgondagen…

Marith

Idag skulle vi ha firat…

Ja idag skulle Thord ha firat sin 70-årsdag med öppet hus. Tyvärr blev det inte så. Om jag ska vara ärlig så är det väl fler gånger som det inte blir som det är tänkt än när allt går i lås.

Det har varit en händelserik tid som gått sedan sist. I fredags fick jag besök av Lena och hennes tre hundar. Blev en hel del ”surr”, lite mat och lite dryck. Härligt med besök och sällskap! Jag fick också en jättefin azalea av Lena.

På söndagen kom syster May och svåger Bosse. Vi började röja nere på logen och fick ihop en hel del som skulle på tippen. Resten ställde vi upp lite prydligt och städade upp så det ser rätt bra ut där nere. Vi lastade släpvagnen med skräpet (upptäckte idag att vi glömde de vi ställe alldeles innanför dörren så det blev nog ett halvt lass kvar).

Vi fortsatte med att ta en hel del från övervåningen på uthuset men där är det väl åtminstone en tredjedel kvar som är osorterat och fortfarande ostädat. Släpvagnen blev mer än full så jag gick till grannen och frågade om jag kunde få låna deras och det fick jag. Ja, jag har jättesnälla grannar måste jag säga.   På kvällen åt vi lite gott och syrran och jag fick en riktig ”systerkväll” då Bosse åkte hem. Vi kom på att vi faktiskt… aldrig haft en sådan kväll. När vi träffats så har det alltid varit med våra karlar eller barn eller allihop. Riktigt trevligt måste jag säga.

Måndagen ägnades åt att ta itu med Thords lager i ”vedboden”. Där hade han satt upp hyllor och där låg allehanda ”elprylar”  från hans elektrikertid, lite huller om buller. Sorterade bort allt som jag med lätthet kunde klassa som skräp. Det jag var tveksam om eller som jag tycker kan vara riktiga grejor fick vara kvar på hyllorna. Tänkte kontakta elektriker i kommunen och säga att de kan få komma och se om det är något som de har användning för och plocka med sig. Om de känner att det kan vara värt en slant så tar jag tacksamt emot men det finns förstås även sånt som kan vara bra att ha men inte värt att betala för och de får de förstås också ta med sig. Jag har ingen aning om vad saker och ting kan vara värda så på det här viset kanske vi tjänar på det alla inblandade.

Tidigt på tisdag morgon kom Bosse. Vi åkte iväg med släpvagnarna och lastade av, vilket gick riktigt smärtfritt. Vi var i stort sett ensamma där så det gick fort att lasta av. Sedan åkte vi hem och lastade på ett lass till och Bosse och jag åkte och lastade av medan May höll mina flickor sällskap.

Hade planerat lite göromål för resten av dagen men det blev inte så mycket gjort. Var rätt slut både mentalt och kroppsligt då kroppen protesterade rätt ordentligt. Dels hade vissa muskler fått jobba vilket det inte var vana vid och dels så mådde inte mina leder så bra.  Sov väl rätt skapligt trots allt (hade tagit några extra värktabletter) så onsdag förmiddag blev det lite gjort i alla fall.

På eftermiddagen var det dags att åka till banken. Tänk att det ska vara så omständligt! Vi har haft gemensamt bankkonto vilket inneburit att alla räkningar har varit inlagda på Thords ”halva” och därmed har jag nu fått lägga in mottagarna på nytt på min ”halva”. När jag nu var in på banken så fick jag reda på att jag får inte behålla kontot eftersom det var Thords namn som stod först. Nya konton blev förstås resultatet så nu är det bara till att lägga in mottagare IGEN! Dessutom är det samma sak med alla autogiron som är omlagda till mitt namn. Nytt konto förstås! Även inbetalningarna ska ändras till mitt nya konto. Så, ja det är bara att kavla upp ärmarna och ta itu med detta. SKITBYRÅKRATI!!!  OCH det mesta beror på att män är viktigare än kvinnor. Det är till männen räkningarna går, det är männen som står först på de flesta papper. Ett gott råd till er alla kvinnor där ute, se till så ni står först om ni inte vill ha detta hel..te om ni råkar leva längre än er karl.

Nåja, kvällen blev i alla fall bra. Mats och Barbro och deras tre hundar kom och hälsade på när jag kom hem. De hade med sig mat som de fixade och bjöd på först fördrink sedan älggryta med potatis- och morotsmos samt broccoli som varmrätt och en god kaka till kaffet på maten. Supergott! Känner att jag verkligen blir bortskämd med både sällskap, hjälp och omtanke. Tack alla ni snälla omtänksamma vänner!!! Tack vare er så har de sista 6 veckorna trots allt varit uthärdiga!

Sov riktigt gott i natt, godare än på mycket länge. Vaknade kvart över åtta då även flickorna passade på att ha sovmorgon. Gick en tur i regnet och tänkte på att idag skulle Thord ha haft sitt kalas. Kändes riktigt tungt och vädret gjorde ju inte saken bättre. När jag kom hem fixade jag lite frukost och tänkte på att jag faktiskt hade tur även idag då Lars och Ulla hade initierat lite träning. Så skönt att få tänka på lite annat.

Nu var jag väl kanske inte så alert och kände för att göra så mycket avancerat men vi kom överens om att vi lägger ett stort fält där de får jobba på terrängbyte äng-skog. Att det regnade och vittringen slogs ner var ju ett lite plus egentligen. Det gällde att ha nosen inställd på sök! Vi hade lagt ut nitton dummisar och arton kom in. Lite svinn får man räkna med. 😀 Vi höll till i Ismundsundet hos Lars så han och Valle får väl ut och jobba lite sedan. Jag tror att de blev rätt trötta alla fyra, Susa, Valle, Piga och Ulli. De jobbade på kanonbra så vi ska nog inte klaga men lätt var det inte. Vi avslutade med att gå in hos Lars när det var dags för fika. Kändes inte så lockande att sitta ute på ryggsäcken även om det precis slutat regna. Man blir rätt kall när man blir blöt och även om man har regnkläder så blir det kallt om händerna. Tror det är nog bara gortexhandskar som står emot regn samtidigt som de är smidiga men de brukar kosta multum så sådana har jag hittills inne unnat mej. Kanske dags att börja tänka lite mer på mina artrosleder…

Avslutar med några bilder från igår på vår morgonrunda. Regntungt men ibland finns det en strimma ljus vid horisonten.

Marith

 

Gott och blandat…

… eller sött och surt. Ja de senaste dagarna har verkligen varit lite upp och ner. Jag fick prisförslag av mäklaren, både på utropspris på huset och deras arvode. Kan väl säga så här… det fick mej inte att tvärt bestämma mej för hur jag gör. Ovisst ett tag till alltså. Känns lite som valet mellan Aftonbladet eller Expressen.

Skulle ta itu med att börja plocka i alla saker som finns här, både i uthusen och inne i huset. Det som mest låg på, var ju Thords kläder. Kanske därför det var så svårt att komma igång. Saker har hela tiden kommit emellan men i går var det dags. Tog mer än halva dagenmed kläderna. Sorterade det som skulle kastas och det som skulle skänkas till Röda Korset. Det blev tre stora sopsäckar av varje.

Det tog nog psykiskt mer än vad jag hade trott att det skulle göra. Min snälla bror och svägerska skulle komma idag på eftermiddagen och hjälpa mej att köra bort lite skärp till återvinningen men jag kände redan igår eftermiddag att det kommer jag inte att orka ta itu med. Jag tror inte att man riktigt kan förstå hur det är förrän man själv varit i samma situation. Det är tufft och hårt att mista en närstående eller en kär hund, katt eller häst t ex men det är inte riktigt samma sak. Har ju mist både min mor och far och ett antal hundar som verkligen stått mej nära men det är nog inget som tagit mej lika djupt som detta.

Det är ju heller inte bara förlusten av personen, det är ju det liv man levde, de förhoppningar man byggt upp, det planer man haft som plötsligt raserats så totalt. Det tar tid att hitta balansen i tillvaron och att kunna fungera som vanligt. Tar på krafterna… Jag känner också att jag måste få ta det i min egen takt för det är det enda som jag faktiskt kan kontrollera. Allt annat är det andra som bestämmer, avgör eller påverkar hur min framtid blir.

Som tur är har jag fina människor runt mej. Igår kväll kom Lars & Berit och Lena och hämtade mej för vi skulle ut och äta middag. Vart blev en överraskning… Restaurang Chili i Brunflo som har kanongod Thaimat. Enda ”felet” är att man äter så man nästan spricker. Tusen tack Lars & Berit! Valle får gärna ta flera ettor om detta blir resultatet  😉

Barbro ringde och vi försökte hitta en dag som passade för att umgås och ta en tur med hundarna men när jag var ledig så var inte de lediga så det blev bestämt att de skulle komma hit på en blixtvisit på onsdag kväll då de också ville bjuda på mat så tar vi en längre samvaro lite senare. Nog har man det rätt beviljat? Goa snälla människor!

Lena hörde av sig i dag och hon och hundarna kommer en sväng i morgon kväll och blir kvar till lördag förmiddag. Kul! Då blir det säkert lite härligt ”surr” och något glas vin. Hon är också ”transportör” av några reservdelar till min Flexilauncher så det känns bra att kunna få bjuda på lite mat som tack för hjälpen.

Pappersexercisen är på långt när inte klar ännu. Det kommer papper nästan varje dag som antingen ska skrivas på eller skickas in för ändringar. De ringde också från banken i går och ville att jag skulle komma in för de behövde underskrifter. Det blir onsdag till veckan. Det verkar aldrig ta slut…

Igår slocknade ”storteven” också. Klart som korvspad att det är mera saker som ska krångla. Som tur är hade jag en reservteve men den är mycket mindre än den stora som dessutom sitter fast på väggen. Jag får ju inte bort den själv så den måste jag ha hjälp att ta ner, suck!

Tjusigt va… eller inte…

Nä nu har jag klagat nog för idag. Hoppas orken och lusten är större i morgon så jag får lite gjort innan jag får besök. Slutar med ett foto från gårdagens morgonrunda. ”Sidhuvudets” foto är från kvällens runda så trots att det varit grått och blött och trist så finns det en strimma sol lite här och var…  precis som livet.

Marith