Nostalgitripp…

Länge sedan sist…. är något som upprepas regelbundet. Det har varit lite mycket nu och nu senast i helgen. Det körde ihop sig lite men med god vilja löser sig allt.

Fredagseftermiddagen var bokad för en träff med ”tjejerna från Fyrås”. Vi som gick i samma klass + de som gick i klasserna närmast över och under oss och  som vi umgicks med när vi gick i skolan i Fyrås var bjudna till Susanne fd Persson för en träff. Jättetrevligt initiativ även om man funderade både en och två gånger innan man bestämde sig för att åka. Det visade sig att de flesta hade nog samma fundering men som tur var så kom alla utom en. Ingen av oss tror jag ångrade att vi åkte.

Lena, som jag umgicks med (som ler och långhalm) mest, de sista två åren, kom vid 12-tiden och hon skulle sova över hos oss. Efter en liten lätt lunch begav vi oss iväg till barndomens bygder. Vi skulle titta in hos Svenne Arntzen först, som numera har Nyqvists hus som sommarstuga. Han är släkt med Lena och hade gjort en släktforskning, en full gaffelpärm med papper, som Lena fick.  En hel del prat blev det förstås.

Därifrån åkte vi till Susanne, som har en kåk på hemgården som sommarstuga. Där samlades vi  klockan 16 och det blev en hel hoper ”igenkänningiskramar”. Efter en del surr så begav vi oss på en nostalgitripp till skolan. Det är nu förskola som enda verksamhet där men Susanne hade pratat med dem så vi fick gå in och titta både i ”småskolan” och ”storskolan”.  Snacka om nostalgitripp! Trots att det ju inte såg ut som ”på vår tid” så fanns klassrummen, kapprummet till 3-4:an, materialrummet, slöjdsalen och gympasalen kvar.  Vi hittade även kartor och gamla planscher i en av skrubbarna.

 

Här är småskolan. 1-2:an till höger och 3-4:an till vänster. Drillen och hennes dotter är på väg därifrån på bilden
Här är småskolan. 1-2:an till höger och 3-4:an till vänster. Drillen och hennes dotter är på väg därifrån på bilden

Vi fortsatte förstås och tittade på storskolan också.

Här sitter vi framför ingången till "storskolan" (till höger) och lärarbostaden (till väsnter)
Här sitter vi framför ingången till ”storskolan” (till höger) och lärarbostaden (till vänster)

Bakre raden: Inger, Evy, Karin & Lisbeth
Främre raden: Susanne, jag och Madeleine

skolan 3
Här har Susanne och Lena bytt plats (Susanne fotograf) Drillen saknas på korten då hon redan satt sig i bilen för återfärd till Susanne

Där gick vi i 5-6:an och där fanns också matsalen och lärarbostaden. Konstigt vad man minns när man kommer in i rummen. Jag minns Bedas goda kålpudding, planscherna med trollen som visade bordsskick som hängde på väggen. I materialrummet kom minnet upp om när Susanne förstörde sin guldring med en kvicksilverkula. Vivan, vår fröken, var en klok kvinna så något skäll fick vi inte men hon menade att nu hade vi lärt oss en läxa, vilket var sant då vi förmodligen aldrig glömmer att guld + kvicksilver inte går ihop. 😀

Jag minns förstås också när jag skulle hålla mitt livs första föredrag och stod framme på podiet och svimmade. Rak lång ner i golvet framför. Två framtänder satt löst ett tag men växte fast igen som tur var. Hjärnskakning blev det förstås och jag blev beordrad sängläge en tid. Huvva, alla minnen är förstås inte alltid roliga. 🙁 Konstaterar att jag har kommit långt när det gäller modet att prata inför folk. 😉

När vi kom tillbaka till Susanne dukade hon fram ett stort tråg fylld med jättegod mat.

God mat och gott bröd!
God mat och gott bröd!

När vi började bli mätta gick vi laget runt och berättade vad som hänt på de sista 50 åren. Under tiden fick vi även kaffe och en jättegod kaka och glass. Många olika öden hade vi att berätta. Konstaterade att det var nog bra jordmån i Fyrås då det verkar ha blivit starka kvinns av ”Fyråsstachan”.

Inger, Evys syster gjorde oss också sällskap under middagen.  Anna-Lisa, Susannes äldre syster tittade också in efter maten. Hon lärde mej och många andra simma då hon hade  simskola på sommaren. Den var nere hos Inger som bodde alldeles intill Fyrsjön med en bra badplats. Det man minns mest var väl att man hade en filt med sig som man rullade in sig i  mellan simturerna för vad jag minns var det nästan alltid kallt. ;D

Det blev lite senare än vad jag trodde det skulle bli innan vi tackade för oss och återvände till Fjällsta. Vi hade fått besök av Mats och Barbro (de hade med sig husvagnen) för vi skulle ut och träna hund både lördag och söndag. Thord hade sjukgymnastik på eftermiddagen och därför blev han hemma och tog emot våra anländande gäster. När vi kom hem vid 12-tiden så hade de alla gått och lagt sig.

På lördag förmiddag åkte Lena hem till Bollnäs och vi satt inne och surrade och väntade på att regnet skulle sluta. Vi kom aldrig ut i markerna men vi körde lite övningar hemma på gården när det var uppehåll någon timme. Lite hjärngympa blev det för flickorna så det var nog inte så synd om dem.

På kvällen åt vi grillspett som Barbro fixade. Nu blev det ju inte grillade på kolgrillen förstås, det regnade även då, så det blev gasolgrillen på altanen.

På söndagen blev det träning med Jämt(!)samträningsgänget men om det kommer det mera i Flockens blogg så småningom.

Marith

PS. Alla foton är från Lenas kamera. DS.

 

 

Länge sedan sist…

Ja nu är det ett tag sedan jag skrev men det är inte så att det inte finns något att klaga på eller glädjas åt. Det finns alltid men tiden och lusten att skriva finns inte alltid.

Just nu känner jag mig både frustrerad och arg. Arg på mig själv mest. Jag har ju ätit Magnesium under några år nu. Detta pga att jag får kramp i musklerna på nätterna. Fungerade perfekt under de första åren men nu, ca 1,5 år har det hänt fler och fler gånger att jag varit tvungen att ta en halv dos till och ibland ta vätskeersättning för att få effekt. Jag har också under senaste 1,5 åren varit dålig i magen. Gjorde en ordentligt undersökning på Östersunds sjukhus men det enda fel de hittade vara en magkatarr…

För tre dagar sedan läste jag en artikel om magnesium (http://www.annahallen.se/ar-alla-magnesiumpreparat-bra). Jag har alltid trott att magnesium är magnesium på samma sätt som C-vitamin är C-vitamin MEN det finns ju hur många sorter som helst. När jag kollade så har jag under de senaste 1,5 åren ätit fel magnesium… Så här står det om det jag har ätit:

Magnesiumcitrat:
Bra biotillgänglighet (kroppen tar enkelt upp magnesiumet)

Används för att förhindra njursten.
Används som laxermedel för att tömma tarmen innan operation.
Används ofta som komplement i magnesiumpiller. (vet tyvärr ej anledningen)

Citratet är uppiggande så detta är ett sämre val för er som tar magnesium för avslappning och bättre sömn.

Är ett bra val…. MEN citatet är från svartmögel. Köp inga märken med detta i om du vill undvika E330 från svartmögel, Aspergillus niger!

Har nu bytt magnesiumsort och är inne på dag tre. Redan andra dagen började magen uppföra sig bättre och idag alldeles utmärkt. Nog kan man väl blir galen för mindre? Nåja, bättre sent än aldrig. Nu kan det ju bara bli bättre.

För övrigt är det fullt strul som vanligt. Förra onsdagen körde Thord sönder åkgräsklipparen. Han tror nämligen att de stora stenarna (som inte går att ta bort) hukar ner sig när han kör över dem. Att han varje sommar hittills har kört sönder klippaggregaten spelar ingen roll….

Nåja, vi skulle få hjälp att fixa den av snälla Lars L. Nu har den av olika anledningar inte blivit fixad än men förhoppningsvis blir reservdelarna beställda på måndag. Under tiden har vi varit tvungna att besvära en av våra grannar (som för övrigt alltid ställer upp) att klippa då det började bli ”svårlippt långt”. Bara ”valphagen” återstår och hur jag ska lösa det vet jag inte riktigt. Där är det så långt gräs att blir svårt att klippa med klipparen.

Hur som helst så tänkte jag att jag skulle ta trimmern och slå runt stenarna och på besvärliga ställen så att ingen behöver köra på stenarna. Vår gamla bensindrivna trimmer har varit svårstartad och krånglat hela tiden så vi bestämde att köpa en ny…. I torsdags mixtrade vi ihop den och fick i gång den… Den stannar, snörena matas inte fram varken (halv)automatiskt eller för hand. Jag kanske har använt den 20 minuter med att trimma gräset men skruvat och krånglat i 2 – 3 timmar så till slut gav jag upp och tänkte ta det i går. Igår regnade det hela dagen. Det blev en kojdag….

Idag tänkte jag avvakta tills det torkat upp… det blev aldrig riktigt torrt och jag fick ingen tid över heller. Tog tag i en massa annat som blivit liggande och som gett mej dåligt samvete. Dessutom fick flickorna egentid med matte, var och en för sig.  Det gäller att ligga i med träningen för flitig liten Piga. Hon ska ju till Norge på jaktprov nästa helg. Lilla Ultima har jag lite dåligt samvete för, blir inte riktigt som jag hade tänkt. Skulle ju ta det så systematiskt och noggrant men pyttsan, tiden rusar och det känns som jag inte hinner och glömmer bort det jag tänkt göra. Kom på att hon inte hade fått prova fågel så i tisdags hade jag tinat fram en kaja, kråka och en duva. Phuu, det gick bra! Brukar alltid se till så de testar fågel redan första veckan.

Garbo gumman har inte varit sig lik. Trött i ett par veckor och med en klump i magen var vi till veterinären i onsdags och kollade upp hur det står till. Inget fel som kunde upptäckas men de togs lite blodprover. Lite typiskt är det allt för i helgen har hon piggnat på sig…  Men självklart är jag riktigt glad för det. Håller tummarna att provsvaren är bra!

I kväll fick vi trevligt telefonsamtal av Thords halvbror Kjelle som bor nere i Gnesta. Jag har den senaste veckan gått och funderat om vi inte skulle ta och ringa och höra om de inte ville komma upp några dagar i sommar. Det är jättelänge sedan vi sågs. Samma tanke hade dykt upp hos dem också… vecka 30 kommer de! Jättekul!

Nu gäller det att sätta fart på döfläsket och fixa altanen. Golvet ska skuras och oljas, möblerna ska skuras och oljas och dynorna ska tvättas. Dessutom måste jag ta tag i Hilton som ännu inte är städad inför sommarsäsongen. Ogräset i gruset ska besprutas med ättika och en hel del annat småfix ligger och väntar. Får hoppas att det blir lagom finväder så man får något gjort. Hoppas också att gräsklipparen blir lagad så fort som möjligt så jag slipper det bekymret. Inte kul att behöva jaga folk som hjälper en, de flesta har ju nog med sej och sitt.

Tror nog att jag skulle ha behövt lite semester också. Ibland blir jag lite rädd för mej själv. Upptäckte idag att jag någon dag under veckan har tagit dubbel medicindos…  Man blir lite rädd för att man ska hitta på något riktigt tokigt. Det räcker med all tid som jag tillbringar för att leta rätt på saker som jag glömt var jag lagt… mest tid tar det att hålla rätt på glasögonen.

Ikväll ser vi i alla fall fram mot morgondagen. Såg ut att bli skapligt väder och träning med Jämt(!)samträningsgruppen väntar så vi tar väl en dag i taget!

Marith

Panikångest?!

Jag har undrat hur panikångest känns, nu tror jag att jag vet..

Det har varit mycket att fundera på nu ett tag. Det gick ju hål på taket på altanen som jag redan berättat. Då gjorde vi en kalkyl på vad det skulle kosta att lägga nytt altantak och att byta ut snörasskyddet till ett som verkligen fungerar. Det vi budgeterade för visade sig att det räcker inte på långa vägar. Bara materialet fyllde budgeten sedan tillkommer arbetet och nu är det ju bara 30 % som man får i ROT-avdrag. Skit!!! Bara för att denna regering tycker att det är de som har pengar som tjänar på det så ska det drabba oss mindre bemedlade ännu mer.  Ja vi får se hur det går. Snickaren kommer till veckan och tittar på.

Ett annat orosmoment har legat och pyrt och det är ju det här med Thords LSS. Varje år så gör det en ny utvärdering om timmarna. Vi vet ju att det är i stort sett status quo på vad han behöver men man vet ju aldrig vad kommun och regering hittar på. Saker och ting kan ju drastiskt förändras. Man går lite med en klump i magen tills man får besked för det gäller ju både Thords tillvaro och vår ekonomi. Det räcker med att man behöver oroas för att han fortsatt håller sig på benen och ser till så han sköter sin hälsa, inte lättaste att övertala ibland. Tack och lov så blev beskedet som vi fick i veckan positivt. Det fortsätter på samma sätt ett år till.

Ett annat positivt besked kom också i veckan. Jag och Piga kom med på en kurs som jag väldigt gärna vill vara med på. Nu blir det ju inte som jag riktigt tänkt då tiden blev knapp att ordna saker och ting på. Jag måste ha med mej alla hundarna och ”jobbet”.  Därför får jag avstå övernattning då det känns alltför omständligt att tränga ihop oss i ett litet rum. Torsdag och fredag får jag gå utan hund och lördagen är fulldag för Piga och mej. Det gäller att försöka rodda ihop det så man får en chans att ta del av så mycket som möjligt. Tyvärr kommer jag nog inte att kunna vara med från morgon på torsdag och fredag men lördagen ska baske mej vara utan begränsning…. Ja ja man kan väl hoppas i alla fall.

Nu är det förstås också en hel del annat som jag gått och funderat på också så jag tror att allt som ligger på mina axlar just nu utlöste en panikångestattack. Rekommenderas inte! Jag var ute på lilla kvällsrundan med flickorna och gick och funderade samtidigt som jag rastade flickorna i skogen. Rätt skönt var det, inget regn, inte så kallt och det såg faktiskt lite vårlikt ut. Då från ingenstans fick jag helt plötsligt väldigt svårt att andas, skakade och kallsvettades, blev yr och allt kändes helt overkligt. Kändes som jag gick bredvid på något sätt. Rätt långt hem var det också (allt är relativt beroende på omständigheterna). Var tveksam om jag skulle ta mej hem men på något sätt kom både jag och hundarna hem. Satte mej i hallen och fick ett glas vatten av Thord. Så småningom gav det med sig och andning och puls började så sakta normaliseras. Huvvaligen, detta vill jag inte vara med om igen. Som tur är har det inte hänt igen… ännu i alla fall. Hoppas det var en engångshändelse.

Nu verkar i alla fall våren vara här på allvar. Både blåsippor och tussilagon blommar.

h160501b

h160501c

Dessutom såg jag att rabarbern är på väg upp.  Smulpaj med rabarber är i alla fall något att se fram emot.

Marith

Vår med den ljusnande framtiden?

Nja, så mycket till vår är det nog inte här i alla fall. Visserligen töar det och snön försvinner lite pö om pö… Humöret, orken och energin har varit på lågfart trots vårt lilla energiknippe Ultima. Ibland hjälper det inte, vårtrötthet och en släng av lite deppighet gör livet tungt ändå.

Inte hjälper det att titta ut heller. Just nu SNÖAR det! Ja ni läste rätt…. det snöar.

Så här ser utsikten ut från vår altan. Inget att hurra för. Taket på altanen är heller inte något att hurra för. Det blir till att lätta på plånboken och få ett nytt altantak och nya snörasskydd innan sommarregnen kommer.

160406h

Som ni kan se är det lappat och lagat i flera omgångar redan så nu är det ett måste. Hade tänkt köpa mej en ny tvättmaskin och torktumlare för de slantarna men se det vill sig inte. Staten ska ju ha sitt också. Thord fick 900,- i restskatt och jag slog till med 9 000,-. Också något att glädja sig åt… ”Not” 🙁 🙁 🙁

Lilla Ultima har haft blåskatarr men det ser ut som det börjar ordna sig men man blir allt lite orolig och det blir en massa extra jobb som inte var direkt planerade. Två besök till veterinären och ett besök till Östersund för att få tag på medicin, som naturligtvis inte finns i Bräcke. 🙁

Ja idag är det bara jämmer och elände men som jag tidigare sagt så måste man få släppa ut lite frustration. Bloggen blir lite av en pysventil. Det är väl bara att kravla mig upp ur gropen när jag deppat färdigt misstänker jag.

När jag ändå är inne på att klaga så tänker jag ta upp en sak till som jag retar mej på. På Facebook kommer det inlägg som man uppmanas dela eller kopiera och lägga på sin sida. Detta kan handla om att om man säger nej till cancer, om man bryr som asylsökande, om man tycker om sin bror/syster/mor/far/hustru/man/barn etc. Om man inte gör detta så bryr man sig  inte om det förstnämnda eller tycker inte om de sistnämnda menar man…

Jag blir tvär när jag ser sådana uppmaningar. Det är ungefär som om någon frågar ”Har du slutat slå din hund” och du får bara svara ja eller nej! INGEN ska tala om för mej vad jag ska skriva på min sida. Om jag tycker om något jag läser, ja då delar jag (om jag inte blir uppmanad till det).  DUMHETER!

Såja, nu fick jag det sagt också av bara farten.

Marith

Internationella kvinnodagen fick mej att fundera lite…

För någon dag sedan var det internationella kvinnodagen med en massa inlägg på Facebook och inlägg i tidningar med mera. Det får en att fundera lite… Egentligen är det inte konstigt att vi inte nått längre med jämställdheten tycker jag. Vi kvinnor är ganska dåliga på att värdera det   kvinnor gör.

Ett exempel är t ex mitt ”jobb” som anhörigvårdare. Det har nog ett av Sveriges sämsta arbetsvillkor. Ja jag skrev jobb inom citationstecken då många inte anser att det är ett jobb, det är ju bara sånt som man ska göra när man är kvinna. Vilket annat jobb pågår dygnet runt, varje dag hela året? Dessutom bara betalt för några timmar per dag. Blir den anhörige sjuk, alltså inlagd på sjukhus är man arbetslös men ej uppsagd vilket innebär att man får ingen lön och man kan inte stämpla. Man får ingen feedback på att man gör jobbet bra, inte ens en liten uppmuntrande julklapp/jultallrik/julbord som de andra anställda inom kommunen får. Inte blir det bättre av att andra ”systrar” frågar vad man egentligen gör när man är anhörigvårdare. Ja frågan i sig är väl inte konstig egentligen men tonfallet och minen när man berättar lite i stora drag. Man känner och ser vad de tänker…

Jag tror att om man inte själv har hamnat i den situationen så förstår man inte vad det handlar om. Dessutom är det ju så att om det vore tvärt om och det är en karl som är anhörigvårdare, då plötsligt är jobbet otroligt mycket värt. Karln är ju så duktig ! Åh vad snäll ha måste vara som tar hand om sin kära hustru! Lön och arbetsvillkor lär väl kanske (?) vara densamma…  Det är faktiskt inte lätt oavsett vilket kön man har som anhörigvårdare. Att alltid vara tvungen att ta sig själv i andra hand. Vill man göra något för egen del så måste man själv fixa så att det går, att ordna back up och samma sak om man blir sjuk.

Det finns flera exempel på vilken skillnad det är om man är karl eller kvinna. Ett exempel till… För ca 1 år sedan fick Thord ”kristallsjukan” (kristallerna i öronen kommer i olag och man blir yr). Hans sjukgymnast fixade det genom att tippa dem rätt, går rätt snabbt att göra om man vet vad man ska göra och får hjälp av en kunnig sjukvårdsperson. Har själv gjort det för ca  15 år sedan, efter att ha haft problem med yrsel i nästan 1 helt år innan jag fick hjälp. Hur som helst, han fick snabbt hjälp och allt var frid och fröjd.

Nu drabbades jag av detta elände igen och fick träffa sjukgymnast som inte ville göra denna manöver då jag var äldre och då var man så skör i blodådror och i nacken. Jag skulle då köra några snällare övningar själv flera gånger per dag under tre veckor och blev jag inte bra så skulle hon försöka göra manövern. Testade några gånger men tyckte inte att det gav någon större effekt så jag letade lite på nätet och hittade några andra övningar. Detta fungerade så nu tror jag att jag faktiskt är botad. Kan gå och lägga mej utan att världen snurrar, vaknar inte på natten och blir ”sjösjuk” och blir inte yr när jag stiger upp. Vad vill jag säga med det här? Jo att när Thord kom dit (han är några år ÄLDRE än mej, har haft en stroke och dessutom varit halvt sjukskriven på grund av nackbesvär sedan 2003 tills han gick i pension)  men honom kunde man hjälpa omedelbar bums. Kan det vara något annat än kön som avgör vem som får hjälp kontra måste hjälpa sig själv istället?

Nä nu har jag skrivit av mej lite…. blir bara lite arg i bland och då känns det skönt att öppna ventilen och pysa lite. Nu ska jag tänka på lite roligare saker, njuta av mina fina tulpaner som jag fick av våra lunchgäster igår.

Älskar tulpaner! De förvarnar att våren är på väg!
Älskar tulpaner! De förvarnar att våren är på väg!

Jag njuter också av vårsolen och fåglarna som kvittrar. Om man skruvar upp ljudet lite så kan man nog höra hur de är i full gång (filmensnutten i övrigt är kanske inte så mycket att se).

Dessutom ska jag börja planera för hämtning av vårt kommande nytillskott till hundflocken, lilla Ultima. Vi är i valet och kvalet om vi måste övernatta någonstans eller om jag ska satsa på att köra fram och tillbaka under dagen. Det blir lite drygt tror jag, ca 5,5 timme enkel resa men det känns ändå mera lockande. Egentligen så skulle jag ha haft med mig någon som resesällskap och som kanske kan köra hem. Om någon läser och kan och vill så hör av dej! Vi har inte bestämt hämtdag ännu men hon blir 8 veckor på onsdag så fr o m onsdag är det fritt fram att hämta. torsdag har Thord sjukgymnastik så då blir det inte men annars är det öppet än så länge.

Marith

Det här med respekt…

Sitter och funderar…  På Facebook pratar man ofta om att man ska respektera varandra och andras åsikter och det ska man så klart göra. Frågan är bara… om två stycken tycker olika, varför är den enes åsikt viktigare? Vad är det som gör att någon viker ner sig?

Det jag just nu funderar på (bl a) är det här med att vissa bilder inte ska läggas i ett inlägg man gör på vissa sidor (det är inte jag som lagt in något olämpligt, i alla fall inte just nu). Om bilden ska vara med så ska den läggas in i kommentarerna istället. I det fall jag just nu tänker på är bilder på mat, alltså bilder på kött eller slaktbilder,  jaktbilder o s v. Det är då veganer som då inte klarar av att se dessa bilder. Att man kan gå och handla och undvika att titta på det utbudet går bra men inte att scrolla vidare på FB. Konstigt tycker jag.

Själv tycker jag att ormar, larver och spindlar är göräckliga att titta på och jag ryser när jag ser dem röra på sig i t ex filmer etc. Tror det beror på en särskild händelse när jag var liten. Eftersom detta finns överallt i böcker, tidningar, filmer och på FB så har jag försökt härda mej och det går faktiskt även om jag ibland är väldigt snabb på att bläddra förbi, blunda eller scrolla vidare. Det skulle aldrig falla mej in att jag skulle fodra att de som är intresserade av detta måste undvika det för att jag inte vill se det. Det är väl upp till mej om jag vill vara med, acceptera att andra inte tycker som jag och kan jag inte det så har jag väl inget där att göra.

Nu är det ju ingen livsviktig sak men tanken på just orden respektera andra gäller tydligen bara andra än de själva.

Själv njuter vi av ”annandagsväder”. Passar på när solen skiner. Just nu är vädret som det brukar vara i april, ömsom plusgrader, sol och fint för att i nästa minut var snålblåst och snö. Lite som min kropp och mitt humör med andra ord…  😉 Avslutar med lite bilder som jag själv verkligen njuter av!

160130a

160130b

160130c

160130d

160130e

160130f

Trevlig helg! /Marith

 

Ibland kan man inte låta bli att tycka till.

Nej så är det! Just nu är det ju fackförbundet Kommunal och Margot Wallström som är på tapeten. Det diskuteras hej vilt och det är väl övervägande som tycker att fenomenet är fel. Att makt berusar och att man tror att det gäller andra regler för de som är högt betalda och förtroendevalda alltså. Så kommer det alltid att vara så vida inte folk sätter ner foten. Man pratar om att i Sverige är man jämställd men så är det inte i praktiken.

En ”vanlig” arbetstagare som använder företagets kontokort för eget bruk får sparken och blir polisanmäld.  Om man lurar företaget att betala för något som man köpt och som inte har med arbetet att göra är det likadant. Har man makt då gör man som man vill. I allra värsta fall får man sparken men med en väldigt god inkomst ett antal år.

Det jag är mest förundrad över är att så pass många tycker att det är inget att bråka om. Det har alla möjliga konstiga förklaringar varför t ex Margot Wallström har satt sig i den knipa hon nu sitter i. Vad jag förstått har hon, förutom gått förbi bostadskön, fått lägenheten till sitt förfogande så länge som hon sitter som utrikesminister, alltså villkoret för att få hyra den (som dessutom vi skattebetalare får betala för). Skriver man på ett sådant kontrakt och sedan säger att man inget visste då undrar ju jag om man är rätt kvinna att vara Sveriges ansikte/förhandlare/diplomat i kontakt med andra länder. Folk bryr sig tydligen mer om från vilket parti/intresseriktning ”brottslingen” kommer än att försöka få stopp på detta vansinne och slöseri med våra pengar.

Nu när jag ventilerat ut min frustration om detta så måste jag säga att vädret börjar bli njutbart igen. T o m gubben var ut på en promenad idag. Det har varit antingen för kallt eller för halt tidigare men idag sken t o m solen och bara -6.

Själv går jag ju varje dag en morgonrunda med hundarna och som sagt var, idag var det verkligen njutbart.

160121d

160121b

160121c

Igår firade vi Garbogumman som fyllde 10 år (se http://flocken.profinus.z.se/antligen/)

160121a

Sitter nu och väntar på att få höra om vår flock kommer att utökas med en ny familjemedlem. Man brukar ju säga att inga nyheter är goda nyheter men i detta fall vet jag inte om det stämmer. Håll tummarna för oss!

Marith

 

Kan det vara så enkelt?

Medveten om att det är länge sedan sist men ibland finns inte lusten att skriva… Idag finns lusten igen så nu är det dags.

Igår, när jag gick morgonrundan med mina flickor, kom jag helt plötsligt på en sak. Varför går jag så ”trånga steg”? Började gå med lite mera mellanrum mellan fötterna och jisses vad lätt det blev att ta sig fram. Förmodligen blev det så när jag gick och hade så ont och väntade på operation. Tänk om det hade varit någon som är duktig på anatomi gjort en koll på hur man rörde sig och vägde det mot var man har ont när man skulle ”återanpassas”?  Istället så är det så att har jag ont i ryggen så får jag övningar för att stärka ryggmuskler. Har jag ont i knäna så får jag övningar för att stärka senor och muskler för knäna… Naturligtvis är det på sitt sätt rätt MEN man måste ju FÖRST se till så att dessa muskler och senor jobbar på rätt sätt. Att stärka muskler som drar fel gör ju bara att de blir ännu starkare och drar ännu mera fel. Till slut har man ju så ont överallt så man inte kan röra sig…. Grr… vad mycket elände man skulle slippa om man fick rätt hjälp från början.

Nåja, jag undrar förstås om jag kommer att bli bättre i knäna, höfterna och ryggen om jag ändrar på min gångstil. Kan det vara så enkelt? Linda sa att jag kanske skulle vara förberedd på att det blir lite ont på andra ställen innan allt återanpassats till verkligheten om jag förstod henne rätt.

Det blev också en tankeställare till i går morse (flera ljus tändes alltså 🙂 ). I torsdags kväll så tänkte jag att jag skulle stänga av den nya telefonen medan den laddade (det skulle visst gå fortare då). När den var laddad så slog jag på den. Trött (klockan var runt midnatt) så gjorde jag som jag brukade med min gamla telefon, slog in min vanliga pinkod. Tyckte också att det stod att det skulle vara lösenord… Gick inte, upprepade ett par gånger (trodde att jag slagit fel) så står det KONTAKTA TJÄNSTELVERANTÖREN. ..

Efter många om och men fick jag tag på någon på chatten (Telia) på morgonen.  Det var bara att slå in PUK-koden och slå in en ny pinkod. Kan det vara så enkelt? Ja men visst! Fungerar som en klocka.

Har gått och varit sugen på att åka och äta julbord men har inte fått ”tummen ur” och insett att … näe det blev inget i år heller. Döm om min förvåning då vi idag fick ett trevligt telefonsamtal från min bror. Han och hans sambo ville bjuda oss och min syster och svåger på julbord på Restaurang Actura (http://www.jamtkraft.se/arctura/) den 22:a december . Kan det vara så enkelt?  Ja det verkar faktiskt så!

Jag har också gått och funderat på att skaffa några riktiga stöd  för mina svullna knän typ Back on track. Det har inte blivit av så jag har använt sådan so man drar på och viker dubbelt. Fungerar så där. Igår var jag till Linda Laser för fjärde gången för behandling. Det händer saker men är fortfarande lite besvärligt. Fick en ny behandling med lite ändrade inställningar. Gissa om det händ saker! Igår kväll var jag så trött så jag lade mej redan kl 10.00 och sov nog inom en halvtimme (vet inte när det hände senast). Hur som helst… jag fick också en julklapp av Linda. Hon hade ett knästöd, typ Back on track men av annat märke. Fick i uppdrag att berätta vad jag tyckte om det. Säger bara … verkar lovande! Så även här måste jag säga… Kan det vara så enkelt? Det man inte tar tag i själv kommer som en härlig julklapp!

Idag har jag ”stökat” till det lite utomhus. Det har legat över mej att få lite advents/julfint ute. Fixat lite pö om pö men inte riktigt fått ändan ur vagnen. Idag, när allt kändes bra i kroppen efter gårdagens laserbehandling (fick även en liten duvning längs ryggraden och vid bäckenregionen bak), så blev det äntligen färdigt. Kan det vara så enkelt? Om man får sova 8 timmar finns både lust och energi…

Något som inte verkar vara så enkelt är att få den nya telefonen att hantera Dropbox så jag får foton från telefonen till min dator. Idag får jag helt enkelt avstå från att lägga upp några foton här Fungerar inte! Något som inte verkar vara så enkelt… 🙁

I morgon ”stökar” jag lite inför måndagen då några av Thords släktingar kommer för att äta lite lutfisk och skinksmörgåsar och umgås lite i all enkelhet…

Marith

 

Mycket händer…

Ja mycket händer just nu, både i omvärlden och här hemma. Det som händer här hemma är ju av det positiva slaget, i alla fall idag. Kent kom idag och trimmade lite på pelletsförrådet, kommer att bli färdigt nästa helg. När vi satt och fikade innan han åkte så kom sonen med familj. Han har ju kapat ner lite träd och buskar så det har legat rätt mycket med ris runt huset. Dessutom skulle en hägg till kapas ner, har nog fått någon ohyra av något slag. Hoppas den kommer tillbaka frisk och kry. Våren med häggdoft är obetalbar.

Ungdomarna, våra barnbarn Melinda och Cassandra och Cassandras pojkvän Charlie drog ris medan Göran fixade häggen. Lilla Isabelle och Ann-Sofie höll oss sällskap fram till fikat.

Isabelle testade om farfars arbetsplats gick att sitta på. Det gjorde den!
Isabelle testade om farfars arbetsplats gick att sitta på. Det gjorde den!
Energiknippet ville också hälsa på Garbo och Piga som för allas skull fick hålla sig i hundrummet.
Energiknippet ville också hälsa på Garbo och Piga som för allas skull fick hålla sig i hundrummet.

Det blev både lite kallt och lite jobbigt för dem som jobbade ute så de behövdes lite te och macka efter ett tag.

Det ser ut som om Charlie hade lite energi över...
Det ser ut som om Charlie hade lite energi över…

Ann-Sofie löste av Charlie som sedan löste av Cassandra. Göran fortsatte med häggen och de hann skymma rätt ordentligt innan det blev färdigt. Tusen tack!!

151115e

För övrigt är köket nu officiellt klart. Sista detaljen är monterad och vippskivan fungerar. I morgon kommer de och fixar med toan men det är ju lite torktider och sådat så den beräknas bli färdig på fredag. Hoppas att allt går som det ska bara. Dessutom kommer soffan,  som vi beställt via internet, under veckan. Hoppas bara att den motsvarar förväntningarna.

I omvärlden händer mycket skit just nu. Ingen vet väl var det kommer att sluta. Jag är i alla fall glada att vi bor just där vi bor även om man har lite andra bekymmer än just säkerheten. Egentligen är det inte konstigt att det är konflikter. Fanatism, vad än ämnet är, kan aldrig resultera i något gott.

Det har ju varit några diskussioner på FB om dels om Sveriges vargar och dels om hundträning/hunduppfostran och jag kan inte upphöra med att förvånas över vissas totala brist på empati och förståelse för hur andra har det och att andra har andra åsikter. De flesta av dessa ”fanatiker” har väldigt liten praktisk erfarenhet, lever i sin lilla bubbla och kan inte tolerera eller respektera att andra väljer andra sätt att bo, leva och ha sin försörjning. De sitter och läser och letar förstås efter allt som stärker deras egna uppfattning om saker och ting. Hugaligen, var ska detta sluta? 🙁

Som sagt var, vart ska detta sluta? Man får passa på att njuta så mycket man kan innan det är försent. Njuter just nu av en ”feelgood melodi”. Delar gärna med mej, men hav tålamod, tar en stund innan låten börjar. 😀

Vad hinner man på 47 år?

Ja idag var det dags för en liten reflektion. Vad har Thord och jag åstadkommit på 47 år? Inte mycket egentligen… Det som faktiskt är bestående och som gör att det fortsätter är väl våra två barn, Göran och Maud. Göran har tre flickor tillsammans med hans kära Ann-Sofie. Barnbarnen är Cassandra 17 år, Melinda 15 år och lilla Isabbelle, 1  år. Maud har, tillsammans med sin livskamrat Lars,  två barn, Emelie, 15 år och Andreas, 12 år. Härliga barnbarn som gör oss till stolta mor- och farföräldrar. Släkten är säkrad!

I övrigt är det kanske inte så många avtryck som vi gjort men vi har haft ett gott liv på det stora hela. Mycket tack vare våra barn och våra hundar som berikat livet och som vi inte för något skulle vilja vara utan. Sorger och glädjeämnen, problem och positiva överraskningar har kantat vår väg. Ibland kanske vi har tyckt att problemen övervägt men på det stora hela har vi nog haft det rätt bra, upplevt mycket och dessutom fått göra bekantskap med fantastiska människor.

När man tittar tillbaka så tror jag inte att vi ångrar värst mycket av det vi gjort. Visst, om vi tänkt lite längre än näsan räckt har vi kanske undvikit en hel del problem men å andra sidan har vi inte fått uppleva det som har berikat vårt liv på ett sånt positivt sätt. Visst har vi träffat på en del mindre härliga människor men de som tillfört värme och omtanke och härlig vänskap är desto flera. Det som man kan hoppas på är att vi också har tillfört något positivt för andra.

Igår var vi bjudna hem till Maud och hennes familj på farsdagsmiddag. Vi blev bjudna på planka och till efterrätt kaffe och tårta. Vi tjuvstartade också lite på bröllopsdagen genom att Thord hade bett Maud att fixa en blombukett som han överräckte där och då. Mycket trevlig överraskning.

Brudbuketten original bestod av röda pinociorosor och fresia men de senare måste specialbeställas då de inte finns i "vardagslag" vid denna tid.
Brudbuketten original bestod av röda pinociorosor och fresia men de senare måste specialbeställas då de inte finns i ”vardagslag” vid denna tid.

För övrigt har dagen passerat på ett skönt sätt. Morgonen startade, för egen del, inte helt på den positiva sidan. Vaknade med att jag hörde Garbo hulka…. Hann upp ur sängen och rädda mattan i sovrummet. När vi skulle gå vår morgonrunda regnade det. Hade inte hunnit långt förrän ena strumpan i stövlarna åkte fram mot tån…. I den andra strumpan fanns ett vasst barr som stack till under hålfoten med jämna mellanrum. Valet var lite som Aftonbladet eller Expressen. Fortsätta på samma sätt eller stanna och försöka rätta till problemen i spöregn. Tjurig som jag är så fortsatte jag och låtsade som om det regnade. 😀

Efter frukost var det inbokad massage för mej. Resultatet blev väldigt bra. Mitt öronsus är fortfarande tyst, kroppen mår också fortfarande bättre än på länge. Fick också några övningar som jag tror kommer att ge väldig nytta. Därefter var det dags för en tur till Östersund. Bilen skulle ombesiktigas. Fick komma in inom en kvart efter att jag loggade in mej. Godkänd! Proviantering och hemfärd och en stunds vila i fåtöljen.

Lite för snabbt blev det dags att fixa middag. Det blev, till förrätt, gratinerad löksoppa (som vi gått och suktat efter en längre tid nu) och vitt vin (KWV) till det. Huvudrätt, lövbiff med pommes frites, bearnaisesås och sallad och glas rött Labvin. Till efterrätt blev kaffe, glass och ett likörglas Bailys och nu sitter vi här och mår rätt så gott.

Konstaterar att det är nog tur att vi är lite envisa bägge två… Annars vete gudarna om vi suttit här tillsammans idag. Livet går upp och ner men det gäller att sikta på det som är viktigt och svälja det som ligger i vägen till förmån för det som verkligen är viktigt… trygg gemenskap.

Marith